Tänk dig att försöka förklara en känsla, ett direktiv ditt inre har – för en person som verkligen försöker förstå dig. Tänk dig att samtidigt som du söker efter orden så hinner du knappt nudda vid dem med fingertopparna så flyr de för livet. Medans så många i omvärlden, jag tror iallafall att ni är många, det fina med sin familj, huset där de växte upp eller hockeylaget de håller på så blir jag tårögd av chansen att få förklara varför jag tycker det som är trasigt faktiskt är vackert.

Bara för att det är övergivet så är det inte dött, bara för att det är förfallet så är det inte ett måste att riva och bygga nytt. Jag kan komma på mig själv att sakna något jag aldrig sett i verkligheten eller ens varit i närheten av. Jag kan sakna rikedomarnas bortglömda städer eller det giftiga byarna som vårat samhälle helst försöker sopa under mattan. Är det så här man känner när man säger “Jag vill bli kändis! Jag vill vara en del av kändisskapet!”?

Det hoppas jag verkligen inte. Mina tankar är för mig vackra, mina önskningar betydelsefulla och mina drömmar heliga. Att bli kändis genom Big Brother – är inte det.

Jag har sett American Beauty igen, en av mina absoluta favoritfilmer, en av de få filmer som jag kan se hur många gånger som helst och känna hur den berör mig varje gång. Avslutningen är så perfekt. Stupid little life. Jag hoppas jag förstår vad han pratar om någon dag.

I guess I could be pretty pissed off about what happened to me… but it’s hard to stay mad, when there’s so much beauty in the world. Sometimes I feel like I’m seeing it all at once, and it’s too much, my heart fills up like a balloon that’s about to burst…

And then I remember to relax, and stop trying to hold on to it, and then it flows through me like rain and I can’t feel anything but gratitude for every single moment of my stupid little life… You have no idea what I’m talking about, I’m sure. But don’t worry… you will someday.

Jag har spenderat natten fullt upptagen – med drömmar. Jag lade mig inte för att försöka sova förräns lite efter tre, då var det lite mer än en timme kvar tills jag hade varit vaken 24 timmar, något som förr inte var några problem men som börjat bli allt jobbigare märker jag. Sen är det kanske lite skillnad på att vara vaken ett dygn om man har sommarlov mot att vara vaken ett dygn efter att man jobbat en hel dag.

Hur som helst så har jag drömt precis hur mycket som helst. Jag har lyckats förolämpa en avdelningschef (med ett skrattande stöd från alla andra chefer), jag har hunnit irritera mig på att ett ledningsmöte drog ut på tiden eftersom en dietist skulle prata om hur vi levde våra liv, jag har hunnit springa hem i regnet för att byta jobbskjorta, jag har hunnit hämta motorvärmarkablar åt alla mina arbetskompisar (jag hämtade dem EN och EN istället för alla på en gång, trots att de alla låg på samma ställe) och jag har hunnit knulla med en kompis som även är en arbetskompis.

Det sista är det som stör mig mest. Jag är expert på att analysera alla mina drömmar med en vinkling mot det tveksamma eller negativa och att ha sex med en arbetskompis ger mig inga bra signaler, oftast är det bara lite lustigt men den här gången känns det bara jobbigt. Om man ska teorisera lite så kanske springandet efter kablarna är mitt eviga försök att ställa upp för andra och fylla mitt liv med mening, kommentaren till avdelningschefen kan vara ett uttryck för mitt missnöje över hur jag har det och sexet är bara ett dåligt bevis på att jag känner mig ganska vilsen i hur jag ska kunna må bra. (oj vad jag skulle kunna förklara saker här)

Eller så kanske det bara betyder att jag saknar att ha sex, jag vet inte, jag hade inte tänkt ta reda på det.

Jag har nog haft fler jobbrelaterade drömmar inatt än vad jag haft någon natt tidigare. Jag drömde om schemaändringar, hur jag försökte försvara folk på avdelningen, att vi inte hann med bla bla bla. Massor. Men inget lyckligt slut.

Appropå jobb så verkar det som att jag antingen kommer att få spendera någon timme till att försöka skotta fram min bil eller så får jag helt enkelt sjukskriva mig på grund av snöoväder. Men eftersom jag har jour så är det andra alternativet inte aktuellt. Jag har begåvats med en parkeringsgranne som inte använder sin bil – alls. Det medför att traktorn kan skotta upp alla parkeringsplatser (eftersom normalt folk med bilar faktiskt åker till jobbet på dagen) utom min och grannens.

