Det var längesen jag postade bilder från Pripyat, det var längesen jag faktiskt satte mig ned och såg på film eller en serie. Det var längesen jag kände mig nöjd, det var längesen jag jag hade tid.

I vanlig ordning så är jag dödligt trött men väldigt inställd på att hålla mig vaken så länge som möjligt, något som definitivt har börjat påverka mig. Men det är så här just nu att jag inte vill sova, jag vill inte lägga mig och då måste det nog få vara så ett tag till. Tills att jag funnit någon sorts lösning.

Jag stör mig på hur jag framstår, jag funderade lite idag över hur människor ser på mig och hur de skulle beskriva mig och insåg att jag nog får acceptera att läggas i ett fack precis som alla andra. Fastän jag inte vill, fastän jag vill att hela jag ska synas och märkas. Fast i takt med att jag stör mig på hur jag uppfattas så tappar jag alltmer intresset av att interagera på något sätt.

Det är då jag brukar sitta tyst i lunchrummet och uttråkat lusläsa dagstidningarna men se till att försöka se djupt försjunken ut, så att ingen ska prata med mig. Bara för att jag inte vill göra någon besviken med att vara på ett sätt som de inte är vana. Löjligt men det blir lätt så. Gud, tänk om jag fick förklara.

Fan Per, vad hände?

Idag vill jag gärna hoppa över alla krav och måsten på hur jag känner att jag måste vara mot andra, kan jag inte få göra det? Lägga ner allting och bara försöka lugna ner mig. Avlasta litegrann. Jag skulle även vilja prata bort hela natten.

Jag gjorde något oväntat idag. Jag bestämde mig för att sova efter middagen, på riktigt. Inte ligga i soffan och slötitta på tv tills man hamnar i något halvsovande stadie utan jag gick och la mig. Påklädd förvisso men ändå i sängen. Något som min mor aldrig skulle ha accepterat. Hennes stående kommentar var alltid “Ligger du?” med elakt uttal, som om det vore något fel att vara trött vid andra tidpunkter än på natten.

Vilket förvisso var lite lustigt eftersom hon alltid sov en stund på helgeftermiddagarna, men jag antar att det är skillnad på folk och folk för vissa. Tanken var hur som helst, med min lilla återhämtningsstund att jag skulle göra just det – återhämta mig. Redan från morgonen har jag varit otroligt trött och somnade kort efter att jag ätit frukost. Jag vet exakt vad det beror på men jag spelar dum, det fungerar bäst just nu.

När jag sov så drömde jag om min stora idol Dana Bergquist och att han skulle DJa med sin ständige vapendragare Andreas Hansson. I min dröm så skulle de börja spela 20:00 på kvällen och inte sluta förräns 07:00 dagen därpå, något som dels i drömmen fick mig att fundera över hur han skulle hålla sig vaken. Droger eller alkohol var det jag hade att välja på och i drömmen blev jag besviken av tanken på att Dana skulle dricka för att hålla sig vaken.

Därefter försökte jag gråta ut för min omgivning över att jag inte skulle kunna se Dana spela men ingen ville lyssna och jag blev i drömmen alldelens tårögd bara jag pratade om hela händelsen. Det var en skum dröm för även om det var det som var den stora historien som lyckades jag inkludera en gammal flickvän, jobbet, byte av pantmaskiner på jobbet, bilkörning och en massa annat.

Jag hoppas på lika intressanta drömmar den här natten. Kanske något om Ukraina den här gången?

Ibland krävs det så lite för att en dag ska ta en snäv vändning åt det sämre, eller bättre om man har sådan tur. Min gick från att ha varit riktigt riktigt bra (jag och Malin höll handen, då är allting automatiskt bra) till att bli mindre bra. Kort historia: IKEA ringde igår och ville leverera mina saker däribland min säng, på tisdag. Idag ringde de och hade kommit på att min säng tydligen ska utgå men att den ersätts automatiskt av en likvärdig. Men då fick jag ett mail i eftermiddag där de ansåg att jag skulle betala för sängen, när jag redan betalat för den första. Naturligtsvis har deras kundtjänst stängt eftersom det är röd dag idag.

Ibland blir jag så trött på sånt och det känns som att jag inte vill vara med något längre. Men visst, jag ska ringa imorgon och allt löser sig men varför kan inte bara saker fungera? Jag är fortfarande helt död i huvudet sedan natten. Oj, har jag inte berättat? (som att jag inte visste det) Jag hade en helt värdelös natt som har satt spår i allt som dagen har haft att erbjuda.

Jag försökte somna vid 12 inatt (enligt svenska grammatiska regler ska man inte skriva nummer högre än elva med bokstäver, konstigt) och drömde att jag mådde illa, riktigt riktigt illa. Sådär som att man är på väg att kräkas, så till den milda grad att kroppen oavsett om man vill eller inte börjar ta sig till närmaste toalett. Tänk er att ni har den känslan, fast ni sover. Så jag försökte desperat väcka mig själv för att förhoppningsvis inte behöva kräkas (jag har en enorm fobi mot att kräkas), när jag väl vaknade så kände jag att det hela bara var en alltför verklig dröm.

