Han är min hjälte, Per Moberg. Jag hatade honom från början, precis som alla andra. Men nu har jag vant mig och börjat uppskatta allt han hittar på, ibland påminner det han gör så mycket om saker jag skulle kunna göra och ibland är han bara så underbart normal. Det är inte normalt att stå som kock och göra helt perfekta måltider och endast prata torrt om ingridienser och jäsningstid, det är normalt att göra fel och improvisera.

Så jag har planerat min söndag enligt Mr Moberg. Klockan 18.00 till 19.00 ska jag se nästa två kapitel i hans kulinariska projekt och jag kan knappt vänta, han är ju helt underbar! Kan hända att jag ser Leilas matprogram som visas innan, bara för att få kontrasten av värdelöst och underbart.

Jag sitter och halvtittar på UFC medans jag försöker bestämma mig för om jag ska lägga mig och sova eller om jag ska fortsätta att planlöst bara klicka mig runt på olika siter.

Det här har varit en ovanlig dag, egentligen en mycket ordinär dag med mina mått men det var ett tag sedan jag kände såhär. Jag har varit så enormt trött ochs liten av både sömnbrist och förkylningskänslor att jag räknat minuterna tills jag har fått stämpla ut och gå hem.

Under dagens gång har jag dock hunnit fundera på om jag borde byta jobb (mycket återkommande tema när jag är trött) och vad jag borde göra under hösten, fast jag har mest tänkt på Malin. Det absolut sämsta med att inte vara ledig och ha semester är att jag inte kan träffa Malin varje dag.

Det stör mig.

Vad gör man när det känns som att det man skriver inte kommer ut på rätt sätt? Vad gör man när man försöker att identifiera sig vid skrivkrampen men egentligen finns det massor att skriva, bara ingenting som passar? Lite som att prova kläder utan att hitta rätt plagg för just den kvällen. Kan tillägga att jag nästan alltid får ångest om jag måste prova kläder en längre stund, desto längre jag måste hålla på desto fulare blir jag.

Igår hade TV4+ fest. En kavalkad (ännu ett ord jag tycker om) i värdelösa TV-program. Program om fastighetsmäklare i Hollywood avlöstes av svenska program om övernaturliga varelser på ICA, av alla platser. På något sätt kan jag acceptera svenska tvprogram och se dem som trovärdiga så länge de inte försöker koppla allting till miljöer eller omgivningar som man känner alltför väl. Så när programledaren trampade omkring i ICA-butiken och sa att hon hade sett en våldnad vid kycklinggrillen, så bestämde jag mig för att somna istället. Hade de istället gått runt på lagret och låtit det förbli ett anonymt lagerutrymme som omnämndes endast som “ett lagerutrymme i en svensk dagligvarubutik” så hade jag köpt det med hull och hår.

Undrar hur det är att vara inköpare för TV4 eller SVT? Vilken kommité är det som bestämmer vad som ska köpas in, när det ska visas och hur många gånger? Jag kan förstå att Kanal 5 nu kommer att nöta in Matrix-filmerna i folks sinnen eftersom de lyckats köpa sändningsrättigheterna men vem är ansvarig för att köpa in t.ex Mash? Mash är ju inte ens bra längre och det sänds vid en sån tidpunkt att de generationer som är äldre än mig knappast lär sitta uppe och se repriserna på en serie som redan gått i repris i flera år nu.

Eller vem som köper in LA Ink eller Miami Ink? Kan inte såna människor ha lite GUTS och säga “Nej! Vi tänker inte visa Kat van D trots att alla kids avgudar henne! Vi vill visa att vi inte behöver följa med strömmen!”? Fast det kanske är såna människor som inte blir inköpsansvariga för serier utan hamnar i en skrubb på ekonomiredaktionen hos Aktuellt.