Jag är inne i en svår P3 Dokumentär-period just nu då jag lyssnar igenom minst en dokumentär per dag, vilket kommer att resultera i att jag mycket snart inte har fler att lyssna på utan får börja om. Igen. Hur som helst så har jag idag lyssnat igenom avsnittet om det svenska kärnvapenprogrammet, vilket vid tredje genomlyssningen (jag hörde programmet två gånger föra året) var betydligt bättre än innan. Detta beror antagligen på att jag just nu har större möjlighet att tömma huvudet och lyssna till vad som sägs och om jag vandrar iväg och känner att jag vill fundera på saker så lyssnar jag på musik istället.

Hur som helst så går programmet igenom det svenska kärnvapenprogrammet, något man knappast får läsa om i skolan. Sverige satsade på att bli en kärnvapennation och spenderade mycket pengar och tid på att utveckla egna kärnvapen, man kom till och med så långt att det var möjligt att göra provsprängningar av kärnvapen man konstruerat helt själv från grunden och upp, något som är enormt komplicerat och invecklat. Det som jag däremot finner mest intressant är att det finns en kärnreaktor i Marviken söderut, som aldrig är tagen i bruk.

Detta för att nedrustningsprogrammet och alla internationella avtal om att inte forska inom framställning av kärnvapen togs fram och effektivt satte stopp för bygget av kärnreaktorn. Men vad gör man med en nästan färdig kärnreaktor? Man kan ju inte jämna den vid marken? Nej, herregud. Svenskarna är uppfinningsrika. Istället installerades det en redig oljepanna för att kunna producera varmvatten åt boende i Marviken. Sverige har alltså världens första och troligen enda oljeeldade kärnvapenreaktor.