Jag läste en gång en artikelrubrik som löd att skrivkramp var för amatörer, det var någon halvkändis som uttalade sig och som antagligen tyckte sig vara enooormt rutinerad. Förhoppningsvis fick han en enorm skrivkramp efter det. Mitt sug efter att få skriva kommer i perioder och ofta kommer allt på en gång och det blir svårt att ens få ut någonting, det slutar oftast med att jag tänker igenom allting jag vill skriva just innan jag ska somna.
Vilket alltid resulterar i att jag glömmer vad jag ska skriva och bara tänker på det varje gång jag ska sova under någon veckas tid. Just nu är jag inte sugen på att vara Per, jag är inte sugen på att ha mitt namn och jag är absolut inte intresserad av bilden jag har förmedlat till min omgivning. Ibland vill jag bara få sänka garden lite och släppa in någon, så att det slutar vara så trångt hela tiden.
Jag försöker börja färre meningar med ordet "Ibland" men det är så svårt för det är så mycket i min vardag som beror på "ibland", det känns inte helt rätt att skriva "periodvis" och absolut inte "då och då". Imorgon är det tisdag och jag ser som vanligt inte fram emot det. Tisdagarna är alltid något av ett projekt och det går sällan min väg.
Vad är det då med tisdagarna som gör dem så speciella? Varje tisdag känns det som att jag rycks upp med rötterna och kastas tillbaka några steg i min vardag och sen får jag spendera resten av veckan med att försöka komma ifatt mig själv och min omgivning igen, så fort jag kommit ifatt så är det måndagkväll och jag kommer ihåg att det snart är tisdag igen.
Ikväll önskar jag: Att jag vore riktigt bra på något. Ikväll saknar jag: Energin. Ikväll behöver jag: Tid?
1. Apatiskt ligga i soffan och turas om att prata om alla saker som man tycker är konstiga eller svåra, såna saker som inte riktigt får plats i vardagen då du ska vara du och jag ska vara jag. Kommentarer och känslor som behöver få ventileras men som aldrig får den där tiden som krävs utan istället huggs upp i mindre bitar och därmed tappar så mycket känsla och fart.
2. Vakna mitt i natten helt till mig av lycka, utan anledning. Bara att vakna och vara överlycklig, utan att veta varför. Jag tror inte jag har varit med om det någon gång men det är absolut något jag vill vara med om.
3. Åka runt. Överallt. Inte sova utan istället handla upp alla pengar jag har på kontot på onödiga saker, som att åka runt till olika mackar som har öppet dygnet runt och köpa kanelbullar för att se vilka som är torrast. Eller köra i Umeås alla rondeller och räkna hur många varv det blir.
Dagens musikval: Nick Warren, han är lite som ett mellanting mellan Dana Bergquist och Danny Howells och passar väldigt bra när jag inte känner mig som världens mest energifyllda person men ändå inte vill gömma mig för omvärlden. Dagens mat: Det har blivit ganska dåligt på den fronten. Gröt, bröd och morötter hittils. Dagens ovanliga: Att jag bara några minuter efter att jag kommit till IKSU fick gå därifrån och jag orkade knappt gå hem, jag är så enormt trött och har varit det hela helgen. Dagens vanliga: Facebook, alltid lika tråkigt. Dagens otrevliga: Min rygg gör ont på ett helt nytt sätt och det oroar mig alltid, det begränsar mig. Det drar ned mig.
1. Ljudet då man dammsuger och något hårt, stort och kantigt sugs upp och rasslar i slangen. Endast då vet jag att det blir rent i lägenheten. Jag ser förvisso att dammet försvinner men det känns inte rent såvida jag inte fått dammsuga något som låter och om jag inte fått suga upp någon sten eller liknande så går det alltid att vända sig till dörrmattan och suga bort allt grus därifrån. Instant satisfaction.
2. Blinkersljudet i bilen. Även om jag vet att det numera inte behövs något mekaniskt ljud för att signalera att man ska svänga så hör det ändå till. Jag körde en liten Opel en gång som inte hade det där klick-klack-ljudet utan istället ett snällt blip-blop-ljud och det var inte alls samma sak. Extra bonus om jag får vara med om att blinkersklickandet låter i takt med musiken eller blinkar i takt med andra trafikanter. Hittils har det endast hänt en gång vardera.
3. Långa stråkar, i låtars intro eller bara i allmämnhet. Det är något speciellt med stråkmusik och de där utdragna noterna är så underbara. Om man ska förföra mig (varför man nu skulle vilja det?) så är det absolut långa stråkar. Eller kanske att råka stå och dammsuga bilens blinkersspak medans musikstycken med långa stråkar spelas, någon dag när jag går förbi.
John Digweed. Han verkar så mysig och snäll! Han brukar se fram emot att komma hem från sina turnéer så han får se tv och gå omkring i morgonrock.
Barack Obama. Inte för att han är president men för att han verkar sådär übermysig och snäll!