När jag somnar om så drömmer jag istället att jag faller handlöst, inte mot marken utan bara mot ingenting. Det är helt svart runt mig och jag faller lätt krökt, med ryggen först och det hisnar i magen. Än en gång tvingar jag mig själv att vakna bara för att notera att jag inte faller utan allting är i sin ordning. Då kände jag att det kunde vara en bra idé att förändra något i min omgivning, så jag slog av tvn som jag brukar ha som sällskap när jag ska sova samt att jag tog bort en kudde. Jag lade mig på sidan och somnade om.

Naturligtsvis fick jag inte sova. Denna gång drömde jag att jag höll på och kvävas och jag fick rejäl panik. Det kändes som att det tog en evighet innan jag lyckades få mig själv att vakna och jag vaknade helt förvirrad. Det kändes som om jag inte hade andats på länge men hade lyckats ta ett andetag just innan jag vaknade, så jag låg kvar alldelens förvirrad och funderade på om jag verkligen andades eller om allting skulle börja om igen.

Därefter drömde jag en sak till, dock minns jag inte vad det var men det har färgat hela min dag. Jag var helt slut i huvudet när jag vaknade och somnade om, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag. Sen gick jag omkring hela förmiddagen utan någon energi i kroppen.

Herregud. När ska det här sluta.

Det känns halvtungt, just nu. Det beror nog på att tabletten sedan länge har börjat avta och i takt med att det börjar göra ont så börjar jag även tycka allt mindre om min tillvaro. Det var inte så här innan. Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid saker, som att vara helt smärtfri. Innan jag började äta Tradolan igen så var jag van att alltid ha ont och även om livet inte var peachy så var det på en jämnare nivå, nu är det som att åka en känslomässig berg-och-dalbana.

Jag somnade framför tvn igårnatt, det var ett bra val. Jag har haft ganska svårt för att lägga mig på sistonde och haft ändå svårare för att somna. Jag vet egentligen inte vad det beror på, jag säger att det beror på att min säng är så stor så att jag känner mig ensammen och det är väl delvis rätt men det känns också bara jobbigt att sova. Jag drömmer inga mardrömmar men det är bara jobbigt. Men det gick alltså mycket lättare att somna i soffan, jag somnade på bara några minuter efter att jag börjat titta på något mindre bra program som gick på Discovery. Jag vaknade en timme senare och då kunde jag utan problem lägga mig i sängen.

Nu har jag lagt upp min Macbook Air på Tradera. Det känns lite vemodigt. Men det är för att jag vill sälja den och köpa en ny Macbook istället. Airen har ända från början känts lite slö och varit tämligen stympad med tanke på att den bara har en usbport och knappt orkar driva något man stoppar in. Så, det blir nog bra. Så, nog med nörderi.

Promenad, nu?

Jag är egentligen alldelens för trött för att skriva men samtidigt är jag alldelens för glad för att inte göra det.

En del beror på en viss eufori från Tradolanen, det här var första dagen jag åt medicnen och arbetade samtidigt. Vilken enorm skillnad. Jag har inte varit smärtfri sen jag började. Men det mesta beror på att jag faktiskt har fått en ny lägenhet! JA! Med endast åtta månaders kötid så lyckades jag fixa (eller tjacka som alla coola småpojkar säger) en lägenhet byggd 2006.

Det är nog bara jag i hela världen som tycker det är ett kap att för samma hyra få 20m2 mindre yta att leva på. Om två månader får jag flytta in och det känns magiskt bra, jag vill börja packa ihop allting nu och flyttstäda. Jag höll faktiskt på att börja bara för några timmar sen då jag helt plötsligt insåg att det var flera månader kvar.

Det är nog allt jag orkar skriva nu, för jag är verkligen hur trött som helst. Jag antar att det är medicinen som gör sig påmind, för jag brukar inte vara trött på det här sättet.

Veckan är över och munnen smakar illa av medicinen, den gör mig sömnig och ger mig en smak i munnen som jag gärna slipper. Det känns konstigt att äta medicin, det känns konstigt att ens säga att något är fel. Jag är inte van att vara sjuk, jag brukar aldrig ha sjukdagar och när jag väl är förkyld så går det över på några dagar utan att jag sjukanmäler mig.

Jag antar att det är en av de sakerna jag aldrig lärt mig, att ta tid för sig själv när man känner att man behöver det. Istället pressar jag på, det SKA gå och oftast så går det. Det är en av alla sakerna jag lärde mig när jag växte upp, såvida man inte är döende så ska man ignorera det mesta. Det fungerar inte så bra som det låter.

Det är snart dags att sova, jag har varit vaken 21 timmar och nio av dessa har spenderats till att inventera. Det var inte så jobbigt att inventera, det är sällan det men man oroar sig gärna lite extra bara för att vara förberedd. Istället så var jag på sprudlande bra humör och hade mer energi än vad jag haft på länge, trots att klockan var 05:00.

