Dagen har varit bra. Mycket tid har gått åt till att fundera på hur man kan börja använda det numera ganska utdaterade ordet “pöka” mer i dagligt tal. Lika mycket tid har använts till att nynna på gamla reklamfilmer och fundera över nya morgonrutiner på jobbet.

Men det bästa var chokladen. Jag har, damer och herrar, ätit choklad för första gången på ett år och åtta dagar. Jag har inte ätit godis, chips, bullar, kakor, tårta, bla bla bla på ett år och åtta dagar men idag var det över! Det var helt magiskt gott och jag funderade på varför jag hade varit så dum och trott att mitt liv skulle bli bättre utan godis.

Dock var det inte så långlivat eftersom jag inte riktigt kände för att köpa godis att ha hemma, vilket nog var lika bra med tanke på att min middag blev allt annat än lyckad och jag har hungrat hela kvällen. Jag försökte stävja hungern genom att äta ungefär två kilo morötter och säkert ett halvt kilo hårdbröd men jag kan inte påstå att det gav något annat än mer disk, brödsmulor under strumporna och saknad efter varm mat.

Imorgon ska jag jobba, träna, äta god middag och vila. Är det sånt man ska göra på lediga lördagar eller har jag missuppfattat något?

Igår gick inte som planerat. Dels slöade jag till mig så mycket när det gällde projektet att ta sig till iksu att när jag väl kom iväg så hade jag börjat bli hungrig samt att alla studenter i hela världen var där. Varför kan inte universum cirkulera kring mig så att jag slipper såna problem? Hur som helst så har jag märkt att min lucka för när jag kan göra ansträngande saker har minskat betydligt på grund av hela magkatarrs-historien, eller om det är för att jag slutat äta godis, jag vet inte. Antagligen det första. Jag blir hur som helst hungrig med väldigt korta mellanrum och om jag har tänkt göra något krävande, som att springa en mil, så måste jag göra det relativt nära inpå att jag ätit.

Problemet är väl att om jag inte väntar nog länge så mår jag bara illa när jag springer. Hur som helst så var det nog menat att jag inte skulle kunna springa igår, jag var trött och orkeslös. När jag kom till iksu så kände jag hur ett enormt blodsockerfall sköljde över mig men jag bytte ändå om, tråkigt nog eller tacksamt nog så var alla band upptagna och det stod redan flertalet på kö. Jag hann däremot störa mig på tre personer som stod och pratade vid ett band med en person ståendes på bandet. Hon hade tydligen slutat springa men inte riktigt arbetat upp modet att kliva av än. Suck.

Det här kommer bli en helt enormt lång vecka. Jag tycker inte om att vara schemalagd länge, jag tycker om att arbeta länge men det ska vara på mitt initiativ. Idag är vad jag känner är den egentliga “lediga” dagen efter jobbet men då ska jag tvätta hela kvällen och sen ska jag träna. Det är förvisso lite av en definition på ilandsproblem men det är ändå en börda.

Hur som helst så önskar jag er alla evig kärlek i världen. Ni kanske har bättre tur än vad jag har.

Jag har fått ännu ett destruktivt mail från min mor. Ibland undrar jag varför hon envisas med att försöka sprida sina elaka kommentarer och sin olycka till mig, under de första 25 åren så var jag alltid där för henne men när jag helt plötsligt fick för mig att jag ville ha ett eget liv som inte baserades i Dorotea så förändrades allt. Jag vet inte ens var jag ska börja fundera eller hur jag ska vrida och vända på det. Jag vet inte ens vem jag ska prata med om det.

Däremot har jag pratat om onödiga julklappar, ord man inte använder särskilt ofta, arbetsrelaterade termer som man inte är van (likstelhet och slamsugare kom upp) samt försiktiga varianter på pest eller kolera. Jag fick frågan varför jag inte kunde prata om vädret eller något annat vardagligt och det var nog nästan lite smickrande, jag tycker inte om att prata om vädret och strävar alltid efter att prata om annat. Såvida jag inte känner mig helt bekväm med människan, då kan jag prata om väder för då vet jag att de inte ser det som utfyllnadsprat.

Annat utfyllnadsprat klassar jag som “hej, är allt bra?”, “läget?” och “vill du prata om det?” utan att personen som ställer frågorna har lust att veta något utan bara säger det för att de tror att det är hövligt. Eller så är det bara mig det är fel på. En annan teori jag har är att hela världen är helt perfekta människor när det kommer till att småprata om väder, vad de gjort i helgen, vad de ska göra i helgen och vad de ska göra på semestern. Detta medans jag är totalt värdelös på sånt men jag är däremot ganska bra på att prata om annat som känns outforskat och som för det mesta är påhitt, det känns som att jag tänker mer om jag får fundera och utforska andra saker än det “gamla vanliga”. Men det beror väl kanske på hur man är som person dock brukar det kunna kännas ganska ensamt på möten och småpratar lite innan allt börjar och det folk pratar om är sport, ledighet, politik eller väder. Medans jag vill prata om hur det skulle vara att bo 30 meter under jordens yta eller kanske om nervsjukdomar.

Nu är det dock dags att byta rum, jag måste göra matlådor och sen så måste jag träna. Annars kommer den här dagen att vara ett enda stort fiasko.

Dagens diskussion: Huruvida “spartansk”, “tåbira” och “likstelhet” är användbara ord i vardagen.
Dagens mat: Risgrynsgröt, idag var den faktiskt god!
Dagens tanke: Varför är det så tungt att andas?
Dagens musik: Något med Danny Howells eller John Digweed.
Dagens hat: Just idag en 18åring som tycker det är oändligt kul att “kompismobbas”.

