Så, vad har hänt? Vad är nytt?

I smyg önskar jag att kunde vara någon sorts fabrikör av inspiration och alltid ha något nytt och fräscht att bjuda på. Men riktigt så är det ju inte. I tisdags så gjorde jag och Malin slut, jag antar att det hade varit pauserat ganska länge och bara behövde en “överrenskommelse”. Det är konstigt hur relationer kan gå från något ömtåligt och prioriterat till något kallt och i slutändan i princip förhandlingsbart.

Jag mår inte särskilt dåligt över det, det har som sagt varit placerat i något konstigt fack ett ganska långt tag och under den tiden har jag hunnit vrida, vända, fundera och oroa mig ganska mycket så på något sätt var jag “färdigreagerad” och eftersom jag vet att människor stundtals tävlar i att läsa fel så betyder det alltså inte att jag inte bryr mig om Malin och det betyder inte heller att det var ett särskilt roligt telefonsamtal att ringa. Jag hatar såna samtal.

Så, här är jag. Singel och värdelös, det sista kanske inte helt stämmer men det kändes lätt komiskt att skriva. Singel, värdelös och definitivt på väg att bli sen till jobbet. Något jag verkligen hatar. Fan fan fan fan. Mer sen!

Kanske behöver jag ett nattjobb, så slipper jag hela problematiken med att gå och lägga mig. Som det är nu så är det nästan omöjligt för mig att lägga mig inom en rimlig tid på kvällarna, det känns bara inte bra. Det går inte, jag vill inte. Huvudet vill inte. Så om jag hade ett nattjobb så kunde jag lägga mig när det var ljusare ute och människor var i rörelse, så skulle inte kvällarna/nätterna kännas lika ensamma.

Jag har inte hunnit laga matlåda (hunnit = inte haft lust), jag har inte hunnit diska (hunnit = inte brytt mig), jag har inte velat skotta min balkong (velat = -18 grader) och jag borde sova nu. (borde = måste)

Jag fick en knepig kommentar angående min lägenhet idag. I helgen lade jag upp några bilder på min lägenhet så att Moa skulle kunna se hur det blev när jag målat om lite och satt upp mina tavlor. Jag är nöjd men tydligen var inte tjejen som hade sett mina kort, helt nöjd. Varför skulle hon annars leverera kommentaren:

“Jaha, varför var du tvungen att lägga upp bilder på din lägenhet för?”, tro mig, jag sökte verkligen efter ett glatt uttal eller en positiv inriktning i hennes kommentar men den fanns ej att finna. Istället var den lite lätt snorkig och krävande i uttalet. Jag svarade att jag hade lagt upp bilderna för att jag tyckte om min lägenhet och för att Moa skulle få se.

Då avslutade hon konversationen med kommentaren “Jaha, så DU är nöjd eller?”, med samma snorkiga och nästan anklagande uttal. Kvar var jag med en viss irritation inombords, till viss del på grund av att jag de senaste dagarna varit enormt känslig för elaka kommentarer men också för att hennes kommentar var så värdelös och onödig. Varför hoppar hon på mig? Det är ju inte som att jag tvingar henne att inreda sin lägenhet likadant.

Angående alla kommentarer så funderar jag fortfarande över det, jag kan inte riktigt komma fram till varför det är så, varför jag tar åt mig hela tiden. Jag brukar verkligen inte göra det men de senaste dagarna har det varit lite av min grej och det är inte bara störande men det tar upp väldigt mycket tid.

Varje gång jag skriver att något tar upp onödigt mycket tid så funderar jag på vad jag egentligen vill använda min tid till och även om jag kanske inte har planerat full ut vad jag tänkt göra med mitt liv (det är bara djupt kristna som planerat sånt) så vill jag kunna göra annat än att ta åt mig av kommentarer som jag bör förvänta mig, eller åtminstonde bara acceptera och tåla.

Jag har nog haft fler jobbrelaterade drömmar inatt än vad jag haft någon natt tidigare. Jag drömde om schemaändringar, hur jag försökte försvara folk på avdelningen, att vi inte hann med bla bla bla. Massor. Men inget lyckligt slut.

