HEJ.

Det var ett tag sedan.

Det har inte riktigt varit meningen, mycket har kommit i vägen. Eller som diverse människor som försöker vara diktare och poeter skriver: “livet kom i vägen”. Livet kom inte i vägen, jag kom inte ens i vägen för livet. Det verkar bara inte som att det finns någon plats för mig och desto fler gånger jag tänker den tanken desto mer tror jag på det.

Att använda “bara” i en beskrivning är behändigt. Då kan jag på något sätt för mig själv försvara det jag skriver, att även om det för MIG är blodigt allvar så kanske omvärlden tar det som en lek med ord och därför inte bryr sig. Fastän det är just det jag vill att de ska göra. Fastän jag gör det så svårt för dem.

På min cykeltur hem från jobbet så ville jag ge upp allt mitt liv stod för, vilket i sig var en enormt deprimerande tanke eftersom jag just då inte kunde komma på vad som urskiljer mig från någon annan. Stundtals känns det som att allt är ett spel för kulisserna, bara för att alla andra gör det.

Jag har aldrig känt mig så ensammen som nu.

När jag tittade igenom mina dagböcker så fann jag följande, som kändes ganska talande:

Allt jag sökte stod du för, allt jag behövde kunde du ge
Varje gång jag sträckte mig efter dig så fanns du inte där, när jag försökte tala så lyssnade du inte
På ren automatik klandrar jag mig själv för dina brister, varje ord jag inte får yttra är mitt fel

Jag behöver berätta allt, jag behöver få yttra alla ord
Inuti mig själv rasar en våldsam strid mellan mina känslor och begär
För var minut som passerar känns det lite svårare, för varje dag som går lite mer hopplöst
Jag har inte fått ta ett riktigt tag om verkligheten, kanske är det därför jag inte kan hålla kvar mitt grepp

Utåt försöker jag att inte ta upp plats men inuti är det snart fullt
Utan någon som lyssnar eller skriker vet jag inte vad som händer
När jag saknar, behöver eller stödjer så står jag ensammen

Jag spenderar ganska mycket tid till att tänka på vad det är med mig som gör att jag inte riktigt tycker att jag räcker till för vardagen, antagligen mer än de flesta. Jag har en tendens att haka upp mig på allt från smådetaljer som hur människor uttalar vissa ord till att inte kunna lösa vissa problem vilket kan vara allt från att någon vägrar berätta något för mig som jag borde veta om till att jag inte kan komma på varför det inte är lika skönt att bli kliad på kinden som på huvudet.

Normalt sett så kan jag med viss övertygelse släppa saker och gå vidare, men i fallet Per så är det svårt. Jag vill veta varför jag är som jag är, jag vill veta vad jag kan göra för att må bättre och jag vill definitivt veta vad jag borde göra för att inte må sämre. Jag vill oftast inte veta vad andra tycker om mig eftersom jag lärt mig att när människor säger något så är det bara ord för dem medans det blir blodigt allvar för mig men sen också för att jag har en tendens att fokusera på allt det dåliga utan att ta in det bra.

Bara det i sig gör ju min vardag mycket längre och krokigare än den borde vara, jag vägrar lyssna på komplimanger men jag vill ha dem. Jag vågar inte tro på vad människor säger men jag önskar hela tiden att de ska berätta allt för mig. Egentligen så är det lite av en lögn. Jag tror på vad människor säger men jag är så rädd att de ska hitta på. Eller helt enkelt inte vara lika seriösa med vad de säger som vad jag är. När jag inser att jag blivit “lurad” så blir jag alltid lika sårad.

Nu hade jag tänkt ta en promenad, med lite tur så kliver jag inte ner mig i ett dike eller halkar ner i leran. Även om det skulle bli en intressantare historia då.

Jag är väl inte direkt på skrivhumör, jag var det imorse trots att jag var tröttare än vad jag trodde var möjligt. Det tog minst en halvtimme innan jag lyckades vakna till liv vilket är ovanligt för mig, normalt sett så kliver jag upp så fort klockan ringer och sen är jag pigg. Imorse klev jag upp och fick koncentrera mig för att komma ur min halvslummer. Däremot fanns det en lust att skriva ner alla tankar som samlats i huvudet, jag önskar att de inte fanns så långt bort när jag väl har möjlighet att skriva.

