Jag är väl inte direkt på skrivhumör, jag var det imorse trots att jag var tröttare än vad jag trodde var möjligt. Det tog minst en halvtimme innan jag lyckades vakna till liv vilket är ovanligt för mig, normalt sett så kliver jag upp så fort klockan ringer och sen är jag pigg. Imorse klev jag upp och fick koncentrera mig för att komma ur min halvslummer. Däremot fanns det en lust att skriva ner alla tankar som samlats i huvudet, jag önskar att de inte fanns så långt bort när jag väl har möjlighet att skriva.

JAG

• kan få ångest av sommar, solsken och den allmänna “hej vi är svenskar och bara ääälskar solen”-känslan som förmedlas.
• tycker om regnet och saknar ganska ofta ljudet av regn mot rutan eller mot plåttak. Det är ytterst få som förstår min förkärlek till regn.
• bryr mig sällan om jag får snö i nacken innanför tröjan utan låter det tina upp i godan ro.
• brukar oftast bestämma mig på morgonen för att sluta frysa kort efter att jag kommit ut, eftersom det är så jobbigt att huttra eller klaga hela tiden. Så då blir jag kall istället men tänker inte så mycket på det.
• känner oftast stora svårigheter att öppna mig för människor eftersom jag inte vill vara i vägen, ta tid eller bli lämnad.
• saknar ganska ofta delar ur mitt liv som inträffade för tio år sedan och framåt. Inte för att jag vill tillbaka till den “enkla tiden” utan för att jag under min uppväxt blev bestulen på så många upplevelser och intryck som andra kan ta förgivet.
• har mycket lätt för att sätta mig in i situationer och tycker oftast det är ganska enkelt att analysera människor efter att man umgåtts en kort period.
• kan utan problem separera privatliv och arbetsliv till mångas förvåning eftersom det är något som är halvsvårt, jag antar att det går enkelt för mig eftersom jag ser strikt arbetsmässigt på det och lite naitvt tycker att människor borde förstå att det inte är personligt.
• samlar inte längre på något.
• blir gärna den som försöker hjälpa andra fram till framgång i spel och tävlingar, istället för att vara den som går på avslut.
• hatar sötsliskiga fjortisparfymer och önskar att de slutade existera.
• är väldigt livlig privat på jobbet men så fort jag stämplat in igen så är det något helt annat. De flesta tycker nog att jag kan bli snudd på tråkig eller konstig.
• känner ofta att mitt huvud går på högvarv till den grad att andra blir irriterade.

TRE SAKER JAG GÖR

Jag skriver alltför långa sms, jag bara är sån. Skriver hellre utförligt och beskrivande än kort och koncist, iallafall när det gäller sms. Men det har den bieffekten att många känner någon sorts press på sig att skriva lika långt tillbaka. Långa sms är förvisso roligare att läsa men det är ju dumt om folk jag smsar med sitter och hypoventilerar när de ska svara.

Jag lägger märke till detaljer, om jag är mig själv. Om jag är väldigt trött (hej sommaren 2009) så funkar det inte så bra men annars så har jag ett öga för detaljer och kommer ihåg saker som människor gör utan att reflektera över det. Allt ifrån människors sätt att äta på till och hur de ändrar sitt sätt att prata beroende på vem det är till hur de rör sig.

Jag har aldrig varit bra på att ta farväl av människor, jag vill helst ignorera det och tänka mig att man kommer träffas snart igen, även om man inte gör det. Jag kan inte med tårfyllda farväl utan vill istället att tiden ska stanna så att jag slipper reagera.

TRE SAKER JAG TYCKER OM

Jag tycker om att sträcka på benen när jag är jättetrött och ligger i sängen redo att somna, men inte för länge för då försvinner magin över det men en stund så man känner hur trötta musklerna är och hur mycket man egentligen vill få sova.

