Kvällen känns sådär. Det känns att den här veckan har varit intensiv, minst sagt. Allt med inventering, massor av sjuka människor på jobbet och en minst sagt sinande energi inombords. Det var inte så konstigt att jag direkt däckade på soffan i tisdags när jag kom hem vid 18:30 efter att ha klivit upp 03:50 (jag började 05 men jag vill ha en stund på mig) men igår var det samma sak. Jag kom hem, hann precis tugga klart middagen innan jag lade mig på soffan och sov i två timmar. Jag lyckades med nöd och näppe kliva upp, åt en Risifrutti (som inte alls var så god som jag mindes) och klarade av att vara vaken 1,5 timme innan jag 22:30 somnade för natten.

Imorse var jag dessutom helt slut, jag trodde jag skulle vakna utvilad och fräsch men istället tog det tills lunchtid innan jag kunde börja vakna till på riktigt i kroppen. Den här kvällen skulle nog ha blivit precis likadan om jag inte hade bestämt mig för att springa.

Men. Kvällen känns ändå.. sådär. Jag har känt mig så vilset “färdig” på sistonde. Som att jag är färdig med ett stort kapitel av mitt liv, stundtals känns det som att jag är färdig med hela mitt liv och att jag lever, kanske inte på belånad tid, men väl på redan använd tid. Lite som när det känns som att man fortsätter göra något fastän man är färdig, bara för att man väntar på någon. Eller något. Jag har hur som helst planerat att tvätta imorgon och även städa, klockan 07:00.

Folk tycker nog att jag är galen som bokar de tidiga tvättiderna när jag är ledig men jag tycker om det, även om jag inte har några övriga tider att passa så tycker jag om att få börja tidigt och känna att jag inte sover bort halva dagen utan faktiskt uträttar något. Det är viktigt för att jag ska kunna slappna av under den resterande delen av dagen. Däremot ska jag inte städa nu  (även om jag övervägt det mer än en gång), jag ska lägga mig i soffan och spela klart Shadow Complex medans jag maratontuggar tuggummi.