Det är knepigt hur fort humöret kan förändras, hur snabbt allt kan vända för att bli dåligt och hur snabbt det kan vända tillbaka igen. Däremot verkar det ta lite längre tid för mig att vända tillbaka till den sidan som är bra och med en vänligare framtidstro. Jag vet inte varför det är så och jag vet ingen som kan berätta för mig varför det är så heller, fast egentligen känns det ganska struntsamma varför.

Sedan jag postade musikklippet så har jag verkligen saknat att spela skivor, jag har ingen plats för utrustningen så det är egentligen ingen anledning till att fundera mer över det men det är något jag saknar. Om jag någonsin lyckas få tillbaka mitt lugn så kommer jag definitivt att skapa mig plats, någonstans. Det var så kul och så förlösande, att få vara så fokuserad under en stund och inte missa ett enda taktslag.

Ibland kan man inte “rycka upp sig”.

Dagens irritation: Människor som verkligen försöker analysera och komma fram till något, fastän de hela tiden når fel slutsatser. Som om de påbörjat någon sorts nybörjarkurs i psykologi men bara deltog under uppropet och introduktionen, sen var det “tajm för en Latte på schtään” men det hindrar dem inte från att försöka med sina lekmannaliknande analyser.
Dagens glädje: Pyramidte klockan 03.00 i en iskall lägenhet, det gjorde inget att lägenheten var kall. Det gjorde inget att jag var trött sen heller, faktiskt.
Dagens mat: Vegetarisk Jansson, faktiskt oväntat god. Sådär så att jag faktiskt blev förvånad.
Dagens illamående: Två stycken Lindorkulor samt två tryfflar på fastande mage innan middagen, jag gör ALLTID det misstaget.
Dagens misslyckande: Musikvalet för morgonen, inget passade riktigt och jag växlade mellan en Dana-spelning jag inte var sugen på och ett antal Digweed-spelningar som jag absolut inte var sugen på.
Dagens saknad: Katt skulle ha varit mysigt, så hade jag sluppit lägga mig ensammen när jag kom hem från jobbet. För även om det var otroligt skönt att få sova så kändes det fruktansvärt ensamt.
Dagens tanke: “Julafton imorgon. Kom över det.”
Dagens behov: Tystnad. Det är svårt att orka med gapskratt när man är så trött att man knappt är vaken..
Dagens imorgon: Förhoppningsvis hanterbar. Eller iallafall trygg.

Min favoritbild, en av dem iallafall. Jag vet inte hur många kopior jag har den i, jag har den till och med framkallad som vanligt fotografi. Jag är en sucker för att utnyttja erbjudanden från företag som låter en framkalla X antal bilder gratis som “prova på”-erbjudande. Då ser jag till att de får framkalla mina favoritbilder, jag ska snart “prova” en till nu och då lär det bli en hel del på Pripyat.

Dagen är snart officiellt över, den började med en enormt kall promenad imorse klockan 08:30 mot kurslokalen där jag skulle få lära mig mer om matsäkerhet. En utbildning som inte kändes riktigt rätt för mig då jag inte sysslar med öppna livsmedel som t.ex bageriet eller fiskavdelningen, men det är klart att det var intressant även om jag hade svårt att hålla mig helt skärpt när det 30e kortet från bageriets träbänkar visades.

16:00 slutade utbildningen och då började nästa del av dagen som egentligen var mitt vanliga schema med jourtjänst på Maxi. Det är alltid kul att ha jour, jag älskar att ha jour. Jag är en störd människa på många sätt och ett av dessa är att jag helst jobbar kväll minst en gång i veckan. Att jobba 06 – 15 varje dag är inte min grej. Det är fruktansvärt jobbigt att stiga upp så tidigt varje dag och sen blir det en helt annan sak att jobba kväll. Människor uppför sig annorlunda, kundurvalet är annars och frågorna helt olika.

22:30 tog mitt schema slut och det var dags för en nästan lika kall promenad tillbaka. Jag har börjat kunna lyssna på musik enbart när jag promenerar nu och det är enormt skönt, det låter mig känna saker på ett annat sätt. Jag har lämnat många tankar bakom mig och det låter mig fokusera på annat och jag känner mig inte lika osäker längre. Jag var aldrig osäker på att promenera med musk i öronen men jag ville hellre lyssna på någon som föreläste om något för att det hindrade mig från att fokusera helt på det jag tänkte på eller ältade för stunden.