Så för att kunna parkera och se till att jag kan köra därifrån så får jag spendera en stund varje kväll till att köra in i min parkeringsruta, backa ut, köra in och panikbromsa (så att jag skjuter snön framåt) och därefter upprepa ytterliggare några gånger. Allt för att slippa köpa en spade. Men jag tror att jag får lov att köpa en spade idag, annars får jag stå där halva natten..

Helst hade jag velat spendera dagen till att se The Dark Knight, Canal+ visar den nu och det påminde mig om att jag aldrig kom mig för att se den och jag vill nog verkligen se den eftersom jag maniskt undviker alla som pratar om den eftersom jag inte vill veta något om vad som hände. (jag vet, Heath Leadger vaaar sååå underbar bla bla)

Hur som helst, många tankar i huvudet men inte särskilt många ord för att kunna beskriva dem. Snart dags för jobb. Kom och hälsa på? Jag kan bjuda på choklad?

Mer Late Night Cab Driving med Trentemoller medans jag funderar på om jag borde lämna ett röstmeddelande eller om jag borde skriva ett. Jag blir lite stressad av röstmeddelanden, av att lämna dem alltså. Det är för att inspelningen automatiskt avbryts om man är tyst i några sekunder och jag har en benägenhet att ibland bli lite tyst för att påminna mig själv om vad jag skulle säga. Förstås kan jag bli stressad av att få röstmeddelanden också men det är nästan uteslutande när de kommer från min mor.

Jag måste lära mig tugga tuggummi som folk. Inte det att jag tuggar med öppen mun eller “sjaskar” men jag tuggar inte nog länge. Jag tuggar igenom en påse alltför fort vilket gör att jag får tugga så länge på sista biten för att få påsen att räcka iallafall någon timme. Hej I-landsproblem.

Jag vet inte vad det här är för kväll riktigt, jag tänker lite på gårdagsnatten och önskar att jag får lite enklare mardrömmar inatt. Så här skrev jag imorse om drömmen jag hade:

Jag är trött. Mycket trött. När jag klev upp så var jag också trött, efter en mycket lång natt med en enormt verklig dröm. Jag drömde att jag skulle kräkas men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte sätta mig upp, jag minns att jag till slut tvingade och tvingade mig själv att bara försöka kisa lite med ögonen utöver rummet för att mitt huvud därför skulle inse att allting var en dröm.

Att drömma något samtidigt som man för en rationell konversation med sig själv om att det man drömmer inte är sant, är vidrigt. Under, vad som kändes som, en längre stund så försökte jag väcka mig själv genom att tänka olika saker och till slut genom det vanliga, genom att få mig själv att flytta på mig eller öppna ögonen.

Om jag sover halvliggandes i soffan så gå det oftast ganska bra att vakna av att jag flyttar på mig men den här gången låg jag helt platt i soffan och då blir min kropp så tung så det går inte. Vilket betyder att drömmen blir längre och längre. Tilläggas kan att jag har en helt enorm fobi mot att kräkas.

Okej, så Michael Jackson är död. Jag har drömt om det hela natten och det är inte för att jag är en hejare på sanndrömmar utan för att jag är lat/otrygg. Jag valde att sova på soffan inatt för att kunna somna medans jag lyssnade på TVn och vid 01 så vaknade jag av att en programledare pratade något om sin huvudnyhet, att Michael Jackson var död. Sen har jag drömt om det precis hela natten och varje gång jag vaknat så har jag tänkt “kan jag kliva upp och läsa om det nu?”

Bland annat drömde jag att han dog av en operation, en operation som han gjorde för att få en 31cm lång fåra på sin rygg, vilket var en skabbig som skum dröm. Nu dog han ju tydligen av ett hjärtstillestånd, så jag antar att mina drömmar inte är så sanningsenliga som jag har velat tro. Det blir intressant att höra hur pratet kring honom kommer att gå nu, om alla tycker att det är en stor tragedi och att han “var ju verkligen en av de stora” eller om folk fortsätter tycka att han verkade vara ett pedo. Jag har lite svårt att glömma hur skeptisk jag varit kring hans förfarande.

Jag söker det perfekta introt och har gjort det sedan 19:30 men ger till slut upp för att istället påbörja allting med en summering av mitt misslyckande.

