Klockan är halv sex och jag har inte riktigt landat från vad som har varit en omtumlande dag, omtumlande på det mest positiva sätt som går. Jag har spenderat fem timmar med Malin och det kändes så bra. Annars brukar jag ha en förmåga att få för mig att jag inte passar in eller att jag till slut tröttnar på människan, men inte med Malin. Det är lika underbart som det är svårt att förstå, jag trodde inte det var möjligt.

Det var bara en halvtimme sedan vi skildes åt men jag längtar redan efter henne och trots att jag bara ska ligga och halvslumra i soffan för att smälta middagen så önskar jag att hon var vid min sida. Alltid.