Jag ligger här i soffan, igen. Denna gången med laptopen i mitt knä (det är ju därför datortypen heter just lap-top) och med ett fotoalbum på min mage. Jag har blivit ombedd att se om jag kan finna några bilder på mig själv från när jag var ung och ta med dem imorgon, jag tvekar lite, känner jag. Det är därför fotosamlingen får ligga kvar på min mage en stund till medans jag, konstigt nog, förbereder mig. För att leta upp foton. Men det är såklart inte bilderna i sig som gör att det känns jobbigt utan allt det som kommer runt omkring.

Jag vet, jag försöker skriva så kryptiskt som jag kan men det måste få vara så just nu.

I övrigt har jag haft en ganska hyfsad dag, tack vare avsaknaden av en människa som bara sprider avund och negativa känslor så var mitt humör på topp och min vilja att åstakomma saker var maxad. Tänk vad underligt, jag har så många idéer och så mycket vilja men allt läggs åt sidan på grund av en turbulent arbetsrelation. Jag blir så trött av att hela tiden tänka på det vilket till slut påverkar mitt sätt att arbeta. Jag får ungefär lika stor mängd sysslor utförda men jag glömmer att ha roligt samtidigt, jag reflekterar inte över vad jag gör utan tuggar samma tankar och känslor inom mig hela tiden.

Det är väl antagligen en av mina sämsta förmågor, att hela tiden fastna på dåliga känslor och älta sönder dem.

Efter jobbet fortsatte den minst sagt positiva dagen med att jag blev helt klar med presentationen, fick den godkänd (och känner mig dessutom ganska självsäker i hur jag ska presentera det hela, det är ett plus eftersom det alltid är jag som får redovisa, av någon anledning.. ahem) och jag har hunnit springa innan jag började bråka med diverse kartonger i lägenheten. Det var en sån där dag då jag hade kunnat stå på bandet precis hur länge som helst, allt klaffade. Jag blev inte trött, tiden gick fort, benen sprang av sig själva och jag hade mest fridfulla tankar i huvudet.

Men jag hade ingen tid till att stå hela kvällen, så jag fick bistert avbryta efter 1.1 mil. Sen dess har jag alltså grottat ner mig i lägenheten och jag fick äntligen en ordentlig start så att jag kunde uträtta något. Allför många dagar har jag bara gått omkring och småplockat lite här och där i ren förvirring över vad jag egentligen borde göra. Så jag har burit bort massor av kartonger och två möbler som jag inte kommer att använda.

Så nu ska jag bara fixa med lite småprylar och sen kan jag inte göra så mycket förräns mina möbler från IKEA har kommit, möbler som jag inte kommit ihåg att beställa än men som ska beställas ikväll.

Jag ser inte fram emot morgondagen. Speciellt inte 10:30 – 11:20. Fan fan fan fan.

Bilden ovan är en av några få som jag sparat där det faktiskt finns människor med. Det är sällan jag sparar bilder innehållandes människor. Jag tror inte jag har mer än tio styckna. En av dem som jag sparat som jag dessutom använt i ett blogginlägg finns här, jag tycker den är fenomenalt vacker. Den bilden som finns i det här inlägget är en av många från en dansk fotograf som specialserat sig på kort med människor som alla har något gemensamt. I den här bilden så är det en stor andel som är poliser/vakter, i en annan bild håller alla något i sin högra hand eller så kanske alla har paraply. Detta på New Yorks gator, det krävs alltså lite planering. Hans site finns här, fast nu verkar den vara död.

Jag verkar ha gjort något bra i mitt liv trots allt, det här har också varit en otroligt bra dag. Solen har värmt mig fastän jag inte brukar tycka om sol, jag har pratat om saker som jag inte brukar vilja erkänna och jag har kramats och hållt handen. Åh, så bra.

Om några timmar är auktionen för min spelsite slut, jag säljer pixeldave.se som jag skapade under 2007 då jag låg hemma och var sjukskriven. Jag brukade skriva för en site som hette spelforum.nu men tröttnade för att de dels blev uppköpta av ett stort och värdelöst företag men också för att plattformen som användes för spelforum.nu var så föråldrad att man inte ens kunde infoga ett filmklipp. Just nu är budgivningen uppe i hela enorma (ironi) 700:- men det känns bättre det än att jag låter den dö på grund av tidsbrist. Det ockuperar nämligen mellan en och tre timmar per dag att söka reda på nyhetsartiklar, tid som jag inte har just nu.

Jag har ätit upp min sallad och ätit massor av bananer, det känns som att min mage kommer att explodera vilken sekund som helst. Förhoppningsvis går det ner sig lite så att jag kan springa igen, jag känner mig ganska otillfredställd på den punkten. Andra punkter som är otillfredställda är:

• Plocka blåbärs-punkten
• Åka till IKEA-punkten
• Åka bort över en helg bara för att det är bra-punkten
• Se på House-punkten

Utan att skryta så kan jag även meddela att jag antagligen är den segaste som finns i världen på att packa inför flytten.

