Jag är så dålig på vissa elementära delar av normalt umgänegsliv. Som att fejkskratta åt andras skämt som inte alls är roliga och då menar jag inte skämt som är dåliga men att man skrattar för att vara hövlig men såna skämt som är riktigt dåliga (äckliga nervärderande sexskämt t.ex) som folk bara skrattar åt för att vara hövliga, så att det inte blir någon pinsam tystnad.

Sånt kan jag inte skratta åt, det går inte. Jag sitter hellre tyst, det känns bara falskt att visa att personens skämt accepterades även om jag inte gör något för att säga ifrån. Jag antar att jag är lika feg som alla andra men det tar emot att gå från att inte skratta till att säga åt en chef att han uppför sig illa.

Vidare kan jag inte heller prata med människor som hela tiden dribblar bort konversationer i meningar som bara är billiga lekar med ord eller som bäst idiotiska associationer. Det går inte. Dels för att jag känner att jag absolut inte får något utbyte av att tala med dem men också för att jag inte vill bjuda dem på något gratis.

Jag menar inte att min humor är bättre än någon annans, den är antagligen sämre på vissa sätt eftersom jag kan ha en aningens torr humor och nästan sarkastisk tonart i mina skämt.

Jag vill bara ha något mer i humor än “Ja, golf är väl enda sättet du får öva hålvanan, höhöhö”, något mer eftertänkt eller iallafall något mindre uppenbart. Men ibland måste man lyssna på män med stora magar som pratar om kondomer, öl och samtidigt visar upp en mycket sned bild av hur könsfördelningen bör vara.

Det äcklar mig.