Jag tycker om att bli kysst på halsen, det är nog det mest avväpnande stället jag kan bli kysst på. Då är jag din. Men såklart så vill jag ju inte att första bästa person ska dreggla ner min hals (helst ska ingen dreggla där, det är inte så mysigt som det kan verka) men om min flickvän ska övertala mig om något så är det nog det enklaste sättet. (ja, det är klart man kan knulla till sig saker också)

Jag tycker om att fastna på ett citat med någon och nämna det hela tiden. Sist var nog med Tommy då vi reciterade Family Guy i två dagar, mer specifikt “Oookay, this is neeews to me”. Det är otroligt hur man kan spränga in sånt utan att det verkar opassande.

TRE SAKER JAG SAKNAR

Jag saknar tålamod och förståelse – för mig själv. Jag kan vara enormt tålmodig och avvaktande i nästan alla lägen men så fort det handlar om mig själv så blir det lite annorlunda. Då ska saker hända, inga ursäkter, inga förklaringar. Så är det bara och det komplicerar verkligen min vardag när jag stundtals bara behöver lugna mig lite.

Jag saknar långkalsonger, jag har inte ägt ett par långkalsonger sedan jag var kanske 13 eller 14 och knappt då använde jag dem. Det har aldrig blivit riktigt naturligt, jag fryser hellre än håller på och drar på mig en ful kroppsstrumpa som gärna åker upp längs benen. Dessutom tycker jag inte om att ha något som ligger så tätt mot kroppen, så, då fryser jag hellre.

Jag saknar framtidstro. Jag har hamnat lite snett som det verkar och har slutat planera för åren framöver utan tänker som max någon vecka i förväg. Jag kan inte påstå att jag var någon som minutiöst planerade varenda vecka i en fem veckors-period men just nu är det väldigt lite planering och väldigt mycket “ta det som det kommer”.

TRE SAKER JAG ÄR BRA PÅ

Jag är bra på att impulsivt lösa problem. Jag har en enormt bra fantasi och är bra på att komma på lösningar när de behövs, vilket är väldigt bra på jobbet då det besparar väldigt många huvudvärk. Dessutom tycker jag inte om att fundera särskilt mycket kring ämnen som är givna, har man en lösning så genomför man den.

Jag är bra på att komma på Pest eller Kolera-frågor till mina vänner och arbetskompisar, desto jävligare desto bättre och det är en sån underbar känsla när jag inser att jag hittat några alternativ där båda verkligen är det värsta som skulle kunna hända.

Jag är bra på att uthärda smärta, jag har inga problem med att ta notis om att jag gjort illa mig eller att något gör ont, katelogisera det som vad det är och därefter ignorera. Det betyder inte att jag är immun mot smärta men det betyder att jag helt enkelt inte orkar gnälla att något gör ont, jag väljer att ta bort de saker jag absolut inte kan göra och gör allt annat lite mer istället.

Tre ord

• solid
• abstrakt
• uppgiven1

Tre känslor jag inte saknar

• stark ångest
• känslan av oro för att allting ska gå fel bara för att jag tycker annorlunda
• känslan av att inte ha nog med energi för att ens ligga ner på soffan

Tre saker jag önskar mig av 2010

• fler frågor
• mindre avstånd
• din styrka

Tre demoner

• matångest
• ungdom
• du

Ursäkta mig, jag hade ingen chans.

Jag antar att det är givet att skriva något om det nya året och att det är 2010 (året då allting är möjligt!), lika givet som att alla tvkockar visar hur man gör den perfekta nyårsmiddagen varenda år. Samtidigt så vill jag inte det, jag skriver oftast då jag inte mår så bra eller inte är på särskilt bra humör så jag skulle väl antagligen bara framstå som en gnällspik eller en pessimist och i den här världen finns det inte plats för pessimister.

