nästan alla får läsa. ingen censur, nästan.

1Jan/100

Ingen annan får gå nära, du har visat det.

1Jan/100

Skål! Gott Nytt År! Har du nya skor?

Ursäkta mig, jag hade ingen chans.

Jag antar att det är givet att skriva något om det nya året och att det är 2010 (året då allting är möjligt!), lika givet som att alla tvkockar visar hur man gör den perfekta nyårsmiddagen varenda år. Samtidigt så vill jag inte det, jag skriver oftast då jag inte mår så bra eller inte är på särskilt bra humör så jag skulle väl antagligen bara framstå som en gnällspik eller en pessimist och i den här världen finns det inte plats för pessimister.

För första gången på väldigt länge så är jag faktiskt förkyld med huvudvärk och skumt halsont, jag minns inte när jag hade så sist men jag vet att jag kommer hantera det som alla andra gånger vilket är med alvedon och ett ryck på axlarna. Jag har aldrig kunnat sjukskriva mig för något och jag har ännu inte riktigt accepterat att jag var tvungen att vara sjukskriven för mitt diskbråck.

Så, vad ska 2010 ge? Förhoppningsvis något helt annat än 2009, jag är villig att byta ut allt. Eller, "byta ut rubbet" som klatschiga mediamänniskor gärna säger. När jag inatt låg och funderade på vad man säger i telefon till helt främmande människor så fylldes jag mer och mer av en tomhet, jag vill inte sova ensammen lika mycket under 2010 och jag vill inte vara lika trött. Jag vill ha roligare på vägen från jobbet och jag vill äta mer Matvete, eftersom det är hur gott som helst.

Äsch, det här verkar bli ännu en lista och det går inte. Jag är inte alls i humör för att skriva. Jag skrev en summering av 2009 igår men jag tror inte den passar här, inte för att det här är något sorts centra för välmående men jag skulle nog framstå som galen och det har jag ingen lust med.

26Dec/090

Minns mig, överlev mig.

Kvällen har varit tudelad, men inte som yin och yang eller något annat som är svart och vitt på ett bra sätt. Utan mer på ett dåligt sätt.

Jag har arbetat i ett rasande tempo utan att riktigt reflektera över det, enda gångerna jag har noterat att jag fått saker gjorda i en högre takt än jag hade väntat mig har varit då mina ben börjat bli sega, något som oftast betyder att jag behöver äta. Hela eftermiddagen och kvällen har jag separerat på arbete och fritid, så att säga. Kroppen har skött sysslorna på jobbet medans huvudet har stannat kvar hemma, ungefär.

Vilket naturligtsvis hade sin nackdelar, det fick jag erfara då jag fick en enorm känsla av övergivenhet och ensamhet. Jag var så ensammen och jag fick det inte att gå ihop, jag förstod inte varför just JAG var tvungen att vara så ensammen och jag förstod inte vad som någonsin skulle kunna få känslan att försvinna.

Hela proceduren är naturligtvis ganska löjlig, det är trots allt ganska tragiskt att stå i en välupplyst Maxi-butik med kunder runt sig och tycka att man är den mest ensamma människan i världen. Men det är svårt att komma ifrån den känslan, jag har haft den så mycket på sistonde. Oftast då jag lägger mig (hej igårkväll) men nu var det tydligen dags även då jag jobbade.

Efter det så blev många av mina tankar så enormt enkelspåriga och alla påhittade scenarion som jag spelade upp i mitt huvud, med tillhörande konversationer och resultat, blev väldigt uttjatade och tråkiga.

Dagens bästa: När jag fick en chokladtomte bara för att jag var snäll och för att jag skulle bli glad.
Dagens sämsta: Matångest och ensamhet.
Dagens låt: Någon av alla som Dana spelade, antagligen någon av Empire of the State-remixarna.
Dagens mat: Broccoligratäng med morötter och kidneybönor. Jag är en sån fena på matlagning ibland!
Dagens fundering: Varför heter det vitvaror?
Dagens tanke: Vecka sju kanske är en bra vecka att åka bort på?
Dagens minne: Att äta bananstubbe med min mamma.
Dagens upptäckt: Att det är hemskt dåligt att dörrarna på bilen fryser igen av smältande is. Särskilt när Securitas vill låsa grindarna. Stress stress.

23Dec/092

Hej romantik.

När någon delar täcket med en utan att bry sig utan genast försöker göra det så rättvist som möjligt utan att man behöver be om det.
När man delar på de sista vindruvorna i fruktsalladen innan man börjar äta bananbitarna.
När man får ge bort något som man sett fram emot men som man vet att ens partner har saknat ändå mer. (jag älskar den känslan)

När man möts av ett förstående leende och kanske ett fnitter när man gjort något dumt, dåligt eller oövertänkt.
När man turas om att fantisera ihop alternativa verkligheter om människor man ser på stan.
När man tillsammans bestämmer middagsmenyn genom ett demokratiskt system som slutar med att man köper två olika sorter av allt.

När man är sjuk och någon torkar bort svetten från ens panna.
När man mår dåligt och ens partner frågar hur det är och verkligen skärmar av hela omvärlden bara för att lyssna på vad jag har att säga.
När ens partner intresserar sig för ens musik och försöker komma ihåg låtnamn, artister och vad man gillar.

Tagged as: 2 Comments
23Dec/090

Allt jag inte kunde viska i ditt öra, allt jag inte fick säga.