Egentligen så har dagen känts bra, imorse kändes den lång och ikväll kändes den alltför kort. Näsblod, ont i tänderna av för mycket frukt och en alltför kort rast gjorde att det kändes som att kvällen passerade förbi mig utan att jag hade en chans att hejda den.

Mitt huvud börjar kännas tyngre, min kropp är trött och skriker hela tiden efter vila och mat (jag verkar alltid vara hungrig, suck) men delar av mig kan inte slappna av. Fingrarna skriver frenetiskt och fötterna pressar mot golvlisten i takt med musiken, det går inte att sitta stilla.

Ibland är det jobbigt att prata.

Ibland är det till och med livsfarligt att prata (varför lyckas jag skriva rä istället för är hela tiden?), alla tankar man har blir så cementerade i en åsikt som man antagligen inte lyckades uttrycka på ett särskilt bra sätt. Helt plötsligt blir allting så allvarligt och definitivt, alla funderingar man haft inom sig blir till reella känslor som andra relaterar till och vill prata med en om.

Fast ibland är det såklart bra att prata. Det har varit mycket av och till på sistonde, många saker jag inte velat prata om som ändå kommit ut och som visat sig vara ganska bra för mig medans vissa saker, som jag inte trodde hade betydelse, visade sig göra min vardag lite snårigare och svårare att ta sig genom. Det är inte meningen att jag ska dra några exempel utan helst ska ni förstå känslan.

Milton Jackson – Cycles igen, livsfarlig. Allt från stämningshöjare till absolut depressionsutlösare. Idag kan den vara både och, jag har inte bestämt mig än. Jag borde städa, men vill inte. Jag borde vika tvätt, men vill inte. Jag vill bort härifrån, jag känner mig isolerad utan någon egentlig anledning. Mitt hem är inte min borg, jag konstaterar det varje dag. Ibland känns det som att jag är inneboende, i min egen lägenhet. Mitt arbete ger mig inte det stödet i vardagen jag behöver just nu, jag känner mig inte bekväm nog att visa mitt sanna jag längre och jag tvingas förställa samtalsämnen bara för att undkomma diskussioner.

Jag har ingen lust att agera bollplank för någon sorts mänsklig köttmarknad längre, jag vill inte delta. Det kommer bli en utmaning att introducera konceptet “Nej, jag har ingen lust att lyssna på dina diskussioner kring folks kroppar. Däremot vill jag prata om inköp och optimering av lagerstruktur.”, lycka till Per. Jag kommer antagligen bara uppfattas som tråkig och trist, vilket jag finner oerhört ironiskt. Men jag antar att det är så, i vissa sällskap förväntas man uppföra sig på ett visst sätt. Precis som att när killar pratar med killar så förväntas man kunna en hel massa saker. Så om en bilmekaniker säger kamrem och topplock till mig så ska jag inte fråga “Var sitter kamremmen och vad gör topplocket?” utan jag ska nicka bekräftande mot honom.

Hur som helst så är eftermiddagen och kvällen utstakad, jag måste sätta fart om jag ska hinna med det jag har tänkt göra innan det är dags att sova.

Dagens hat: Sviniga människor som diskuterar äckliga saker på allvar, utan ett tonfall av humor eller glimten i ögat.
Dagens mat: Helst ingen, matlusten kommer och går. Mest går.
Dagens TV: Family Guy på TV6.
Dagens saknad: Tommy.
Dagens dröm: Att åka till Pripyat.
Dagens projekt: Att städa.

Jag har gjort något som jag så ofta gör. Jag har lyckats riva en pall som bland annat innehöll dyr vinäger (100:- i utpris), en bit av en halvpall äppelmos (kletigt) samt en halvpall cornflakes. Sånt gör jag då och då, inte för att jag vill men för att livet liksom påminner mig om att inte bli för stöddig. Förra månaden så rev jag en halvpall fryspåsar, en halvpall våffelmix och en pall kaffe.