För första gången på väldigt länge så är jag faktiskt förkyld med huvudvärk och skumt halsont, jag minns inte när jag hade så sist men jag vet att jag kommer hantera det som alla andra gånger vilket är med alvedon och ett ryck på axlarna. Jag har aldrig kunnat sjukskriva mig för något och jag har ännu inte riktigt accepterat att jag var tvungen att vara sjukskriven för mitt diskbråck.

Så, vad ska 2010 ge? Förhoppningsvis något helt annat än 2009, jag är villig att byta ut allt. Eller, “byta ut rubbet” som klatschiga mediamänniskor gärna säger. När jag inatt låg och funderade på vad man säger i telefon till helt främmande människor så fylldes jag mer och mer av en tomhet, jag vill inte sova ensammen lika mycket under 2010 och jag vill inte vara lika trött. Jag vill ha roligare på vägen från jobbet och jag vill äta mer Matvete, eftersom det är hur gott som helst.

Äsch, det här verkar bli ännu en lista och det går inte. Jag är inte alls i humör för att skriva. Jag skrev en summering av 2009 igår men jag tror inte den passar här, inte för att det här är något sorts centra för välmående men jag skulle nog framstå som galen och det har jag ingen lust med.

Kvällen har varit tudelad, men inte som yin och yang eller något annat som är svart och vitt på ett bra sätt. Utan mer på ett dåligt sätt.

Jag har arbetat i ett rasande tempo utan att riktigt reflektera över det, enda gångerna jag har noterat att jag fått saker gjorda i en högre takt än jag hade väntat mig har varit då mina ben börjat bli sega, något som oftast betyder att jag behöver äta. Hela eftermiddagen och kvällen har jag separerat på arbete och fritid, så att säga. Kroppen har skött sysslorna på jobbet medans huvudet har stannat kvar hemma, ungefär.

Vilket naturligtsvis hade sin nackdelar, det fick jag erfara då jag fick en enorm känsla av övergivenhet och ensamhet. Jag var så ensammen och jag fick det inte att gå ihop, jag förstod inte varför just JAG var tvungen att vara så ensammen och jag förstod inte vad som någonsin skulle kunna få känslan att försvinna.

Hela proceduren är naturligtvis ganska löjlig, det är trots allt ganska tragiskt att stå i en välupplyst Maxi-butik med kunder runt sig och tycka att man är den mest ensamma människan i världen. Men det är svårt att komma ifrån den känslan, jag har haft den så mycket på sistonde. Oftast då jag lägger mig (hej igårkväll) men nu var det tydligen dags även då jag jobbade.

Efter det så blev många av mina tankar så enormt enkelspåriga och alla påhittade scenarion som jag spelade upp i mitt huvud, med tillhörande konversationer och resultat, blev väldigt uttjatade och tråkiga.

Dagens bästa: När jag fick en chokladtomte bara för att jag var snäll och för att jag skulle bli glad.
Dagens sämsta: Matångest och ensamhet.
Dagens låt: Någon av alla som Dana spelade, antagligen någon av Empire of the State-remixarna.
Dagens mat: Broccoligratäng med morötter och kidneybönor. Jag är en sån fena på matlagning ibland!
Dagens fundering: Varför heter det vitvaror?
Dagens tanke: Vecka sju kanske är en bra vecka att åka bort på?
Dagens minne: Att äta bananstubbe med min mamma.
Dagens upptäckt: Att det är hemskt dåligt att dörrarna på bilen fryser igen av smältande is. Särskilt när Securitas vill låsa grindarna. Stress stress.

När någon delar täcket med en utan att bry sig utan genast försöker göra det så rättvist som möjligt utan att man behöver be om det.
När man delar på de sista vindruvorna i fruktsalladen innan man börjar äta bananbitarna.
När man får ge bort något som man sett fram emot men som man vet att ens partner har saknat ändå mer. (jag älskar den känslan)

När man möts av ett förstående leende och kanske ett fnitter när man gjort något dumt, dåligt eller oövertänkt.
När man turas om att fantisera ihop alternativa verkligheter om människor man ser på stan.
När man tillsammans bestämmer middagsmenyn genom ett demokratiskt system som slutar med att man köper två olika sorter av allt.