Dagens irritation: Människor som verkligen försöker analysera och komma fram till något, fastän de hela tiden når fel slutsatser. Som om de påbörjat någon sorts nybörjarkurs i psykologi men bara deltog under uppropet och introduktionen, sen var det "tajm för en Latte på schtään" men det hindrar dem inte från att försöka med sina lekmannaliknande analyser.
Dagens glädje: Pyramidte klockan 03.00 i en iskall lägenhet, det gjorde inget att lägenheten var kall. Det gjorde inget att jag var trött sen heller, faktiskt.
Dagens mat: Vegetarisk Jansson, faktiskt oväntat god. Sådär så att jag faktiskt blev förvånad.
Dagens illamående: Två stycken Lindorkulor samt två tryfflar på fastande mage innan middagen, jag gör ALLTID det misstaget.
Dagens misslyckande: Musikvalet för morgonen, inget passade riktigt och jag växlade mellan en Dana-spelning jag inte var sugen på och ett antal Digweed-spelningar som jag absolut inte var sugen på.
Dagens saknad: Katt skulle ha varit mysigt, så hade jag sluppit lägga mig ensammen när jag kom hem från jobbet. För även om det var otroligt skönt att få sova så kändes det fruktansvärt ensamt.
Dagens tanke: "Julafton imorgon. Kom över det."
Dagens behov: Tystnad. Det är svårt att orka med gapskratt när man är så trött att man knappt är vaken..
Dagens imorgon: Förhoppningsvis hanterbar. Eller iallafall trygg.

21Dec/090

Det finaste som finns.

(jo, bilden ska vara upp-och-ner)

Det finaste som finns, tecknet på omtanke och beundran. Bekräftelse för själen och en försiktig smekning över kinden mot nacken, ögonen möts och leende uppstår spontant.

Det finaste jag vet:

När någon erbjuder sig att hämta mer kaffe åt mig utan att jag ens bett om det (jag ber inte om sånt särskilt ofta), när någon vill visa mig något de tycker är bra eller mysigt, när jag kommer ut och det första andetaget jag tar luktar rent och fräscht efter att det regnat på sommaren. När man just tvättat färdigt och byter till en tshirt som fortfarande är varm från torktumlaren, när kuddarna ligger i en hög efter att man bäddat och det råkar vara så att den högen är perfekt formad för att man ska ligga skönare än någonsin.

När man blir erbjuden att ta det sista av maten men kommer överrens om att man ska dela på det. När jag frågar hur någon mår och de förstår att jag inte vill höra en standardreplik utan att jag faktiskt bryr mig. Att träffa helt rätt med låtvalet och känna hur det verkligen förstärker allt man känner in i minsta detalj utan att kännas påtvingat. Att skämta och skratta tills jag får ont i magen.

Att berätta något som man tänkt eller funderat på och mötas av intresse och en vilja att förstå istället för snabba kommentarer till för att avsluta konversationen. Att göra saker spontant bara för att prova på, för att testa något nytt.

När det regnar som mest under sommaren och det enda som hörs är smattret mot rutorna. När man är ute i friska luften under sommaren och känner sig helt frisläppt och utan hinder, bekymmer eller låst av klockan. När omvärlden stannar upp för en sekund för att tänka efter och omvärdera vad man håller på med. (det är bara synd att det krävs klimatkonferenser eller terroristattacker för att det ska hända)

11Dec/090

Jag vill ge bort, jag vill spendera.

0000000197

  1. Attackera
  2. Vilseleda
  3. Fly


  1. Behöva
  2. Förneka
  3. Längta


  1. Närhet
  2. Dela
  3. Utvecklas
8Dec/090

Musik i tre.

073_1bGRIeRJpfRk

Tre grupper jag inte lyssnat på på länge

1. Air, jag föll för dem när deras Kelly Watch the Stars kom och köpte efter några år deras debutalbum på vinyl och därefter deras album Talkie Walkie som var fenomenalt. Men det var ett tag sedan nu, jag blir mest deppad av att höra Talkie Walkie på ett sånt där gammalt sätt, som jag vill minnas för vad det var och Kelly var det bara evigheter sen jag hörde.

2. Daft Punk. Som de flesta andra så blev jag först bekant med Daft Punk när deras Around the World släpptes. I samma veva som jag köpte Airs debutalbum på vinyl så köpte jag även Daft Punks första album, Homework, på vinyl. Däremot slutade jag lite tvärt lyssna på dem när deras senaste album släpptes och det visade sig att det inte alls var min stil, även om låtarna var helt okej i sig.

3. Stardust, ändå mer fransk elektro. Det är väl bara Music Sounds Better With You som är bra av dem, resterande låtar kan jag gärna skippa.

Tagged as: , No Comments
5Dec/090

Dana.

sorryparentsPG13

chernobyl_30km_zone_pripyat_exterior-0049

59448190abf5t7954

4Dec/091

Bäst och sämst, hittils.

11435_211599295756_637120756_4086160_7557951_n

Bäst: Allt prat om landminor i julklapp, tvsåpor på Maxi, säckar fyllda med varor och hur man egentligen gör sig av med stora mängder saliv om man inte får spotta.
Sämst: Att innan jag åker till jobbet alltid får tänka "Har jag tagit alla mediciner?"
Godast: Hittils den finska pralinchokladen! (se bild ovan!)
Äckligast: KickUp! i snusförpackning, enkelt uttryckt en energidryck fast som en prilla. Lika äckligt som det låter, betydligt blötare än man kunde förvänta sig.
Argast: Kunden som insåg att vi slutat med alla Less Fat-chips, alla hans vänner köpte tydligen Less Fat-chips och han köpte flera påsar. Alltså har han ungefär tre kompisar. Kul liv.
Gladast: Tjejen på ordersupport som jag fick prata med tre gånger idag och varje gång så räddade hon upp avdelningens vardag litegrann. När jag gjorde en mindre utläggning om hur hennes arbetsinsats hade gjort mitt liv värt att leva så hade hon svårt att hålla sig för skratt..
Smutsigast: Mina nya grannar som inte städade upp gegget de lämnade utanför hissen.