Appropå jobb så verkar det som att jag antingen kommer att få spendera någon timme till att försöka skotta fram min bil eller så får jag helt enkelt sjukskriva mig på grund av snöoväder. Men eftersom jag har jour så är det andra alternativet inte aktuellt. Jag har begåvats med en parkeringsgranne som inte använder sin bil – alls. Det medför att traktorn kan skotta upp alla parkeringsplatser (eftersom normalt folk med bilar faktiskt åker till jobbet på dagen) utom min och grannens.

Så för att kunna parkera och se till att jag kan köra därifrån så får jag spendera en stund varje kväll till att köra in i min parkeringsruta, backa ut, köra in och panikbromsa (så att jag skjuter snön framåt) och därefter upprepa ytterliggare några gånger. Allt för att slippa köpa en spade. Men jag tror att jag får lov att köpa en spade idag, annars får jag stå där halva natten..

Helst hade jag velat spendera dagen till att se The Dark Knight, Canal+ visar den nu och det påminde mig om att jag aldrig kom mig för att se den och jag vill nog verkligen se den eftersom jag maniskt undviker alla som pratar om den eftersom jag inte vill veta något om vad som hände. (jag vet, Heath Leadger vaaar sååå underbar bla bla)

Hur som helst, många tankar i huvudet men inte särskilt många ord för att kunna beskriva dem. Snart dags för jobb. Kom och hälsa på? Jag kan bjuda på choklad?

Kvällen har varit tudelad, men inte som yin och yang eller något annat som är svart och vitt på ett bra sätt. Utan mer på ett dåligt sätt.

Jag har arbetat i ett rasande tempo utan att riktigt reflektera över det, enda gångerna jag har noterat att jag fått saker gjorda i en högre takt än jag hade väntat mig har varit då mina ben börjat bli sega, något som oftast betyder att jag behöver äta. Hela eftermiddagen och kvällen har jag separerat på arbete och fritid, så att säga. Kroppen har skött sysslorna på jobbet medans huvudet har stannat kvar hemma, ungefär.

Vilket naturligtsvis hade sin nackdelar, det fick jag erfara då jag fick en enorm känsla av övergivenhet och ensamhet. Jag var så ensammen och jag fick det inte att gå ihop, jag förstod inte varför just JAG var tvungen att vara så ensammen och jag förstod inte vad som någonsin skulle kunna få känslan att försvinna.

Hela proceduren är naturligtvis ganska löjlig, det är trots allt ganska tragiskt att stå i en välupplyst Maxi-butik med kunder runt sig och tycka att man är den mest ensamma människan i världen. Men det är svårt att komma ifrån den känslan, jag har haft den så mycket på sistonde. Oftast då jag lägger mig (hej igårkväll) men nu var det tydligen dags även då jag jobbade.

Efter det så blev många av mina tankar så enormt enkelspåriga och alla påhittade scenarion som jag spelade upp i mitt huvud, med tillhörande konversationer och resultat, blev väldigt uttjatade och tråkiga.

Dagens bästa: När jag fick en chokladtomte bara för att jag var snäll och för att jag skulle bli glad.
Dagens sämsta: Matångest och ensamhet.
Dagens låt: Någon av alla som Dana spelade, antagligen någon av Empire of the State-remixarna.
Dagens mat: Broccoligratäng med morötter och kidneybönor. Jag är en sån fena på matlagning ibland!
Dagens fundering: Varför heter det vitvaror?
Dagens tanke: Vecka sju kanske är en bra vecka att åka bort på?
Dagens minne: Att äta bananstubbe med min mamma.
Dagens upptäckt: Att det är hemskt dåligt att dörrarna på bilen fryser igen av smältande is. Särskilt när Securitas vill låsa grindarna. Stress stress.

Jag är nog den i Sverige som är mest opeppad på att jobba helg just nu, hela veckan har jag velat slippa. Dessutom började jag morgonen med att panikartat få för mig att jag försovit mig sex timmar. När klockan ringde, 08:24 (jag försöker att ställa alarmet på tider som inte slutar på 0 eller 5), så trodde jag absolut att den var 18:24. Mitt främsta bevis var att det var ganska mörkt ute och vid 18 så är det ju definitivt mörkt ute. Jag har så bra sätt att resonera på när jag är nyvaken. Så jag skyndade mig genom den vanliga paniken över att kanske ha försovit sig med allt från “VARFÖR RINGDE INGEN MIG?” till “Jag kan väl lika gärna somna om då” tills jag insåg att mitt huvud inte vaknat till riktigt.

