Ibland är jag lite väl subtil. En gång tänkte jag skriva “Du är subtil men jag är som en projektil” som rubrik men insåg att det, om något, skulle kunna vara en låt skriven av Kent.

Vissa gånger spelar rubriken störst roll i inlägget, vissa gånger bilden men ganska sällan texten. Det är inte det att jag inte tycker att den spelar roll men i mitt försök att förklara sönder allting jag skriver så känns det lite mer befriande att få skriva en rubrik. Det finns gånger då jag tänker att jag borde ha en blogg bara med rubriker, men då kan jag ju lika gärna göra nya statusuppdateringar på Facebook istället.

Jag vet var huvudvärken igår kom ifrån och jag ska försöka åtgärda den idag. Då och då så testar jag mig själv tills jag hittar gränsen för vad jag orkar och igår så signalerade min kropp till mig att jag nog var tvungen att äta lite mer än vad jag gjort på sistonde. Jag är hopplös när det gäller att lyssna på andra när det handlar om träning eller liknande. Forskningen kan säga att man mår bra av att dricka vatten efter träningen men såvida inte JAG har provat det efter att själv ha tänkt på det – så bryr jag mig inte. Jag är alldelens för tjurig ibland men det är bara så, jag vill inte att folk ska berätta för mig hur jag ska leva mitt liv. Lustigt nog så har de oftast rätt, så jag borde lyssna lite mer.

När jag tänkte på den här dagen igår så kände jag för att åka på EM-möbler och titta på deras enormt dyra möbler och försöka föreställa sig hur det skulle vara att bo i en lägenhet med bara fina möbler men som är så dyra att man inte har råd att betala varesig mat eller nöjen. Eller åka på COOP och gå omkring hur länge som helst och klämma på allting. Fast helst ÖB för de har träplattor som jag borde lägga på min kommande balkong.

Jag har funderat på att börja skriva riktig dagbok, eller journal ska man tydligen säga. Det skulle ha två syften. Dels kanske jag kan träna upp min handstil så att den inte är så ful eller stressigt skriven. Jag blir nämligen hyfsat stressad om någon står bredvid mig och väntar på att jag ska skriva klart något, då slutar det med att jag skriver totalt oläsligt och för mitt inre tränker “Kom ihåg det här nu, kom ihåg vad det skulle stå”. Så värdelöst.

Men sen kanske jag skulle kunna bli av med en massa tankar inom mig som vägrar gå såvida jag inte ventilerat dem. Som min senaste tvångstanke som jag tydligen inte verkar kunna släppa. Det vore skönt att bli av med den.