Hej, det är jag igen. Hittils är det jag som skrivit alla inlägg här men jag ville ändå bara försäkra er om att det är jag, hur ni nu ska kunna kontrollera det.

Ett kort konstaterande visar att livet är allt annat än problemfritt och jag skjuter alla tankar framför mig tills det är kväll. Men jag tänker inte skriva mer om det här, jag skriver om sånt på andra platser, det blir bara fel annars.

Igår hade jag ett ögonblick av äkta lycka då den unge och trevlige mannen på Bilprovningen meddelade mig att min bil tagit sig genom besiktningen med perfekta resultat, det var inget jag hade väntat mig precis. Jag hade redan börjat planera för hur jag skulle försöka lösa alla problem själv och meddela min far då allting var löst, det känns så fel att gå till honom så fort det är något fel på min bil.

Det vore skönt att ha en pausknapp ibland, fastän det känns som att jag lever mitt liv på standby så vore det trevligt att ha en knapp att trycka på när det är saker jag vill fortsätta uppleva en stund till. Som känslan av att öppna dörren och kliva in i hallen efter att jag kommit från jobbet, eller att få fortsätta njuta av musiken jag lyssnar på i bilen på väg till jobbet. Eller kanske få pausa livet just efter att jag diskat klart, då jag känner mig nöjd.

Eller så kanske jag behöver en knapp för att snabbspola. För att se om det gömmer sig något annat runt hörnet.