Det är konstigt hur saker färgas av tidens berömda tand. Jag hade i bakhuvudet en känsla av att jag hade skrivit ett inlägg om att jag inte tyckte om tårfyllda farväl men det var inte alls som jag hade väntat mig. Jag trodde det var betydligt mer målande och berättade varför jag inte tyckte om tårfyllda farväl men det var inte mer än så här:

Jag har inte tyckt om mig själv särskilt mycket idag och varje gång jag kommer på att jag snart ska flytta så blir jag ändå mer ångerfylld. Det låter som att jag ska flytta till en annan världsdel, så är det såklart inte men det känns nästan som det.

Ibland är jag lite väl subtil. En gång tänkte jag skriva “Du är subtil men jag är som en projektil” som rubrik men insåg att det, om något, skulle kunna vara en låt skriven av Kent.

Vissa gånger spelar rubriken störst roll i inlägget, vissa gånger bilden men ganska sällan texten. Det är inte det att jag inte tycker att den spelar roll men i mitt försök att förklara sönder allting jag skriver så känns det lite mer befriande att få skriva en rubrik. Det finns gånger då jag tänker att jag borde ha en blogg bara med rubriker, men då kan jag ju lika gärna göra nya statusuppdateringar på Facebook istället.

Jag vet var huvudvärken igår kom ifrån och jag ska försöka åtgärda den idag. Då och då så testar jag mig själv tills jag hittar gränsen för vad jag orkar och igår så signalerade min kropp till mig att jag nog var tvungen att äta lite mer än vad jag gjort på sistonde. Jag är hopplös när det gäller att lyssna på andra när det handlar om träning eller liknande. Forskningen kan säga att man mår bra av att dricka vatten efter träningen men såvida inte JAG har provat det efter att själv ha tänkt på det – så bryr jag mig inte. Jag är alldelens för tjurig ibland men det är bara så, jag vill inte att folk ska berätta för mig hur jag ska leva mitt liv. Lustigt nog så har de oftast rätt, så jag borde lyssna lite mer.

När jag tänkte på den här dagen igår så kände jag för att åka på EM-möbler och titta på deras enormt dyra möbler och försöka föreställa sig hur det skulle vara att bo i en lägenhet med bara fina möbler men som är så dyra att man inte har råd att betala varesig mat eller nöjen. Eller åka på COOP och gå omkring hur länge som helst och klämma på allting. Fast helst ÖB för de har träplattor som jag borde lägga på min kommande balkong.

Jag har funderat på att börja skriva riktig dagbok, eller journal ska man tydligen säga. Det skulle ha två syften. Dels kanske jag kan träna upp min handstil så att den inte är så ful eller stressigt skriven. Jag blir nämligen hyfsat stressad om någon står bredvid mig och väntar på att jag ska skriva klart något, då slutar det med att jag skriver totalt oläsligt och för mitt inre tränker “Kom ihåg det här nu, kom ihåg vad det skulle stå”. Så värdelöst.

Men sen kanske jag skulle kunna bli av med en massa tankar inom mig som vägrar gå såvida jag inte ventilerat dem. Som min senaste tvångstanke som jag tydligen inte verkar kunna släppa. Det vore skönt att bli av med den.

Jag hade tänkt skriva en kort rad igår innan jag skulle sova men det gick inte, jag var hur trött som helst igårkväll. Jag låg och slötittade på Grannfejden och undrade varför folk ställer upp i såna program och ljuger inför kameran. Mina ben var helt döda igår, jag trodde någon skämtade med mig när jag klev upp på morgonen och kände att benen nästan skakade av trötthet. Det tog sig under kvällen men det blev ändå ingen löpning för allt eftersom benen blev starkare så fick jag allt mer ont i huvudet. Jag skyller på vädret, det kändes som sån huvudvärk.

Så jag gick på världens antagligen kallaste och nästan-blötaste promenad istället, den var måttligt roande. Umeå har aldrig sett så tråkigt ut som då. Fastän jag försökte krydda den lite och bestämde mig för att jag var tvungen att se på allt med ett visst tema: sommar. Allt jag såg på var jag tvungen att hitta ett sommartema på. Jag såg tre personer som var ute och sprang vilket naturligtsvis ingav lite sommarkänsla men all snö försvårade hela processen med att fantisera om en varm sommarkväll.

I helgen borde jag egentligen börja packa. Jag borde adressändra och packa mina saker samt börja städa lite smått. Men jag vill inte. Jag förtränger det allt mer, inuti mig känns det som att om jag bara ignorerar att packa så ber Bostaden om ursäkt för sitt misstag (allt är deras fel) och jag får bo kvar. Det kommer naturligtsvis inte att hända men på något sätt så hoppas jag på något liknande.

Det jag kände för att göra igår, fast hela helgen, var att ligga på soffan och zappa mellan alla olika såpor och följa dem slaviskt. Jag brukar följa Top Chef när jag springer, jag ser i princip allt som har svensk text eftersom jag lyssnar på musik och då är det svårt att följa med i program där man bara ser folk röra läpparna men hör ingenting. Men jag brukar försöka se Top Chef, av någon anledning tycker jag att det är hur bra som helst.

Gårdagen, förresten. Var bra, riktigt bra. Eftermiddagen specifikt.