Du har missat poängen.
Fyll ditt liv med temporära kontakter eller vänner som upptar din tid och energi, allt för att döva all smärta och saknad du bär inuti. Erbjud dig att fixa och ordna, lova att alltid ställa upp utan att kräva något tillbaka. Fundera inte på ditt eget välmående eller om du borde göra något annat, gör det alla andra vill i en blind förhoppning om att det till slut ska köpa dig mer tid eller ge dig den bekräftelsen du behöver.
Bli den du tror att folk vill ha, den som människorna i din närhet kräver men som du inte nödvändigtsvis mår bra av att vara. Ge dem allt de behöver och se hur de roffar åt sig mer av ditt liv utan att ersätta det med det du behöver för att känna dig tillfredställt påfylld.
Strunta i dina dagliga sysslor och sköt om alla andras i hopp om att det ska ge dig energi till att ta itu med ditt liv senare, det finns alltid en dag imorgon säger du men varje kväll du lägger dig så ångrar du dina val och dina beslut. Imorgon ska jag ändra på mig, imorgon blir dagen då jag lägger om allting och ordnar upp min tillvaro. Fast innerst inne vet du att allting kommer att upprepa sig. Dag efter dag. Om inte någon ingriper. Men vem är det? Vem gör något sånt?