I huvudet har jag försökt vrida och vända på konceptet kring att vara ledig över jul och kommit fram till att om jag inte hade valt att byta jobbhelg för att jag alltid vill ställa upp, så hade jag varit ledig fem dagar i rad. Nåja, det blir inte bättre av att tänka på det.

Gårdagens intensivaste tanke var att jag ville bort. Att jag ville bort, byta jobb, flytta, fly och försvinna. Inte nödvändigtsvis i den ordningen. Jag älskar mitt jobb (förlåt?) men jag blir lätt rastlös när jag ställs inför saker som jag inte kan förändra, saker son får mig att må dåligt. Jag är en sån som tar med mig jobbet hem och fortsätter fundera fastän jag är ledig, oavsett om det är helg eller semester. Då stör det mig till döds att det finns moment som jag inte kan förändra, moment som hör hemma i Sverige på 30-talet.

Flytta från Umeå är väl ingen överhängande känsla, det är lite struntsamma. Det var bara känslan, känslan av att få fly och inte se sig om. Det skulle ge mig en enormt ensam tillvaro men på något sätt så kändes det tryggt att tänka så också. Kanske för att det bara var en tanke och inte verklighet, vad vet jag.

Idag är en sån dag då jag vill gå under jorden en stund, en sorts fortsättning på gårdagen fast delen med att flytta har jag bytt ut mot att bara försvinna från människors omgivning en stund. Att vara helt anonym, andas i lugn och ro medans omvärlden tittar åt andra hållet. Det är såna här dagar jag önskar att lunchrummet är helt tomt när jag ska fika och att jag bara ska få fylla på varor i lugn och ro.

Bara för att jag känner mig så enormt tråkig.

Dagens irritation: Människor som verkligen försöker analysera och komma fram till något, fastän de hela tiden når fel slutsatser. Som om de påbörjat någon sorts nybörjarkurs i psykologi men bara deltog under uppropet och introduktionen, sen var det “tajm för en Latte på schtään” men det hindrar dem inte från att försöka med sina lekmannaliknande analyser.
Dagens glädje: Pyramidte klockan 03.00 i en iskall lägenhet, det gjorde inget att lägenheten var kall. Det gjorde inget att jag var trött sen heller, faktiskt.
Dagens mat: Vegetarisk Jansson, faktiskt oväntat god. Sådär så att jag faktiskt blev förvånad.
Dagens illamående: Två stycken Lindorkulor samt två tryfflar på fastande mage innan middagen, jag gör ALLTID det misstaget.
Dagens misslyckande: Musikvalet för morgonen, inget passade riktigt och jag växlade mellan en Dana-spelning jag inte var sugen på och ett antal Digweed-spelningar som jag absolut inte var sugen på.
Dagens saknad: Katt skulle ha varit mysigt, så hade jag sluppit lägga mig ensammen när jag kom hem från jobbet. För även om det var otroligt skönt att få sova så kändes det fruktansvärt ensamt.
Dagens tanke: “Julafton imorgon. Kom över det.”
Dagens behov: Tystnad. Det är svårt att orka med gapskratt när man är så trött att man knappt är vaken..
Dagens imorgon: Förhoppningsvis hanterbar. Eller iallafall trygg.

Vissa dagar utmärker sig verkligen som bättre än andra, fastän omständigheterna eller förutsättningarna inte är de bästa. Det här har varit en sån dag, en dag med tämligen bleka förutsättningar men som visade sig bli betydligt bättre än väntat.

Igår började det, jag insåg att en av mina mediciner var slut och att jag inte skulle kunna ta någon på kvällen om jag inte fixade ny. Det visade sig att jag hade missuppfattat och faktiskt hade två uttag kvar men när jag väl insåg det så var det försent att hämta ut ny och abstinensen hade börjat slå in. Jag blev deppig, grå, tråkig och bara ointresserad.