Det har varit en enormt lång dag, inte lång som i tråkig men lång som i intensiv. Jag känner mig riktigt trött och jag är alldelens varm. Tommy hälsade på en stund och jag tog ut min första kompletta rast på mycket länge. Jag önskar att han kunde börja jobba hos oss igen, han är så duktig så det är löjligt.

Dagens livkris stod mina nya arbetsbyxor för. Direkt när jag tog på dem så var det något som inte stämde, jag kunde inte riktigt sätta fingret på det men det kändes lite “avigt” och fel. När jag kom till jobbet så insåg jag vad det var. I de nya byxorna, som ser precis likadana ut som våra förra, så har man vänt på placeringen av sidofickorna. Så telefonfickan är på höger sida istället för vänster.

Read the rest of this entry »

Det var tre dagar sedan jag skrev något och det är såklart inte meningen. Jag har tänkt på dig hela tiden och velat skriva så att du skulle veta hur jag har det och hur jag mår, även om det jag skriver oftast har en negativ vinkel. Men det bara blir så. När allting är bra och jag skiner som en sol så har jag ingen lust att skriva om det, då vill jag göra annat. Men de gånger då jag kanske inte är helt glad eller kanske bara är trött (inte helt ovanligt) så är det skönt att skriva något.

Jag läser inte nog många böcker, precis som de flesta svenskarna. Jag räddar mig lite på att jag läser mycket annat, jag läser väldigt många utredande artiklar men oftast mycket specifierade inom vissa områden. Jag missar alltså det där att sätta sig ner med en bok och bygga upp dess historia med egna bilder. Dock känner jag inte att jag saknar det, kreativiteten har jag själv ganska bra av och det kanske är därför jag tycker bäst om att läsa mer faktainriktad litteratur eller utredande artiklar.

Jag känner mig stressad. Jag har jouren i helgen och det känns som att jag inte borde ha tagit på mig den. Inte för att jag inte vill jobba men eftersom jag hade haft en möjlighet att göra andra saker på jobbet om jag inte hade haft jouren. Helt plötsligt har det hamnat en hel hög projekt på mitt bord som kräver att man sätter sig ner en stund och planerar, något som är svårt när telefonen ringer hela tiden.

Kimmo. Jag minns när han jobbade kvar. Vi brukade tävla med varandra i vem som kunde packa in mest varor eller få ut mest pall på golvet. Det skulle ha varit skönt att ha honom kvar, en person som till stor del fungerade som jag gör och ville förändra, förbättra och helst så fort som möjligt. Helst igår.

Men idag är idag och jag måste fixa vidare med tvätten. Jag har nog aldrig tvättat så mycket som jag gör idag. Jävla Bostaden som inte kan ha ett bättre system för hantering av tvättstugorna.

Massive Attack – Teardrop.

Det har varit en minst sagt prövande vecka med en enormt energikrävande ilska inom mig som konsumerat så mycket av min lediga tid och för att uttrycka det på ett annat sätt så har jag inte varit arg med finess och då är det inget roligt längre. Ska jag vara arg eller irriterad så vill jag vara det med finess, annars får det vara.

Jag hade ett långt samtal idag. En och en halv timme gick åt innan det var färdigt och jag hade berättat nästan allt. Det var skönt. En tung sten lyftes från mitt bröst och jag gick från bordet med en övertygelse om att allt skulle bli bra. Ibland glömmer man bort att man måste få bara älta ut saker ibland och inte bara diskutera dem med ett krav på att en lösning ska hittas.

Jag är lite för trött för att skriva och jag antar att mina tankar är lite för ostrukturerade och osorterade för att jag egentligen ska kunna producera en text som på något sätt skulle vara läsvärt. Men ibland vill jag bara skriva något, utan att egentligen veta vad jag vill skriva eller vad jag vill komma fram till, inte helt konstigt.

Om jag inte sover nu så kommer jag att ångra mig, varför lär jag mig aldrig? Varför kan inte min kropp tvinga mig att somna klockan 21:00 de kvällar då jag verkligen behöver ta igen sömn? Varför är kroppen så smart på så mycket förutom det där med sömn?