Idag fick jag ett paket. Det var från PC City och innehöll tre stycken högtalare och en förstärkare. Jag har nämligen tröttnat på alla hemmabiopaket som innehåller minst fem högtalare och en subwoofer samt meter på meter av kablar. Jag vill inte ha kablar överallt, jag vill ha det snyggt. Dessutom har jag aldrig haft ett vardagsrum som varit nog bra för att surroundljud skulle ge något. Så nu fick det bli ett paket med väldigt bra ljud som har två högtalare och en subwoofer, tack tack.

Mindre tack tack blev det när paketet väl levererades idag och det vägde 27 kilo. 27 kilo, för tre högtalare och en förstärkare? Dessutom i en otymplig förpackning. Det gick, jag spände alla muskler jag hade för att inte lyfta med ryggen och bestämde mig sen för att det SKA gå och det gick, men hela tiden undrade jag vem på Sony som hade fått i uppdrag att designa systemet.

Jag ligger och funderar över när jag ska bli trött och om jag kommer att få drömma lika bra inatt som jag gjorde natten mot idag. Det är knepigt det där med drömmar, oftast minns jag ingenting och när jag väl minns dem så är det sällan något bra utan det handlar så gott som alltid om att jag gör någon besviken eller att jag misslyckas med något (hej taskig självbild, heh) men ibland verkar det som att huvudet lyckas. Verkligen lyckas.

Kanske är det ett tecken på att man verkligen vill något, verkligen saknar något. Verkligen önskar något. Jag har inte tänkt skriva ner hela min dröm men den handlade om mig och Malin, det enda vi egentligen gjorde var att kramas och jag talade om för henne att hon inte bara dög utan att hon var perfekt. Det var fint att inte bara tänka det utan även att drömma det.

Nu har jag bestämt mig för att bli trött och somna till “Really Big Things” på Discovery, programledaren är i sig ganska stor och stundtals sådär barnsligt förtjust i stora maskiner på ett sätt som smittar av sig.

Klockan är 09:45 och jag har redan börjat känna hur jag inte vill jobba idag. 11 – 22:30, mina ben är som spaghetti på grund av långa promenader, löpning och betydligt mindre näring än de skulle önska. Jag försöker bli bättre på hur jag arbetar, men det är svårt. Som det är just nu så blir jag stressad när jag märker att någon eller några av mina avdelningar inte går bra. Då försöker jag göra en insats och hjälpa upp allting bara för att jag känner ett sånt stort ansvar för att allting ska fungera.

När jag istället borde släppa taget om vissa delar och låta andra ta hand om dem. Jag försöker bli bättre på det men det är svårt. Det kommer i stötar. Därför tycker jag bättre om att jobba utan schema, då känner jag inte samma krav på ansvar och känner inte att allt vilar på mina axlar. Jag antar att problemen med min rygg kan bli en avgörande del i hur jag lär mig samarbeta med människor, men just nu har jag inte helt lyckats förstå det.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Det känns bara tröttsamt. Dessutom ska jag köra truck mest hela kvällen och det är så tråkigt. Jag är hyfsad, jag är oftast snabbare än de flesta på att köra ut pall och kör ganska aggressivt – jag vet hur mycket man kan göra med rent våld innan saker går sönder. Så jag brukar vara en av de snabbaste men jag är också den som tycker det är tråkigast. Jag vill inte stå på en platta och köra fraaaam och tillbaaakaaa, det tråkar ut mig och låter mig inte känna att jag gör något.

Natten började som vanligt med mardrömmar. Denna gången handlade de än igen om att jag höll på att kvävas och det var så verkligt, jag fick verkligen inte luft. Paniken konsumerade mig, när jag vaknade så var det sista jag ville göra att somna om. Så jag är lite lätt sliten idag.

Ibland krävs det så lite för att en dag ska ta en snäv vändning åt det sämre, eller bättre om man har sådan tur. Min gick från att ha varit riktigt riktigt bra (jag och Malin höll handen, då är allting automatiskt bra) till att bli mindre bra. Kort historia: IKEA ringde igår och ville leverera mina saker däribland min säng, på tisdag. Idag ringde de och hade kommit på att min säng tydligen ska utgå men att den ersätts automatiskt av en likvärdig. Men då fick jag ett mail i eftermiddag där de ansåg att jag skulle betala för sängen, när jag redan betalat för den första. Naturligtsvis har deras kundtjänst stängt eftersom det är röd dag idag.

