Fastän att jag vill att alla ska känna.
Jag sover så dåligt just nu, jag sover som i en sorts stress och jag verkar vara väldigt spänd när jag väl sover för jag har haft någon sorts nackspärr i snart två veckor. (jag höll av misstag på att skriva tre år och därefter två månader)
Mitt nya projekt är att vänja mig vid att skriva på papper. Jag tycker att det ser så enormt allvarligt ut att skriva ner tankar och åsikter på papper vilket gör att jag anser att det mesta jag skriver ner är högtravande eller ett rop på “hej, se mig, jag är speciell!”, när det inte alls är så. Jag känner mig inte speciell och jag vill inte att någon annan ska tro det heller. Sen skriver jag ju helt annorlunda på papper än vad jag skriver här.
Om jag bläddrar lite i blocket så hittar jag texter som den här:
Jag vill att det ska kännas, jag vill kämpa
Kämpa för att klara vardagen, bara som en påminnelse
En påminnelse om att jag inte ska få slappna avDet här är för dig och allt du gjorde
Jag bad aldrig om det
Du brydde dig inte
Så klartSåren är djupa, de läker inte av sig själva
Allt jag hade begravt och försökt glömma
Kommer åter till mig med ny kraft
Ett axplock. Vissa dagar blir det bara punktlistor, vissa dagar blir det dagboksliknande inlägg och ibland tjuvlyssnar jag på människor kring mig och skriver ned vad de pratar om med små mentala noteringar om att analysera deras beteende längre fram. Det är skönt att skriva ner saker på papper, jag gör det ibland när jag inte har någon vän att tala med eftersom det får mig att känna som att jag lagt undan något och kan sluta fokusera på det.
Men jag kan inte sluta fokusera på att det ska framstå så jävla speciellt.