Jag avundas människor i min omgivning fastän jag fått lära mig att det är fult att vara avundsjuk, fast kanske mer fel än fult om jag tänker efter. Alltför ofta känns det som att man har några stycken i sitt liv som man utan att veta det, delar sitt liv med. Som att ens känslor och upplevelser går i perioder, när jag mår bra så mår någon annan sämre och vice versa.

Iallafall så är det en av mina övertygelser jag använder mig av nu för att slippa känna mig så utlämnad. Det är en underlig och förvirrande känsla att vara 29 år men ändå känna att man inte har någon som helst förmåga att identifiera sig med varesig åldern som ett nummer eller som ett socialt krav. Jag fyller 30 i oktober, bara det är en konstig tanke. Inte att jag blir 30 (jag har nog redan haft min 30års kris tror jag) men att jag alltför länge varit så övertygad om att jag aldrig kommer bli 30. Jag blir alltid lika förvånad när jag känner hur övertygad jag är angående det.

Men det är antagligen bara en fix idé jag har, något mitt huvud har hittat på för att sysselsätta sig, visst? Det skulle vara en tröst om någon kunde berätta det för mig, med inlevelse och förståelse. Jag och mina krav på inlevelse och förståelse, suck och pust, när jag knappt kan tala med inlevelse och förståelse själv.

Dagens kritik: Mot mig själv, för att jag inte tar tag i saker som gäller mig själv.
Dagens energitjuv: Min hjärna.
Dagens maträtt: Chokladmousse med crisp, det fick bli mitt “äta innan middagen”-mellanmål när jag kom från jobbet.
Dagens saknad: Efter att hålla handen när man sover. Just det, då.
Dagens huvudvärk: Högre framdelen av huvudet samt vänster bakdel av huvudet. Snett över hela huvudet, mums.
Dagens musikval: Dana Bergquist senaste spelning. Åh Dana, kom till Umeå.
Dagens impulsönskan: Att åka till fyra städer på måfå och ta kort på människor.