Var ska jag börja? Kvällens eviga fråga. Musiken kommer från Digweed, som vanligt.

Jag antar att jag egentligen är för trött för att skriva men ändå så vill jag, ändå så vill jag inte lägga mig och sova för det känns bara som ett enormt projekt. Det känns enklare att ligga i soffan med min laptop och bara.. ligga. Jag träffade doktorn idag. Doktorn, läkaren, farbror doktor. Jag vet inte vad jag tycker. Idag på lunchen så blev jag bara minuterna efter jag börjat äta extremt illamående och började kallsvettas, bara för att minuten efter (faktiskt, det tog inte längre än så) så började jag frysa och blev otroligt trött. Vilket signalerar för mig att det är något i min kropp som inte fungerar.

Doktorn visste inte riktigt vad han skulle tro. Han rekommenderade till slut att jag skulle börja äta oftare, vilket känns konstigt. Han vill att jag ska äta ett mindre mål varje timme. VARJE TIMME. Hur ska man kunna ha ett normalt liv om man ska äta varje timme? Sen vill han att jag ska sova mer, vilket jag ska försöka göra. Sen togs det en massa blodprover för att se om det är något egentligt fel på mig, laktosprovet kommer i januari.

Jag fick en fråga idag, om jag inte skulle komma in och jobba extra imorgon. Håll i minnet att jag självmant tagit på mig att jobba både julafton och nyårsafton, för att andra ska slippa. Men jag fick ändå frågan (jag får ingen ersättning för min övertid) för att han som frågade, som är schemalagd, inte ville jobba så länge. När jag får såna frågor så blir jag så trött. Är det mig det är fel på? Ska man gå runt som en fjortis med en nervärderande syn på sitt arbete medans man helst av allt bara vill gå hem? Varför jobbar man isåfall kvar?

Skaffa ett nytt jobb om det nu är så jobbigt. Suck.

Jag är trött och har inte kunnat träna idag eftersom jag låg och sov i soffan hela kvällen. Jag har störda vänner som helst drar elaka rasistiska skämt som inte är menade som skämt utan bara är till för att se om man håller med (nej, det gör jag inte) och jag har världens längsta önskelista på saker jag vill försöka förändra.

Äntligen har jag nått stadiet, stadiet av viss meningstorka i huvudet och ändå större kreativitetsproblem när det gäller att skriva något. Jag har liksom väntat och funderat på när det skulle inträffa, det var ju bara en fråga om tid men jag hade svårt att förutsäga när det skulle inträffa.

Men jag ser på det som en gammal vän som hälsar på, helt plötsligt står han där och bjuder in sig själv på en tidsmässigt obestämd visit. Nu är han här och kanske är det han som gav mig den enorma huvudvärken idag också, just då utbildningen tagit slut så kände jag hur mitt huvud började göra ont och istället för att lägga sig på en bra nivå så ökade det för varje minut som gick. I bilen hem började jag få nästan panikliknande känslor, det gjorde så ont och det kändes inte som jag skulle kunna fortsätta köra.

Den har däremot lagt sig på en mer hanterbar nivå nu efter att ha varit riktigt intensiv när jag telefonerade förut, jag fick massera tinningarna med ena handen som jag samtidigt använde som ett sorts skydd mot det lilla ljuset som fanns i sovrummet. Just nu vill jag mest bara äta (hej, jag är alltid hungrig) och se någon riktigt söt kärlekskomedi, något i stil med Love Actually.

Nej, det är dags för mig och min skrivkramp att lägga sig för natten. Vi har mycket att uträtta i form av idétorka och skrivkramp imorgon.

Jag har just ätit, igen. Jag förstår inte vad som är fel, jag är hungrig precis hela tiden känns det som. Jag åt lunch vid halv ett men redan klockan halv tre så var jag hungrig igen och inte sådär som att det kurrar lite utan som att min mage är helt tom vilket därefter brukar följas av ett helt enormt behov av att äta. När jag väl har ätit så blir jag om jag har otur enorm trött. Jag oroar mig lite för att det ska vara diabetes men jag har inga symptom som matchar, vad jag vet.

Jag borde nog göra som Ida säger och lägga mig tidigare. Eller sova längre, vilket jag får göra imorgon efter att jag blivit tilldelad jouren imorgon fastän det inte är jag som ska ha den. Det är väl ingen fara förutom att jag inte tycker om att få min fritid ändrad i all hast bara för att en småbarnsförälder inte tycker att framförhållning är ett viktigt attribut. Det är liksom så egoistiskt att ringa dagen innan och mumla fram att man behöver byta tid för att bla bla mummel mummel bla bla. Vad är problemet?

1: Mumla inte. Mumla om du vill vara söt eller har en anledning. Ringer du mig klockan nio på morgonen (då jag oftast är hungrig, dessutom!) och vill få mig att jobba kväll fastän jag ska jobba dag, så ska du säga det rakt ut och berätta varför. Var inte så jäkla om dig och kring dig.
2: Ring inte dagen innan, den här gången så började det pratas om att bytas tider redan torsdag förra veckan. Okej om man inte kan bestämma samma dag och jag kan gå med på att fredag också är nära inpå men måndag? Nehe, inte det.

Hur som helst så ska jag vila nu innan jag ska springa, förhoppningsvis så är det något bra på TV fast jag lär väl få se “Made” på MTV som vanligt.