Ibland blir jag så trött på sånt och det känns som att jag inte vill vara med något längre. Men visst, jag ska ringa imorgon och allt löser sig men varför kan inte bara saker fungera? Jag är fortfarande helt död i huvudet sedan natten. Oj, har jag inte berättat? (som att jag inte visste det) Jag hade en helt värdelös natt som har satt spår i allt som dagen har haft att erbjuda.

Jag försökte somna vid 12 inatt (enligt svenska grammatiska regler ska man inte skriva nummer högre än elva med bokstäver, konstigt) och drömde att jag mådde illa, riktigt riktigt illa. Sådär som att man är på väg att kräkas, så till den milda grad att kroppen oavsett om man vill eller inte börjar ta sig till närmaste toalett. Tänk er att ni har den känslan, fast ni sover. Så jag försökte desperat väcka mig själv för att förhoppningsvis inte behöva kräkas (jag har en enorm fobi mot att kräkas), när jag väl vaknade så kände jag att det hela bara var en alltför verklig dröm.

När jag somnar om så drömmer jag istället att jag faller handlöst, inte mot marken utan bara mot ingenting. Det är helt svart runt mig och jag faller lätt krökt, med ryggen först och det hisnar i magen. Än en gång tvingar jag mig själv att vakna bara för att notera att jag inte faller utan allting är i sin ordning. Då kände jag att det kunde vara en bra idé att förändra något i min omgivning, så jag slog av tvn som jag brukar ha som sällskap när jag ska sova samt att jag tog bort en kudde. Jag lade mig på sidan och somnade om.

Naturligtsvis fick jag inte sova. Denna gång drömde jag att jag höll på och kvävas och jag fick rejäl panik. Det kändes som att det tog en evighet innan jag lyckades få mig själv att vakna och jag vaknade helt förvirrad. Det kändes som om jag inte hade andats på länge men hade lyckats ta ett andetag just innan jag vaknade, så jag låg kvar alldelens förvirrad och funderade på om jag verkligen andades eller om allting skulle börja om igen.

Därefter drömde jag en sak till, dock minns jag inte vad det var men det har färgat hela min dag. Jag var helt slut i huvudet när jag vaknade och somnade om, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag. Sen gick jag omkring hela förmiddagen utan någon energi i kroppen.

Herregud. När ska det här sluta.

Att vilja skriva om något ur sitt liv beror verkligen så mycket på omständigheter, tillgång på tid, behovet av att skriva något och naturligtsvis möjligheten att kunna göra det. Jag skriver det här fem i tolv en lördagnatt och det känns som att jag borde ha somnat för minst en timme sedan, men då var jag uppe och bökade i lägenheten.

Det känns som att det är mycket som händer just nu, eller kanske inte mycket men många stora saker som kräver min koncentration. Jag städar och packar inför min stundande flytt, en flytt som jag inte längre har någon lust att genomföra. Men det måste göras och det är inte så mycket kvar nu, jag vill mest få nycklarna så att jag kan börja köra kartonger.

Natten till idag var en av de sämsta nätter jag haft på mycket länge. För ovanlighetens skull så var jag inte särskilt trött (antagligen eftersom min kära medicin intogs alltför sent) och jag började mest känna mig stressad över att inte ha somnat än. Särskilt när jag började få huvudvärk när en medicin gick ur kroppen. Jag tror att jag somnade till 02:00 men jag fick inte sova ifred förräns efter 03:40. I 1h40min så drömde jag mardrömmar som jag fick tvinga mig själv att vakna från.

Den första drömmen var värst. Jag drömde att jag blev anfallen av någon, eller något och det enda jag egentligen brehövde göra var att öppna ögonen men det var också mitt enda alternativ för att kunna vakna till. Men när jag försökte öppna ögonen så gick det inte och det var då jag blev riktigt stressad. Jag kunde inte heller få mig själv att vakna direkt utan fick göra flertalet försök innan jag lyckades väcka mig själv och det var hur läskigt som helst att sova och skrika inombords åt mig själv att vakna men utan att det gav någonting.

Jag är enormt trött och ska se till att mycket snabbt och mycket effektivt borsta mina tänder eftersom jag har en bra dag framför mig imorgon. Den här dagen har varit helt underbart bra och jag hoppas på fler såna. Det känns så bra, jag är så glad och lyrisk inuti. Mihi. :)