JAG

• kan få ångest av sommar, solsken och den allmänna “hej vi är svenskar och bara ääälskar solen”-känslan som förmedlas.
• tycker om regnet och saknar ganska ofta ljudet av regn mot rutan eller mot plåttak. Det är ytterst få som förstår min förkärlek till regn.
• bryr mig sällan om jag får snö i nacken innanför tröjan utan låter det tina upp i godan ro.
• brukar oftast bestämma mig på morgonen för att sluta frysa kort efter att jag kommit ut, eftersom det är så jobbigt att huttra eller klaga hela tiden. Så då blir jag kall istället men tänker inte så mycket på det.
• känner oftast stora svårigheter att öppna mig för människor eftersom jag inte vill vara i vägen, ta tid eller bli lämnad.
• saknar ganska ofta delar ur mitt liv som inträffade för tio år sedan och framåt. Inte för att jag vill tillbaka till den “enkla tiden” utan för att jag under min uppväxt blev bestulen på så många upplevelser och intryck som andra kan ta förgivet.
• har mycket lätt för att sätta mig in i situationer och tycker oftast det är ganska enkelt att analysera människor efter att man umgåtts en kort period.
• kan utan problem separera privatliv och arbetsliv till mångas förvåning eftersom det är något som är halvsvårt, jag antar att det går enkelt för mig eftersom jag ser strikt arbetsmässigt på det och lite naitvt tycker att människor borde förstå att det inte är personligt.
• samlar inte längre på något.
• blir gärna den som försöker hjälpa andra fram till framgång i spel och tävlingar, istället för att vara den som går på avslut.
• hatar sötsliskiga fjortisparfymer och önskar att de slutade existera.
• är väldigt livlig privat på jobbet men så fort jag stämplat in igen så är det något helt annat. De flesta tycker nog att jag kan bli snudd på tråkig eller konstig.
• känner ofta att mitt huvud går på högvarv till den grad att andra blir irriterade.

TRE SAKER JAG GÖR

Jag skriver alltför långa sms, jag bara är sån. Skriver hellre utförligt och beskrivande än kort och koncist, iallafall när det gäller sms. Men det har den bieffekten att många känner någon sorts press på sig att skriva lika långt tillbaka. Långa sms är förvisso roligare att läsa men det är ju dumt om folk jag smsar med sitter och hypoventilerar när de ska svara.

Jag lägger märke till detaljer, om jag är mig själv. Om jag är väldigt trött (hej sommaren 2009) så funkar det inte så bra men annars så har jag ett öga för detaljer och kommer ihåg saker som människor gör utan att reflektera över det. Allt ifrån människors sätt att äta på till och hur de ändrar sitt sätt att prata beroende på vem det är till hur de rör sig.

Jag har aldrig varit bra på att ta farväl av människor, jag vill helst ignorera det och tänka mig att man kommer träffas snart igen, även om man inte gör det. Jag kan inte med tårfyllda farväl utan vill istället att tiden ska stanna så att jag slipper reagera.

TRE SAKER JAG TYCKER OM

Jag tycker om att sträcka på benen när jag är jättetrött och ligger i sängen redo att somna, men inte för länge för då försvinner magin över det men en stund så man känner hur trötta musklerna är och hur mycket man egentligen vill få sova.

Jag tycker om att bli kysst på halsen, det är nog det mest avväpnande stället jag kan bli kysst på. Då är jag din. Men såklart så vill jag ju inte att första bästa person ska dreggla ner min hals (helst ska ingen dreggla där, det är inte så mysigt som det kan verka) men om min flickvän ska övertala mig om något så är det nog det enklaste sättet. (ja, det är klart man kan knulla till sig saker också)

Jag tycker om att fastna på ett citat med någon och nämna det hela tiden. Sist var nog med Tommy då vi reciterade Family Guy i två dagar, mer specifikt “Oookay, this is neeews to me”. Det är otroligt hur man kan spränga in sånt utan att det verkar opassande.

TRE SAKER JAG SAKNAR

Jag saknar tålamod och förståelse – för mig själv. Jag kan vara enormt tålmodig och avvaktande i nästan alla lägen men så fort det handlar om mig själv så blir det lite annorlunda. Då ska saker hända, inga ursäkter, inga förklaringar. Så är det bara och det komplicerar verkligen min vardag när jag stundtals bara behöver lugna mig lite.

Jag saknar långkalsonger, jag har inte ägt ett par långkalsonger sedan jag var kanske 13 eller 14 och knappt då använde jag dem. Det har aldrig blivit riktigt naturligt, jag fryser hellre än håller på och drar på mig en ful kroppsstrumpa som gärna åker upp längs benen. Dessutom tycker jag inte om att ha något som ligger så tätt mot kroppen, så, då fryser jag hellre.

Jag saknar framtidstro. Jag har hamnat lite snett som det verkar och har slutat planera för åren framöver utan tänker som max någon vecka i förväg. Jag kan inte påstå att jag var någon som minutiöst planerade varenda vecka i en fem veckors-period men just nu är det väldigt lite planering och väldigt mycket “ta det som det kommer”.

