Jag är rädd att jag har gjort samma misstag med den här bloggen som med så många andra innan den. Jag har börjat skriva alltför privat, eller iallafall vad jag anser vara för privat. Vilket gör mig lite rädd och osäker för om jag ska skriva mer och isåfall vad jag ska skriva, om jag kan skriva ett gäng inlägg av helt annan karaktär för att “neutralisera” hela känslan kring min blogg eller om jag är fast i något sorts fack.

Egentligen så skulle jag vilja ha en enda blogg. Där jag kan skriva allt. Just nu är det inte så, nu sprider jag ut mig lite överallt för att kunna vädra och ventilera mig själv och det leder till att jag känner mig mer och mer splittrad när tanken bakom allt är att samla ihop mig.

Jag har iallafall spenderat det mesta av kvällen till frivilligt extraarbete i form av en prisundersökning hos COOP (jag måste verkligen skriva det med stora bokstäver, annars känns det fel, även om det ser fult ut!), efter lite mer än en timme var jag färdig och hade med mig fem A4-sidor hem med priser på allt från fryst färdigmat och bananer till hundfoder och hälsofil. Det bara blev så, jag visste att det skulle bli så. Jag kan inte gå in och kolla 20 varor som hör till min avdelning.

Istället gick jag runt i hela butiken och skrev upp allting som kändes viktigt, jag har såklart ingen aning om vad andra avdelningar har för behov av en prisundersökning. Jag har ett hum om vilka produkter de borde hålla under uppsikt, det har jag, men jag är ingen expert. Så jag skrev ganska mycket, antagligen ganska mycket mer än vad jag skulle behövt göra. Någon kommer säkert fälla kommentaren att jag inte hade behövt bry mig om något annat än min avdelning. Såna kommentarer gör mig både trött och arg.

Det är såna inställningar som gör att man aldrig någonsin tar sig framåt eller känner att man utvecklas, istället står man kvar på samma ställe och stampar medans man pekar på det man gjort och säger “Titta! Jag gjorde precis det som krävdes och inte mer!”. Sån är inte jag, tror jag. Jag vill inte bli sån iallafall, då känns allting så meningslöst.

Appropå meningslöst så borde jag ha sovit för minst en timme sedan men jag föll på samma tröskel som alla andra. Jag hade planerat att lägga mig tidigt och få sova ut men det blev inte riktigt så. Just nu känns det som att det var roligare att renskriva prisundersökningen och maila ut den än att sova, men jag tvivlar på att jag tycker det klockan 04:50 då alarmet ringer.

Har det blivit omodernt och säga väckare om väckarklocka?