Igår hade jag sån enorm migrän. Jag kom hem vid fyra och halv fem hade jag lagt mig i soffan för att försöka vila bort lite huvudvärk. Naturligtsvis blev den bara värre, jag vaknade gång på gång av att ljuset från taklampan bara blev starkare och starkare medans ljudet från tvn blev högre och högre. Kändes det som iallafall.
Klockan 20:00 bestämde jag mig för att jag skulle försöka vakna till med klassiska tankar som “man kan ju inte sova bort hela kvällen” och “migränen går nog bort bara jag går omkring i lägenheten lite”, som om lägenheten skulle ha magiska helande krafter som kommer fram när lilla Per har migrän.
Det blev bara värre när jag ställde mig upp och absolut inte bättre när jag gick omkring. Så jag hamnade i soffan igen och sen blev det bara värre. Mitt huvud gjorde så ont och lämnade mig ingen ro. Dessutom tänkte jag inte på att släcka lamporna men när jag väl låg där så ville jag inte resa mig upp igen eftersom det gjorde så mycket ondare då.
Så där låg jag och önskade att lamporna kunde gå sönder eller att någon kunde lägga något kallt på min panna. Det här var snäppet under migränattacken jag hade i somras då jag var däckad en hel helg, med lite tur börjar det gå bort idag.
Klockan är snart halv fem och jag har ätit frukost, en timme tidigare än jag brukar. Jag antar det är så här det känns att bli gammal och kliva upp innan det ens går några bra repriser på Discovery. Det är inventering på jobbet idag och istället för att jobba 06 – 15 så börjar alla 05 och jobbar en timme längre. Eftersom jag har hälsa & skönhet i min famn så ska jag inventera där, något som i somras tog från 05 till 16:00, jag ser inte fram emot det.
Gårdagen var bra, när jag besökte gymet så kunde jag inte förstå var alla konstiga människor kom ifrån. Jag stod och sprang på löpbandet som vanligt och tittade mig omkring, det var något som inte riktigt stämde. Normalt sett så tycker jag det är otroligt intressant att studera människorna som är och tränar eftersom man kan försöka spekulera så mycket om deras bakgrund och deras intressen bara på vad de tränar, hur de ser ut och hur trötta de är. Nu var det människor jag dels aldrig sett på ett löpband men sen var det människor som verkligen inte hade fysiken eller orken för det. Det var de som avlagt nyårslöften.
Familjefäder gick i par (man kan inte gå och träna ensammen, iallafall inte första dagen) och mammor kom med sina döttrar för en stund på trampmaskinen. Det mest intressanta var nog alla män som satte sig på träningscyklarna (där jag stod så såg jag in i rummet med alla crosstrainers och cyklarna) i kanske fem eller sex minuter innan de, genomblöta av svett, beslöt sig för att ge upp och gå tillaka till bastun. De gick iallafall inte in i gymet igen.
Jag såg en person som jag hoppas fortsätter träna tills han kommit i form, det var en kille på kanske 22 eller 23 år som såg otroligt snäll ut. Jag kan få såna känslor ibland, när jag ser någon som ser snäll ut och kanske lite “utsatt” (det var en stor och tjock nörd), så hoppas jag att det ska gå bra för dem i livet. Konstigt. Jag som i regel har ganska svårt för att känna någon sorts sympati eller empati för någon.
Nu är det dags för mig att borsta tänderna och klä mig, jag har en hel dag av räkning framför mig och jag ser inte fram emot det. Men iPoden är fulladdad och jag har en sån enorm Digweed-period just nu så det finns inte, det var längesen jag hade en sån enormt djup period. Sist var nog 2006.
Totalt död var jag när jag vaknade, trots nästan sju timmars sömn. Sådär riktigt trött så att jag stapplade ut i vardagsrummet för att så fort som möjligt stänga av det enerverande alarmet. Jag orkade inte ens träna något igår, vilket naturligtsvis stör mig idag då iksu är stängt eftersom det är nyårsafton och ingen skulle väl vilja träna då.
Jag blir inte trött eller illamående efter jag ätit längre (tack medicin) men istället är jag väldigt trött på kvällarna och vill helst lägga mig vid åtta men tvingar mig själv att vara uppe, någon gräns måste det finnas.
Jag hade dessutom världens absolut vidrigaste dröm inatt, den var riktigt riktigt otrevlig och framför allt äcklig. Jag reagerade själv på att jag tyckte att den var äcklig, jag som sällan tar illa vid mig av sånt. Tacksamt nog var det en dröm och den bör vara glömd inom några timmar.