TRE SAKER JAG ÄR BRA PÅ

Jag är bra på att impulsivt lösa problem. Jag har en enormt bra fantasi och är bra på att komma på lösningar när de behövs, vilket är väldigt bra på jobbet då det besparar väldigt många huvudvärk. Dessutom tycker jag inte om att fundera särskilt mycket kring ämnen som är givna, har man en lösning så genomför man den.

Jag är bra på att komma på Pest eller Kolera-frågor till mina vänner och arbetskompisar, desto jävligare desto bättre och det är en sån underbar känsla när jag inser att jag hittat några alternativ där båda verkligen är det värsta som skulle kunna hända.

Jag är bra på att uthärda smärta, jag har inga problem med att ta notis om att jag gjort illa mig eller att något gör ont, katelogisera det som vad det är och därefter ignorera. Det betyder inte att jag är immun mot smärta men det betyder att jag helt enkelt inte orkar gnälla att något gör ont, jag väljer att ta bort de saker jag absolut inte kan göra och gör allt annat lite mer istället.

Jag är nog den i Sverige som är mest opeppad på att jobba helg just nu, hela veckan har jag velat slippa. Dessutom började jag morgonen med att panikartat få för mig att jag försovit mig sex timmar. När klockan ringde, 08:24 (jag försöker att ställa alarmet på tider som inte slutar på 0 eller 5), så trodde jag absolut att den var 18:24. Mitt främsta bevis var att det var ganska mörkt ute och vid 18 så är det ju definitivt mörkt ute. Jag har så bra sätt att resonera på när jag är nyvaken. Så jag skyndade mig genom den vanliga paniken över att kanske ha försovit sig med allt från “VARFÖR RINGDE INGEN MIG?” till “Jag kan väl lika gärna somna om då” tills jag insåg att mitt huvud inte vaknat till riktigt.

I huvudet har jag försökt vrida och vända på konceptet kring att vara ledig över jul och kommit fram till att om jag inte hade valt att byta jobbhelg för att jag alltid vill ställa upp, så hade jag varit ledig fem dagar i rad. Nåja, det blir inte bättre av att tänka på det.

Gårdagens intensivaste tanke var att jag ville bort. Att jag ville bort, byta jobb, flytta, fly och försvinna. Inte nödvändigtsvis i den ordningen. Jag älskar mitt jobb (förlåt?) men jag blir lätt rastlös när jag ställs inför saker som jag inte kan förändra, saker son får mig att må dåligt. Jag är en sån som tar med mig jobbet hem och fortsätter fundera fastän jag är ledig, oavsett om det är helg eller semester. Då stör det mig till döds att det finns moment som jag inte kan förändra, moment som hör hemma i Sverige på 30-talet.

Flytta från Umeå är väl ingen överhängande känsla, det är lite struntsamma. Det var bara känslan, känslan av att få fly och inte se sig om. Det skulle ge mig en enormt ensam tillvaro men på något sätt så kändes det tryggt att tänka så också. Kanske för att det bara var en tanke och inte verklighet, vad vet jag.

Idag är en sån dag då jag vill gå under jorden en stund, en sorts fortsättning på gårdagen fast delen med att flytta har jag bytt ut mot att bara försvinna från människors omgivning en stund. Att vara helt anonym, andas i lugn och ro medans omvärlden tittar åt andra hållet. Det är såna här dagar jag önskar att lunchrummet är helt tomt när jag ska fika och att jag bara ska få fylla på varor i lugn och ro.

Bara för att jag känner mig så enormt tråkig.

Dagens musikval: Nick Warren, han är lite som ett mellanting mellan Dana Bergquist och Danny Howells och passar väldigt bra när jag inte känner mig som världens mest energifyllda person men ändå inte vill gömma mig för omvärlden.
Dagens mat: Det har blivit ganska dåligt på den fronten. Gröt, bröd och morötter hittils.
Dagens ovanliga: Att jag bara några minuter efter att jag kommit till IKSU fick gå därifrån och jag orkade knappt gå hem, jag är så enormt trött och har varit det hela helgen.
Dagens vanliga: Facebook, alltid lika tråkigt.
Dagens otrevliga: Min rygg gör ont på ett helt nytt sätt och det oroar mig alltid, det begränsar mig. Det drar ned mig.

Tre saker jag är bra på

1.

Jag kan ha ett enormt bra detaljminne. Jag lägger saker på minnet som många andra verkar sålla bort. Jag kan komma ihåg vad personen bredvid mig på caféet hade i utgångsbetyg eller om blixtlåset på någons ryggsäck var gjort av plast eller metall. Det gäller naturligtsvis även jobbet så när jag har en minut över så brukar jag sätta mig vid någon av datorerna på jobbet och öppna upp ordersystemet, sen “går jag” genom avdelningarna på jobbet i huvudet och tänker efter hur det såg ut när jag packade upp varor, om det är något som det kommer för mycket av eller om det är något som jag måste beställa manuellt.