Lunarstorms skapare, Rickard Eriksson. Bara för att jag skulle kunna få möjligheten att pumpa honom på information kring huruvida han verkligen ville att Lunarstorm skulle bli ett tillhåll för alla fjortisar eller om han drömde om något annat.
Tre musikstilar jag vill avskaffa
Alla vidriga mashups mellan hiphop och pop, eller egentligen alla mashups. Sorry.
Gabber. ISCH.
Pojkbanden, kanske lite klassiskt men fortfarande så aktuellt.
Tre uppfinningar jag saknar varje dag
Bilar som inte producerar avgaser, alls.
En skärbräda som drar till sig brödsmulor, lite som om den vore magnetisk men bara för brödsmulor. Så slapp jag dammsuga golvet hela tiden.
En filt som är längre än 170cm, det finns men jag kommer aldrig ihåg att köpa en.
Tre meningar som direkt får mig att sluta lyssna
"Jag har inget emot bögar men" eller "Jag har inget emot invandrare men"
"Jag tycker inte heller att man ska äta kött men"
"Jag tycker att Paris Hilton är"
Tre saker jag ångrar
Att jag inte tagit hand om mig själv bättre.
Att jag inte såg till att lära mig tyska i skolan.
Alla negativa tankar som inte gett något annat än ångest.
Tre företag jag saknar i Sverige
Cyberdog (även om jag säkert är lite för gammal för sånt nu)
Amazon
Wrigleys (då kanske Orbitz tuggummi kommer till Sverige!)
Det känns som att semester inte är ett sånt dumt koncept ändå. Trots att den gått väldigt fort så känns den lämpligt lång, jag längtar tillbaka till jobbet och det känns som att det var bra att få komma bort från precis allting ett tag för att få rätsida på allting. Att bara få släppa allting och ge sig av var bra, även om jag såg till att allting var väl förberett. Jag har haft ganska mycket tid på mig att överlägga med mig själv om hur jag arbetar och hur jag bör fortsätta arbeta för att det ska fungera, på slutet kände jag att lusten försvann i allt raskare takt.
Dagens planering: Att jag _måste_ prova ICAs Selection knäckebröd. Dagens maträtt: Gröt, yes! Dagens smärta: Ont i magen, det fungerar inte så bra att springa då. Dagens ord: Konkav. Dagens alarm: Rapporten om att personal hade tvingat vårdtagare att misshandla varandra. Dagens beslut: Jag måste åka Umeå runt för att hitta en tvättkorg, pronto!
Jag kan ha ett enormt bra detaljminne. Jag lägger saker på minnet som många andra verkar sålla bort. Jag kan komma ihåg vad personen bredvid mig på caféet hade i utgångsbetyg eller om blixtlåset på någons ryggsäck var gjort av plast eller metall. Det gäller naturligtsvis även jobbet så när jag har en minut över så brukar jag sätta mig vid någon av datorerna på jobbet och öppna upp ordersystemet, sen "går jag" genom avdelningarna på jobbet i huvudet och tänker efter hur det såg ut när jag packade upp varor, om det är något som det kommer för mycket av eller om det är något som jag måste beställa manuellt.
Notera att jag "kan ha", jag kommer bara ihåg sånt som jag finner intressant eller som jag associerar till något intressant. Att blixtlåset var av metall kanske kändes intressant just då bara för att jag hade börjat fundera över hur många som har gylf med blixtlås vs knappar.
2.
Jag är enormt kreativ och fylld av idéer, däremot är jag inte bra på att måla, slöjda, sy, dreja eller vad som helst där man kan få utlopp för sina tankar. Men det gör inte så mycket för min kreativitet är mycket baserad på vad jag finner är intressant. På jobbet är jag antagligen en av de största idésprutorna med tusen förslag varje dag i huvudet, men jag är också rejält kritisk mot alla förändringar så jag presenterar inte mina idéer såvida jag inte fått mala dem i huvudet rejält först och fått utröna om jag verkligen tror på en förändring själv.
3.
Sätta mig in i nya situationer. Det tar oftast inte så lång stund efter att jag introducerats för något nytt tills det att jag kan delta "på riktigt". Jag behöver inga långa och predikande förklaringar, i själva verket så hatar jag såna. Jag behöver så pass mycket fakta att jag kan bygga ett ramverk i mitt huvud, därefter vill jag få resten av informationen när jag deltar.
Datorbord med utdragbara tangentbordshyllor, något jag aldrig riktigt förstått. Fast det är väl för att jag är så skadad och alltid vill sitta med fingrarna på tangenterna. Vilket resulterar i lustiga oplanerade inlägg när jag börjar somna vid datorn.
Plastcyklar.
Crocs, om de någonsin var riktigt inne. Dock har min far ett par, utifall att de blir populära.
Midjeväskor, gärna de i läder.
Solglas för vanliga glasögon, såna med clips som man trycker fast. Gärna såna man kan fälla upp utan att ta av dem från glasögonen.
Glasögonsnören.
071-nummer.
Serien Svensson Svensson.
Mat där _allt_ ska smaka hickory.
Fun Light.
Glögg.
Truckerkepsar, varför blev de ens moderna? De är ju hiskeliga.
