JAG GILLAR

• Att lyssna på P1 Kaliber, P3 Dokumentär eller liknande program för att få veta mer om vilket samhälle vi lever vi. Det gör mig arg och ledsen men hellre det än lyckligt ovetandes.
• Kakor. Jag kommer nog att bli en tjock, tunnhårig gubbe när jag blir gammal.
• Musik. Idag fick jag den ultimata Pest eller Kolera:n, skulle du välja att vara utan musik eller sex? Jag kan inte bestämma mig men jag lutar mot att vara utan sex. Vad är livet utan musik? Vad är livet utan upptäckterna, hålen musiken täpper till och skapandet man får uppleva?
• Textraden “Don’t need no one, you’re no good for me”
• Att få veta att det är okej.
• Dana Bergquist.
• Att få lära mig saker. Att titta på Jackass, Miami Medical eller Oprah är en sak och är helt okej när jag inte känner för att engagera mig i något annat. Men jag vill varje dag lära mig något nytt, eller förfina mina kunskaper inom något. Att se dokumentärer om andra världskriget, fast färglagda, är underbart. Att lyssna på podcasts där de förklarar hur man säkrast kör i snö är lite av ett nödfall men ändå något som säkert kan vara bra. Jag är nyfiken.
• Att bli kysst på halsen.
• Ryssland.
• Att få ha hemligheter med människor.
• Att känna mig levande.

Det är riktigt svårt att skriva blogginlägg just nu, jag saknar inte inspiration, tvärtom så svämmar jag nästan över av uppslag till saker jag vill skriva. Men det passar inte riktigt in här. Ibland önskar jag att jag bodde i ett helt annat land där ingen kunde svenska, så kunde jag skriva allt om mig själv på samma ställe. Just nu får jag dela upp mig mellan olika format och platser.

Hur som helst så har jag en sakna-Ryssland-dag idag, fastän jag aldrig besökt landet. Men det känns magiskt, det känns rätt, på något konstigt sätt. Ryssland som resemål tilltalar mig mycket mer än Mallora, Gran Canaria eller små vingårdar i Frankrike. Jag vet, “det är ju inte alls samma sorts resa!”, jag vet. Men ändå så vill alla att jag ska åka till just Mallorca eller Thailand, ingen förespråkar någonsin Ryssland, Ukraina eller Tyskland. Åka till Mallorca kan jag göra när jag fyller 65, då behöver jag nog solen och poolbadandet mer än vad jag gör nu.

Ryssland känns magiskt och exotiskt, lockande och inspirerande. Syner jag vill se, känslor jag vill uppleva och tankar jag vill ta med mig hem för att låta dem inspirera mig och påverka mina val. Jag kräver ingen livsförändrande upplevelse, det är inte så, även om det kanske låter så. Jag vill bara inte se solstolar och svenskar som panikartat smörjer in sina barn i solkräm, jag vill se något annat.

Mer hinner jag inte skriva, jag borde äta en banan men mina bananer är slut så då får jag gå till gymmet istället. Jag tycker inte om att skriva gym för det känns som att jag då ska vara någon som lyfter skrot på sin fritid, något som jag inte gör. Jag är inte intresserad av att bygga muskler som jag inte behöver i vardagen.

Jag fastnade lite. Ibland fastnar jag också och det händer ganska ofta att jag fastnar framför datorn, utan att producera något. Jag kan sitta och titta på bilder hur länge som helst i princip. Nyss fastnade jag än en gång framför bilder på den ryska staden Pripyat och Tjernobyl, det är något magiskt över de platserna som får mig att glömma både tid och rum.

Jag sitter och fantiserar, försöker föreställa mig varför folk lämnade skor på golven, hur de tänkte när de skulle lära sig att använda gasmask eller hur det vardagliga livet var för de som vägrade flytta. Att åka på semester utomlands lockar för det mesta men det är något magiskt med att fantisera om att åka till speciella platser, som övergivna städer eller platser där stora händelser ägt rum. Som Tjernobyl eller varför inte Berlin? Så mycket historia att dra lärdom av och jag som inte ens är intresserad av “tråkhistoria”.

Mycket hellre åker jag till Ryssland för att få andas in den fortfarande radioaktiva luften och se hur en hel stad avstannade den 26e April för att aldrig börja leva igen. Mycket hellre det än att åka till New York och gå på guidade turer som man sedan ska tvångsblogga om. (aaaaah, seen åkte vi stejt ferry å sen te fri hets gudinnan) Eller varför inte Las Vegas och se “The Strip” (sååå jääääla mycke lampor asså! helt sjukt!) för att sedan avrunda med Los Angeles och Hollywod (asså, de heter ejentligen inte LA utan el pueblo nånting nånting, aaah)

Det här blogginlägget kom till på grund av en person som definerade min dag. Han gick långsamt, mycket långsamt. Han var ganska konstigt byggd tyckte jag, gång på gång. Grova överarmar men otroligt spinkiga underarmar, kort med feta lår men inga muskler. Lite tunnhårig. Han gick långsamt och just framför mig med sån pass bredd att jag inte kunde ta mig förbi utan att tränga mig men jag hade ingen lust att stänga av min musik för att kunna tilltala honom i normal samtalston. Det värsta var när han stannade in för att gå runt ett hörn, vem SAKTAR IN när man går runt ett hörn? Hoppas squashen gick åt helvete, gubbjävel.

Han definerade precis hur min dag med omgivningen skulle bli, har jag märkt. Jag kanske blev mer uppmärksam på långsamma människor och sådana som lever för att vara i vägen men var jag än tittat idag så har jag hamnat bakom bilister som inte vågar köra mer än 30 eller så har jag mött cyklister som inte förstått att bilarna kör på vägen och då ska man som cyklist helst inte leka chicken race.