Människor som vill att det ska gå lite långsamt, lite varsamt sådär.
Människor som går långsamt framför mig på ICA.
Människor som aldrig verkar ha sett en fjärrkontroll förut och inte kan trycka in en ny kanal utan att titta ner på fjärren och verkligen FUNDERA på var de borde trycka härnäst.

Länder som inte vill gå med på klimatförhandlingar bara för att de ÄR DUMMA I HUVUDET.
Känslan av att inte räcka till.
Att vänta på någon som sagt att “Jag kommer under dagen!” utan att ens ge en uppskattning om vilken tid det rör sig om.

När det bara är en person framför i kön på Posten men den personen måste naturligtsvis diskutera såväl portotabeller som förpackningsmaterial.
Jänkare som klagar på att de gått upp i vikt, fastän de druckit light coke och bara haft majonnäs på burgaren.
När jag inte får handla på impuls och känsla.

Dagens irritation: Människor som verkligen försöker analysera och komma fram till något, fastän de hela tiden når fel slutsatser. Som om de påbörjat någon sorts nybörjarkurs i psykologi men bara deltog under uppropet och introduktionen, sen var det “tajm för en Latte på schtään” men det hindrar dem inte från att försöka med sina lekmannaliknande analyser.
Dagens glädje: Pyramidte klockan 03.00 i en iskall lägenhet, det gjorde inget att lägenheten var kall. Det gjorde inget att jag var trött sen heller, faktiskt.
Dagens mat: Vegetarisk Jansson, faktiskt oväntat god. Sådär så att jag faktiskt blev förvånad.
Dagens illamående: Två stycken Lindorkulor samt två tryfflar på fastande mage innan middagen, jag gör ALLTID det misstaget.
Dagens misslyckande: Musikvalet för morgonen, inget passade riktigt och jag växlade mellan en Dana-spelning jag inte var sugen på och ett antal Digweed-spelningar som jag absolut inte var sugen på.
Dagens saknad: Katt skulle ha varit mysigt, så hade jag sluppit lägga mig ensammen när jag kom hem från jobbet. För även om det var otroligt skönt att få sova så kändes det fruktansvärt ensamt.
Dagens tanke: “Julafton imorgon. Kom över det.”
Dagens behov: Tystnad. Det är svårt att orka med gapskratt när man är så trött att man knappt är vaken..
Dagens imorgon: Förhoppningsvis hanterbar. Eller iallafall trygg.

Kvällen är sedan länge över men eftersom jag har jour även denna helg så tar det en stund att varva ner och känna att det är dags att sova. Även om jag har varit på väg att somna i mer än 40 minuter så vill jag inte sova riktigt än, det känns inte riktigt värt än.

Dagens tre största funderationer:

1. Hur orkar folk jobba kvar någonstans där de uppenbarligen inte trivs? Det mesta av deras arbetspass går åt till att pusta och stöna högt och ljudligt för att visa sitt missnöje med sitt jobb. Herregud, om det är så hemskt, byt jobb? Att fälla kommentarer som “Gud, det borde inte vara tillåtet att jobba helg/kväll/arbetstider som inte jag tycker om” är också direkt diskvalificerade i mina ögon. Kvällspassen och helgarbetet kan omöjligt ha kommit som någon nyhet eftersom det omfattas av anställningsbeviset.

2. Varför kan folk aldrig vara nöjda med yttre omständigheter som folk inte kan förändra? Det kanske är typiskt svenskt att klaga på saker som väder och vind men det kan väl inte vara ett krav för att få bo i det här landet? Det blir så.. tjatigt och onödigt. Är det inte för varmt så är det för kallt, folk vill tydligen att allting ska vara lagomt.

Om det är molnigt så är det synd att solen inte kommit fram och gassar solen så är det helt plötsligt obehagligt. Är kaffet för varmt så går det inte att dricka men är kaffet lite för kallt så är det odrickbart. Antingen så regnar det för mycket på sommaren så att man inte hinner vara ute eller så regnar det för lite och då “blir ju elen så dyr”, gud, kan inte folk bara sluta fokusera på omständigheter de inte kan förändra och leva lite istället?

3. Träning. Jag gjorde ett försök att springa idag men det gick inte, absolut inte. Jag var inte så trött i benen men jag hade en enormt knepig huvudvärk som stoppade mig. Jag brukar kunna springa fastän jag har ont i huvudet eller någon annanstans men idag gick det verkligen inte och när jag väl steg av så gjorde det ändå ondare.

Men det stör mig, jag vill kunna träna i den omfattning som jag önksar och bakslaget idag har gett mig rejäl panik.

Hur som helst, klockan är snart halv två och jag måste verkligen sova.

Dagens mat: Gröt!
Dagens hat: Folk som går långsamt framför mig.
Dagens musik: Allt med Dana Bergquist.
Dagens frukt: Royal Gala-äpplen.
Dagens vill-ha: Min bil, snälla?
Dagens lägenhet: Min!