Gud vad jag saknar att prata i telefon. Jag har haft känslan hela veckan, ända sedan julafton till och med.

Jag måste ta mig i kragen.

Var ska jag börja? Kvällens eviga fråga. Musiken kommer från Digweed, som vanligt.

Jag antar att jag egentligen är för trött för att skriva men ändå så vill jag, ändå så vill jag inte lägga mig och sova för det känns bara som ett enormt projekt. Det känns enklare att ligga i soffan med min laptop och bara.. ligga. Jag träffade doktorn idag. Doktorn, läkaren, farbror doktor. Jag vet inte vad jag tycker. Idag på lunchen så blev jag bara minuterna efter jag börjat äta extremt illamående och började kallsvettas, bara för att minuten efter (faktiskt, det tog inte längre än så) så började jag frysa och blev otroligt trött. Vilket signalerar för mig att det är något i min kropp som inte fungerar.

Doktorn visste inte riktigt vad han skulle tro. Han rekommenderade till slut att jag skulle börja äta oftare, vilket känns konstigt. Han vill att jag ska äta ett mindre mål varje timme. VARJE TIMME. Hur ska man kunna ha ett normalt liv om man ska äta varje timme? Sen vill han att jag ska sova mer, vilket jag ska försöka göra. Sen togs det en massa blodprover för att se om det är något egentligt fel på mig, laktosprovet kommer i januari.

Jag fick en fråga idag, om jag inte skulle komma in och jobba extra imorgon. Håll i minnet att jag självmant tagit på mig att jobba både julafton och nyårsafton, för att andra ska slippa. Men jag fick ändå frågan (jag får ingen ersättning för min övertid) för att han som frågade, som är schemalagd, inte ville jobba så länge. När jag får såna frågor så blir jag så trött. Är det mig det är fel på? Ska man gå runt som en fjortis med en nervärderande syn på sitt arbete medans man helst av allt bara vill gå hem? Varför jobbar man isåfall kvar?

Skaffa ett nytt jobb om det nu är så jobbigt. Suck.

Jag är trött och har inte kunnat träna idag eftersom jag låg och sov i soffan hela kvällen. Jag har störda vänner som helst drar elaka rasistiska skämt som inte är menade som skämt utan bara är till för att se om man håller med (nej, det gör jag inte) och jag har världens längsta önskelista på saker jag vill försöka förändra.

Jag ska försöka att inte börja inlägget med “just hemkommen”, för det är så tråkigt.

Har just kommt hem (knappast bättre, ohwell) från personalmötet och tacksamt nog så tog det inte särskilt lång tid och även om det var ganska informativt så tycker jag bättre om att få informationen i pappersform eftersom det sällan finns något egentligt skäl för frågor. Men det var intressant att höra den ekonomiska biten nu när man blivit mer involverad i den, jag ville faktiskt höra mer.

Just nu har jag illamående som tema medans jag försöker tvinga iväg mig till gymet och springa, trots att jag hade tänkt vila idag. Det känns som att det skulle vara skönt att vila men ändå så har jag den där rösten som viskar mig i huvudet och säger att jag måste springa. Jag hoppas jag kan vara hemma, jag är trött. Jag sov en stund innan personalmötet och har hela dagen känt mig ganska matt i benen. Men på något sätt så är det ibland inte upp till mig att bestämma.

———-

Det är nu mycket senare och det visade sig att jag fick vila, tack. Jag var ganska trött och inte sugen på att slava framför ett band, inte ikväll iallafall. Det är konstigt tomt i min lägenhet och jag vill hitta ett nytt projekt. Pixeldave är inte så roligt längre, det är på något sätt ett ganska stort projekt att stötta själv och jag känner inte att jag har tid längre. Det var enklare när jag låg hemma och var sjukskriven, då hade jag inget annat än tid till att skriva.

Jag borde ha somnat, redan för längesen. Jag tänkte på ganska stort allvar att lägga mig redan halv tio men det blev inte så, inte helt ovanligt men jag kände mig inte helt pigg och på topp. Eller rättare sagt så kände jag att kvällen saknade något som skulle hålla mig vaken. Så då sitter jag istället här, mitt i natten innan en arbetsdag och vägrar sova. Bra tid att bli obstinat på!

Huvudvärk, trött i benen (för att jag är trött, inte för att jag har sprungit), trött i sinnet och ett enormt missnöje över att jag inte hann se något avsnitt av House inatt. Klockan gick så fort, helt plötsligt så var den halv tre och det var dags att sova. Jag vill verkligen se fler avsnitt av House, det är antagligen världens viktigaste serie.

Det är konstigt, jag trodde aldrig det skulle komma en dag då jag med ena hjärnhalvan gick omkring och funderade på hur man skulle kunna smycka hus för att de skulle se lite roligare ut eller hur man skulle kunna inreda rum för att få lite variation medans jag med andra hjärnhalvan tänker marginalkronor, antal poster, försäljning, marknadsandel och planering. Vuxet är ordet och det känns otroligt konstigt.