Wow, vad är det som händer? Jag slocknade till slut igårkväll av ren uttråkning, jag bestämde mig till slut för att bara lägga mig. Om jag låg och var så rastlös att jag inte visste vad jag skulle göra med mig själv så kunde jag lika gärna ligga i sängen så kanske jag somnade till slut. Det gjorde jag och är relativt utvilad idag, jag saknar mycket energi i mina ben (det är så jobbigt att bara ställa sig upp) men i övrigt är det riktigt bra. Förutom att jag är huuuur rastlös som helst. Jag vill göra något, något något något. Så snart ska jag bege mig iväg för att handla, köpa utemöbler, köpa medicin, köpa det där paketet med trägolv som jag saknat (som jag inte kunnat köpa utan bil eftersom det är så förbannat otympligt) och därefter funderar jag på att städa av skrivbordet, det hoppade jag över igår.
Det tar inte så lång tid att städa mitt skrivbord men jag vet att jag kommer att fastna i en sorteringssyssla, antingen kommer jag på att jag vill sortera alla mediciner på ett mera logiskt sätt än tusen kartonger på bordet eller så vill jag sortera bläckpennorna, något som jag nästan började göra igår av ren uttråkning. Men jag måste ändå klassa dagen som riktigt bra, bättre att jag är rastlös än att jag är orkeslös.
Jag är så rastlös att jag knappt kan sitta still. Jag har ingen aning om vad jag ska göra och jag har inte heller någon egentlig energi för att göra något. Jag har dammsugit och skurat lägenheten, diskat, städat toaletten och slängt soporna. Jag har ingen inspiration till att ta mig för något mer kreativt, herregud.
I skolan fick jag lära mig att man aldrig aldrig aldrig skulle skriva rubriken eller titeln innan man skrev hela texten. Detta för att man då begränsade det man skrev och höll sig inom vissa ramar istället för att låta kreativiteten flöda fritt. Jag har alltid lytt det rådet tills det kändes som att det kanske mer är en möjlighet att fokusera det man skriver så att man kan cirkla kring ett visst ämne som man annars kanske har svårt att skriva om?
Det jag skulle behöva arbeta på är att bara skriva något i huvudtaget, oftast tycker jag att det jag skrive är högtravande eller bara löjligt. Nu säger jag inte att det inte är det, men det är ju onödigt att hela tiden tycka att det man skriver är dåligt. Det lägger ribban onödigt högt.
Något annat jag skulle behöva arbeta på är att titta på tv på samma sätt som jag gjorde ikväll, då jag hade halvslumrat framför tvn och vaknade just då filmen The Insider började. Trots att den var hysteriskt dålig så orkade jag inte byta kanal utan såg minst en timme av filmen innan jag bestämde mig för att börja diska. Det var så längesen jag hade tålamod till att bara ligga och titta på tv.
Wow. Dousk’s låt Chrysalis, verkligen min musiksmak men kanske lite för progressive för vissa. Men jag älskar den.
Jag hatar uttrycket “rastlös själ”. Det var någon gång under sensommaren 2003 som jag läste en artikel om att Telia hade beslutat ta bort möjligheten att lägga undertexter vid privatpersoners namn, för att förhindra missbruk har jag för mig. I artikeln hade man intervjuat några med lite alternativa texter, någon hade “Hårdrockare” och någon hade “Rastlös själ”. Just denna rastlösa själ var en äldre ensamstående kvinna som åkte MC mest hela dagarna utan mål med sin vardag eller någon ambition att stanna upp, inget fel i det, inte alls.
Men varje gång jag ser uttrycket “rastlös själ” så börjar jag se bilden på henne där hon satt på sin motorcykel. Iförd skinnställ och blickandes bakåt mot kameran. Det värsta med allting är att jag nog är lite av en rastlös själ själv men jag kan absolut inte använda uttrycket, dels för att det känns ganska klyschigt och töntigt men också på grund av denna, för mig, överexponerade motorcyklist.
Jag har svårt för att acceptera att saker alltid ska vara på ett visst sätt. Jag kan bli uttråkad av så banala saker som hur ord uttalas, hur meningar skrivs eller att det finns saker som man alltid gör varje dag såsom att äta mat, gå på toaletten eller bara promenera längs en väg eller passage där man gått så många gånger innan. Men ändå kan jag fastna så totalt på vissa saker. Som vad jag äter, jag kan äta samma sak tre gånger om dagen i flera månader. Vissa gånger äter jag bara fil och bröd i flera månader, vissa gånger så blir det gröt. Utan att jag blir uttråkad. Har inte funnit någon gångbar ursäkt till det än.
Det har känts lite bättre idag. Jag fick prata av mig lite om hur jag har känt angående mitt jobb på sistonde, jag fick prata av mig på en som jobbat där betydligt längre än alla andra och som kan särskåda i samma utsträckning som vad jag kan. Så det kändes lite bättre efter det, trots att inget egentligen förändrades.
En bild från en av alla bra dagar med Malin