Jag har spenderat det mesta av dagen till att lyssna på Antiloops låt Signing Off. En låt de gjorde innan de blev jättekända och innan de blev jättedåliga. Det är en av mina favoritlåtar genom tiderna och jag använder den så fort jag behöver plocka fram en viss känsla eller känner att jag behöver förstärka ett speciellt humör. Den är enormt värdefull för mig. Den är nästan sju minuter lång, trycker ni på play ovan så får ni höra den. Trycker ni inte på play så vet ni inte vilket humör jag är på.

Det har varit mycket jobb på sistonde men det har inte gjort något, jag tycker om att jobba och jag känner hur jag förfinar allt jag gör och blir alltmer effektiv. Men samtidigt kan jag inte sluta tänka, vad ska jag göra sen? När det här blivit standard? Jag kan lära ut det till andra, men sen då? Jag antar att mitt inre försöker tala om för mig att skaffa en hobby. En hobby som inte inkluderar en laptop som kraschar så fort man ansluter skivspelarna. (jag vill inte prata om det, jag blev alldelens trött inuti av det)

Jag är mest förkyld i hela världen och har en helt enorm basröst, det sistnämnda är förvisso lite kul eftersom det är skönt att få ett annat röstläge någon gång men jag hatar att inte kunna springa. Jag har en helt enorm viktnoja just nu och det upptar så mycket av min vakna tid. Jag har funderat lite på vad jag tycker om att prata om på sistonde och jag har kommit fram till några saker jag inte tycker om att prata om. Sex är en sak jag inte tycker om att prata om, eller rättare sagt, jag finner det enormt ointressant att prata om.

Är det nu jag måste skriva två A4 med en “men asså, ja tycke ju oooom att haaa sex men de ä ju roligare åå haa sexx än å prata om de!”? Så här är det. Jag kan tycka att det är kul att komma med kommentarer i lunchrummet ibland eftersom hela världen verkar leva i någon sorts glasbubbla när det gäller sex där toleransnivån för ovanliga läggningar och speciella böjelser är enormt låg. Jag tycker om att försvara minoriteter. Men jag finner inget intresse i att diskutera ställningar, värdet i att ha sex i baksätet gentemot framsätet eller att låta tjejen komma först. Iallafall inte om det är med någon som jag inte har någon sådan relation till.

Jag är inte särskilt pryd, alls. Det är bara det att det fungerar bra att leka pryd när det gäller sex, så slipper man berätta för omvärlden att man inte är intresserad och att såna diskussioner bara känns platta och innehållslösa. Att prata väder är ungefär lika tråkigt. Bilar också, såvida det inte gäller att prata om bilar som man blir glad av eller som på annat sätt påverkar ens välbefinnande på en känslomässig basis men då helt utan ankytning till märke, kardanaxel, årsmodell eller om den har spoiler.

Dagens sämsta: Till Ålidhems Vårdcentral. Eller iallafall allmänläkaren Nils, som tydligen är min designerade läkare. Nils, du suger.
Dagens bästa: Alla sms.
Dagens mat: Broccoligratäng, medans jag fortfarande hade ett smaksinne.
Dagens besvikelse: Min jävla Macbook Air som inte pallar med två USB-enheter samtidigt.
Dagens musik: Antiloops Signing Off och Sashas Wavy Gravy.
Dagens känsla: Trångt.
Dagens irritationsmoment: Att tvingas respektera människor som är långsamma, rör sig långsamt, tänker långsamt, agerar långsamt och arbetar långsamt.
Dagens idé: Min impuls om att ta över VK och göra om den helt.

Jag har ett problem, förlåt. Jag har enorma problem att lyssna på människor som talar i klyschor och jag har enorma problem att ta dem på allvar. Ta helgerna som ett exempel. Folk som säger att det ska bli skönt med långhelg för att de ska få “ladda batterierna”, det är ett enormt jobbigt uttryck som använts precis hur länge som helst och som säkert är accepterat av de flesta. Förutom av mig. Jag hatar det.

Eller de som säger ord som “klockrent”, “soprent” eller “glasklart”. Då tycker jag bättre om när en av mina chefer som säger att det ser “horigt ut” när det ser förjävligt ut och inte “soprent”.

Att folk åker till turistresemål är inga problem men att de åker till Gran Canaria, det kräver en kraftansträngning från min sida för att jag inte ska kräkas galla över dem. Att någon säger “det första man blir blind på, är ögonen” är det där som får bägaren att rinna över. Nej, förresten. Det som får bägaren att rinna över är när folk frågar “städar du?” när man står och moppar.

Men jag antar att det bara är ett sätt för folk att prata med personer i sin omgivning, att starta en konversation med något harmlöst för att sedan kunna utveckla den till något mer givande. Kanske. Eller så är det så att en majoritet av människorna inte klarar av att det är tyst och måste säga något, vilket gör att de gärna säger något invant och  “säkert”. Kan man inte prata om vädret så går det alltid att häva ur sig en klyscha.