Däremot så kunde jag inte nöja mig med det utan har under dagen dragits med en ordentlig huvudvärk som ackopanjerats av några feberliknande känslor. Men ÄNDÅ så blev dagen hur bra som helst. Jag har haft hur kul på jobbet som helst. Jag har nog spenderat 95% av dagen till att le eller skratta och desto längre dagen gick, desto roligare blev den.

Nu kan man förvisso påstå att desto mer som förflyter av dagen, desto tröttare hinner man bli men det är som vanligt bara strunt. Eller så är det bara jag som i majoriteten av fallen inte har särskilt mycket roligare när jag är trött utan allt beror på sällskapet. Turen från jobbet i bilen blev ändå roligare. Det är galet vilka roliga uppfinningar vi kan komma på och hur långt vi är villiga att utveckla dem.

Vilken dag. Vilken bra dag.

Morgondagen blir knappast lika bra. Jag börjar 05.00 och sällskapet är inte där.

Dagen har varit bra. Mycket tid har gått åt till att fundera på hur man kan börja använda det numera ganska utdaterade ordet “pöka” mer i dagligt tal. Lika mycket tid har använts till att nynna på gamla reklamfilmer och fundera över nya morgonrutiner på jobbet.

Men det bästa var chokladen. Jag har, damer och herrar, ätit choklad för första gången på ett år och åtta dagar. Jag har inte ätit godis, chips, bullar, kakor, tårta, bla bla bla på ett år och åtta dagar men idag var det över! Det var helt magiskt gott och jag funderade på varför jag hade varit så dum och trott att mitt liv skulle bli bättre utan godis.

Dock var det inte så långlivat eftersom jag inte riktigt kände för att köpa godis att ha hemma, vilket nog var lika bra med tanke på att min middag blev allt annat än lyckad och jag har hungrat hela kvällen. Jag försökte stävja hungern genom att äta ungefär två kilo morötter och säkert ett halvt kilo hårdbröd men jag kan inte påstå att det gav något annat än mer disk, brödsmulor under strumporna och saknad efter varm mat.

Imorgon ska jag jobba, träna, äta god middag och vila. Är det sånt man ska göra på lediga lördagar eller har jag missuppfattat något?

Jag gjorde något oväntat idag. Jag bestämde mig för att sova efter middagen, på riktigt. Inte ligga i soffan och slötitta på tv tills man hamnar i något halvsovande stadie utan jag gick och la mig. Påklädd förvisso men ändå i sängen. Något som min mor aldrig skulle ha accepterat. Hennes stående kommentar var alltid “Ligger du?” med elakt uttal, som om det vore något fel att vara trött vid andra tidpunkter än på natten.

Vilket förvisso var lite lustigt eftersom hon alltid sov en stund på helgeftermiddagarna, men jag antar att det är skillnad på folk och folk för vissa. Tanken var hur som helst, med min lilla återhämtningsstund att jag skulle göra just det – återhämta mig. Redan från morgonen har jag varit otroligt trött och somnade kort efter att jag ätit frukost. Jag vet exakt vad det beror på men jag spelar dum, det fungerar bäst just nu.

När jag sov så drömde jag om min stora idol Dana Bergquist och att han skulle DJa med sin ständige vapendragare Andreas Hansson. I min dröm så skulle de börja spela 20:00 på kvällen och inte sluta förräns 07:00 dagen därpå, något som dels i drömmen fick mig att fundera över hur han skulle hålla sig vaken. Droger eller alkohol var det jag hade att välja på och i drömmen blev jag besviken av tanken på att Dana skulle dricka för att hålla sig vaken.

Därefter försökte jag gråta ut för min omgivning över att jag inte skulle kunna se Dana spela men ingen ville lyssna och jag blev i drömmen alldelens tårögd bara jag pratade om hela händelsen. Det var en skum dröm för även om det var det som var den stora historien som lyckades jag inkludera en gammal flickvän, jobbet, byte av pantmaskiner på jobbet, bilkörning och en massa annat.

Jag hoppas på lika intressanta drömmar den här natten. Kanske något om Ukraina den här gången?