Det finns ett antal olika sorters människor ute i världen. Av detta urval av olika livsåskådningar och mål i livet så finns det ett antal som jag inte riktigt förstår eller kan relatera till.

En av dem är de som säger saker som “Usch, mörklila är verkligen ingen snygg färg. Den känns så.. mörk. Hihi. Men, det är klart, om man har den i ett rum där den passar så är den ju underbar!” eller “Jag tycker verkligen inte om stark mat. Förutom när man går ut på en indisk restaurang eller så för då är det ju så gott!”, jag fattar inte. Mörklila är fult men om man har ett rum där det passar så är det snyggt? Det säger väl sig självt?`

En annan variant är människor med livsåskådningen att man inte ska göra något såvida man egentligen inte påverkar sin vardag. Ett exempel är min nya TV som jag köpt. När jag köpte den så visste jag att den var alldelens för stor för att jag skulle kunna få in den i bilen men det är ett problem jag får lösa om jag vill flytta. Ändå är det en fråga som många gärna ställer till mig och liksom förväntar sig ett svar, tonarten är gärna sån att de insisterar på att man inte bör skaffa en TV om man inte har en bil i matchande storlek.

Det är helt galet för mig. Man bör inte köpa saker man vill ha såvida de inte går in i bilen, man bör inte köpa porslin som är annan färg än vitt eftersom all mat kanske inte syns lika bra och man bör absolut inte köpa någon ny sorts kex eller kakor förutom på helgen, att prova nya saker på veckorna är tydligen någon sorts dödssynd.

Sånt gör mig så trött, jag vill inte leva ett liv där man hela tiden ska hålla dörren öppen för allt och försöka påverka omvärlden så lite som möjligt så att man alltid kan finna en snabb väg ut. Isåfall borde jag ha köpt en 37″s tv istället för en 50″ och jag borde ha vitt porslin istället för svart.

Men nu har inte jag det.