När man är sjuk och någon torkar bort svetten från ens panna.
När man mår dåligt och ens partner frågar hur det är och verkligen skärmar av hela omvärlden bara för att lyssna på vad jag har att säga.
När ens partner intresserar sig för ens musik och försöker komma ihåg låtnamn, artister och vad man gillar.

Dagens irritation: Människor som verkligen försöker analysera och komma fram till något, fastän de hela tiden når fel slutsatser. Som om de påbörjat någon sorts nybörjarkurs i psykologi men bara deltog under uppropet och introduktionen, sen var det “tajm för en Latte på schtään” men det hindrar dem inte från att försöka med sina lekmannaliknande analyser.
Dagens glädje: Pyramidte klockan 03.00 i en iskall lägenhet, det gjorde inget att lägenheten var kall. Det gjorde inget att jag var trött sen heller, faktiskt.
Dagens mat: Vegetarisk Jansson, faktiskt oväntat god. Sådär så att jag faktiskt blev förvånad.
Dagens illamående: Två stycken Lindorkulor samt två tryfflar på fastande mage innan middagen, jag gör ALLTID det misstaget.
Dagens misslyckande: Musikvalet för morgonen, inget passade riktigt och jag växlade mellan en Dana-spelning jag inte var sugen på och ett antal Digweed-spelningar som jag absolut inte var sugen på.
Dagens saknad: Katt skulle ha varit mysigt, så hade jag sluppit lägga mig ensammen när jag kom hem från jobbet. För även om det var otroligt skönt att få sova så kändes det fruktansvärt ensamt.
Dagens tanke: “Julafton imorgon. Kom över det.”
Dagens behov: Tystnad. Det är svårt att orka med gapskratt när man är så trött att man knappt är vaken..
Dagens imorgon: Förhoppningsvis hanterbar. Eller iallafall trygg.

(jo, bilden ska vara upp-och-ner)

Det finaste som finns, tecknet på omtanke och beundran. Bekräftelse för själen och en försiktig smekning över kinden mot nacken, ögonen möts och leende uppstår spontant.

Det finaste jag vet:

När någon erbjuder sig att hämta mer kaffe åt mig utan att jag ens bett om det (jag ber inte om sånt särskilt ofta), när någon vill visa mig något de tycker är bra eller mysigt, när jag kommer ut och det första andetaget jag tar luktar rent och fräscht efter att det regnat på sommaren. När man just tvättat färdigt och byter till en tshirt som fortfarande är varm från torktumlaren, när kuddarna ligger i en hög efter att man bäddat och det råkar vara så att den högen är perfekt formad för att man ska ligga skönare än någonsin.

När man blir erbjuden att ta det sista av maten men kommer överrens om att man ska dela på det. När jag frågar hur någon mår och de förstår att jag inte vill höra en standardreplik utan att jag faktiskt bryr mig. Att träffa helt rätt med låtvalet och känna hur det verkligen förstärker allt man känner in i minsta detalj utan att kännas påtvingat. Att skämta och skratta tills jag får ont i magen.

Att berätta något som man tänkt eller funderat på och mötas av intresse och en vilja att förstå istället för snabba kommentarer till för att avsluta konversationen. Att göra saker spontant bara för att prova på, för att testa något nytt.

När det regnar som mest under sommaren och det enda som hörs är smattret mot rutorna. När man är ute i friska luften under sommaren och känner sig helt frisläppt och utan hinder, bekymmer eller låst av klockan. När omvärlden stannar upp för en sekund för att tänka efter och omvärdera vad man håller på med. (det är bara synd att det krävs klimatkonferenser eller terroristattacker för att det ska hända)

1. Attackera
2. Vilseleda
3. Fly

1. Behöva
2. Förneka
3. Längta

1. Närhet
2. Dela
3. Utvecklas