Idag när jag satt på mitt kontor (det känns nästan väl vuxet och säga MITT kontor men det är ju faktiskt mitt, till låns tills det att jag slutar eller de hittar någon bättre) så överväldigades jag av den där hopplösheten som växer sig starkare och starkare om man inte gör något, om man inte tänker på något annat. Låter man den fortsätta så blir man dess slav, sitt eget undermedvetnas slav utan något att säga till om eller föreslå.

Så jag fortsatte jobba men bytte musik men oavsett vad jag valde – jazz, dana eller “golden hits” från 70- & 80-talet så gick jag inte att kontrollera. Det är fascinerande och fruktansvärt skrämmande att vara med om hur man kontrolleras av något inuti som inte vill en något gott.

Dagens känsla: jag är rädd.
Dagens behov: stanna tiden, gråta och bli förstådd. Allt på samma gång.
Dagens skala: 3 / 10