Notera att jag “kan ha”, jag kommer bara ihåg sånt som jag finner intressant eller som jag associerar till något intressant. Att blixtlåset var av metall kanske kändes intressant just då bara för att jag hade börjat fundera över hur många som har gylf med blixtlås vs knappar.

2.

Jag är enormt kreativ och fylld av idéer, däremot är jag inte bra på att måla, slöjda, sy, dreja eller vad som helst där man kan få utlopp för sina tankar. Men det gör inte så mycket för min kreativitet är mycket baserad på vad jag finner är intressant. På jobbet är jag antagligen en av de största idésprutorna med tusen förslag varje dag i huvudet, men jag är också rejält kritisk mot alla förändringar så jag presenterar inte mina idéer såvida jag inte fått mala dem i huvudet rejält först och fått utröna om jag verkligen tror på en förändring själv.

3.

Sätta mig in i nya situationer. Det tar oftast inte så lång stund efter att jag introducerats för något nytt tills det att jag kan delta “på riktigt”. Jag behöver inga långa och predikande förklaringar, i själva verket så hatar jag såna. Jag behöver så pass mycket fakta att jag kan bygga ett ramverk i mitt huvud, därefter vill jag få resten av informationen när jag deltar.

Lätt påverkad av all medicin (trött) och allmänt osugen på att jobba, så är mitt allmäntillstånd just nu.

Veckan som gått har varit konstig och ovanlig, jag har bara jobbat två dagar på hela veckan och konstigt nog har jag känt att det är precis det jag behövt för att få komma igen lite och inte bara stressa fram och tillbaka till jobbet hela tiden. Jag brukar oftast behöva komma ifrån lite då och då för att få tillbaka mitt intresse och för att kunna hålla lite perspektiv på vad jag gör. Om jag bara jobbar, jobbar och jobbar så blir jag till slut bara en sur och odräglig människa som muttrar om allt.

Min söndag har varit riktigt, riktigt bra. Jag och Malin har gjort ett besök på K-Rauta, vilket är en butik jag aldrig någonsin besökt. Innan det så körde vi omkring i en förhoppning att vi skulle kunna hitta till EM-möbler, vad vi inte visste var att de hade flyttat. Så efter många om, men och mil därimellan så anlände vi till slut till EM. Det gick ganska fort att gå igenom den butiken, det mesta var dyrt och även om de hade ett par sköna soffor så var det knappast värt det.

Därefter har jag hunnit säga hejdå till Malin för dagen (vilket jag inte ville), springa 2.05 mil (i hyfsat högt tempo) och sälja min säng. Så nu bäddar jag i soffan tills det att IKEA kommit med en ny säng åt mig. Det blir inte så stor skillnad mot förut, jag har haft såna enorma problem med att sova i min säng så jag har hellre slumrat på soffan hela nätterna.

Gud, vilket otroligt osammanhängande inlägg det här blev. Men vi kan sammanfatta allting:

Jag har haft en riktigt bra dag och är mycket trött.

• När jag borstar tänderna så går jag runt i lägenheten, jag stannar sällan.
• Jag har lätt för att lära mig saker bara jag känner ett genuint intresse för det, om det är något som är tråkigt eller känns oviktigt så blir det enormt svårt.
• Jag är inte nog smart för att bli läkare.
• Jag har 650+ vinyler och 460+ dvder.
• Tidigare brukade jag samla på gasmasker.
• Tre av mina favoritfilmer: Amelie från Montemartre, Space Truckers och American Beauty.
• Jag har mycket ironisk humor.
• Jag älskar att spela schack och vinner ofta på tur. Det finns däremot inte så många som vill spela schack numera.
• I sju år så (14 – 21) så stod jag i mål i innebandy.
• Jag tvättar mina händer ofta och smörjer dem alldelens för sällan.
• Jag har lätt för att få bra kondition och är ganska snabb när det gäller moment som kräver många start och stopp.
• Jag tycker att SVT borde sluta sända Uutiset.
• Jag äter inte godis, kakor, bullar, naturgodis, kött, kyckling, fisk eller skaldjur. Jag är inte vegetarian men får såna perioder ibland då jag inte klarar av att äta vissa saker utan att må illa.
• Jag tycker att pölsa verkar vara det vidrigaste som finns.
• När jag var liten (sju år ungefär) så höll jag på att bli påkörd av en motorcykel.
• Jag vill inte ha barn.