Vad som inte är glömt är att jag ska jobba idag och jag har absolut ingen lust.
Vilket klassiskt problem. När jag sätter mig för att skriva ner vad jag känner och tycker så får jag inte fram orden i annat än i listformat, men jag känner att jag nog ganska mycket har förbrukat min rätt att göra en lista för ett tag framöver.
Jag har sovit hela åtta timmar inatt och det känns som att det inte alls var länge nog, jag måste verkligen komma igång med att lägga mig tidigare. Det kanske är hösten som gör mig trött, eller så är det för att det känns som en mindre känslomässig storm att gå till jobbet som tröttar ut mig. Eller så kanske jag börjar bli gammal?
När jag var kring 22 så funderade jag ganska mycket på hur det var att bli gammal och grå, om jag skulle trivas med att mata fåglar på onsdagseftermiddagarna och om jag skulle få många krämpor. Idag vill jag inte tänka på att bli gammal, det känns som att livet bara går snabbare och det är inte nödvändigtsvis så att jag får springa i samma takt. Isåfall bredvid.
Jag tittar sällan tillbaka på gågna tider och saknar upplevelser eller personer, jag har inte riktigt förståt mig på de som kan gå omkring och vältra sig i saknad över en konsert de såg för fem år sedan eller en resa de gjorde när de var små. Jag kanske aldrig har upplevt den där totala “åh, nu är vi verkligen på kanarieöarna och nu ska vi vara lediga!”-känslan eller det där “wow, backstreet boys är verkligen så cute!”-infallet men det känns inte som att det är där det ligger.
Vad saknar jag då? Jag antar att jag brukar sakna missade möjligheter som det visar sig skulle ha haft stor inverkan på mitt liv. Ganska ofta brukar jag dock säga till mig själv på skarpen, när jag börjar älta, att tåget har gått och att det påverkar mitt liv på ett annat sätt. Jag är ganska bra på att tänka så men det är inte för att jag försöker hålla ett positivt tankesätt men för att jag ofta grubblar på vad i min vardag som i längden kommer påverka mina val i livet och vilka redan gjorda val som har påverkat hur jag har det idag.
Hur som helst. Det är dags för mig att borsta tänderna, påminna mig själv om att inte äta citronyoghurt något mer eftersom det skadar min emalj (aj) och därefter åka till jobbet.
Dagens tanke: Jag tänker inte riskera min ledighet nästa vecka. Dagens mp3: Dana Bergquist – Live at GU 20/07/08 Dagens bisyssla: Att äntligen installera om Leopard på min laptop. Dagens störomål: En fjortis vars blogg stör mig så fruktansvärt. Han tror sig vara en sexgud och pratar om hur svårt det är att erövra honom samt att han dyrkar alla tjejers kroppar. Suck. Dagens trötthet: Ligger kring en sexa på en skala till tio.
Jag måste skärpa mig med sömnen, inatt somnade jag inte förräns halv tre. Det fungerar inte i längden. Dock ville jag inte vara vaken, det blev bara fel och jag ska rätta till det. Just när jag skulle lägga mig och sova, vilket säkert var vid ett någon gång så kom jag ihåg att jag hade glömt göra en checklista som skulle delas ut på jobbet och är det någonting som tar lång tid när jag inte känner mig intresserad så är det att göra saker i Word / Pages..
Appropå jobbet så har jag lite problem att identifiera mig i min roll där. Jag funderar lite på om det är rätt ställe att vara på, om de behöver mig och om jag ens gör ett bra jobb. Allting är enklare när man hatar en chef än när man hatar sig själv, när man gör det sistnämnda så blir det så intensivt.
En del i problemet är min personlighet. Jag vill att saker ska gå snabbt. Det ska vara kort och koncist, effektivt och energirikt. Om någon har en fråga så ställer man den och får ett svar som täcker upp frågan eller så ber man om mer tid. Om det är något som ska göras så arrangerar man det så fort som det bara går. Man säger ALDRIG saker som “det kan vi göra sen” eftersom det alltid glöms bort och man säger ALDRIG “det är inte vårt ansvar” eftersom det verkligen betyder att man ska glömma bort det.
Ta tag i allt, gör det nu. Lös problemen. Utvecklas lite på kuppen, vetja. Jag hatar det semi-byråkratiska samhället som man alltid verkar hamna i oavsett om man sitter som suppleant i en idrottsklubb eller om man jobbar som stf fc på ICA Maxi. Alltid är det någon som känner att saker och ting inte är så viktiga eller måste gå en speciell väg. Det hatar jag.
