Jag har vaknat till, fastän jag gick hela kvällen och var dödstrött så kan jag inte sova. Det har varit en lång dag med försovningar, glada tankar om andra människor (jag har en förmåga att vara alltför negativ så att tänka positivt för mig är ovanligt), löpning och därefter en kvällsdate som jag hade kunnat göra bättre ifrån mig på om jag inte hade varit så förbannat trött!

Men det har varit så svårt, jag har varit så trött på sistonde och jag vet egentligen inte riktigt var det kommer ifrån. Eller, okej, förlåt. En del av det handlar om att jag spelar tvspel tills mitt i natten. En annan del på att jag stundtals inte känner mig så särskilt pepp på livet. Men det är ju sånt som går upp och ner, fram och tillbaka osv. Right? Det har varit så förut iallafall och bara för att jag snart fyller 28 så har inte det förändrats, så det så. (förtroendeingivande)

Jag tycker inte om slemmon som bloggar om hur kåta de är, hur mycket de avgudar kvinnorna (och att kvinnor med sina behov bör dyrkas) eller hur “svåra” de är. Jag tycker det är ganska skrämmande att det finns människor som i sina texter försöker framställa sig själva på ett sånt sätt. Isch, jag vill absolut inte bli sedd som någon som hela tiden pratar om hur kåt man är eller att man inte är kåt och därför är något fel.

Äckelpäckelslemmon.

Jag undrar om det verkligen behövs så många anledningar till saker längre. Måste man t.ex motivera varför man startat en blog? Det känns som att introduktionerna av bloggar är lite som jobbansökningar där varje person skriver att de tycker om att vara med människor, har hög arbetsmoral, gärna umgås med familj och vänner på fritiden samt hoppas kunna lära sig och utvecklas av arbetet.

Varje bloggintroduktion ser ungefär likadan ut, fastän om jag ska vara ärlig så har jag inte läst någon på länge men det kanske beror på att jag är ganska petig med vilka bloggar jag läser. Hur som helst så brukar folk skriva att de kanske inte vet exakt vad de ska skriva om men att de kommer att uppdatera ofta (viktigt att uppdatera ofta när man inte riktigt vet om man har något att skriva!) och att de älskar sin pojkvän.

Äh, jag sitter egentligen inte och surar över tråkiga bloggintroduktioner (de är ju faktiskt ganska viktiga för att man ska komma igång) utan jag känner mig ganska väl till mods. Jag äter nougat, lyssnar på Desyn Masiello och ler lite inombords åt kvällen som gått. Men vad vill jag med det här då? Jag vill fylla den här bloggen med alla tankar jag har över som behöver komma ut för att nya ska få plats. Hoppas jag. Eller så blir det bara en massa YouTube-klipp som jag själv gjort, vem vet!

Usch, varför åt jag nougat när jag egentligen var illamående?