När jag är pensionär och ska förklara för alla andra självupptagna pensionärer varför jag levde efter en sån ensidig kost när jag var yngre så ska jag skylla allt på min microvågsugn. Tack vare att den har möjlighet att ångkoka grönsaker så äter jag just nu inte mycket annat, av ren bekvämlighet. Det känns fräschare att äta ångkokta morötter än att äta gröt och det går snabbare än att faktiskt laga till något, mina beryktade autoerotiska kulinariska upplevelser har alltså decimerats till ångkokta morötter från min micro.

Det här är faktiskt en period som jag hoppas passerar snart för jag börjar tröttna på smaken av kokta morötter, även om jag dippar dem i sweet chilisås (jag är numera storkonsument av Euro Shoppers Sweet Chili, som är helt okej!) så börjar min kropp signalera att det här eventuellt är det tråkigaste som finns i längden men eftersom det är så behändigt så lyssnar jag inte riktigt på vad min kropp säger.

Däremot var jag nästan på väg att köpa godis idag, vilket vore ett misstag. Det är bara 17 dagar kvar tills jag haft godisuppehåll i ett år, det vore dumt om jag började äta godis innan. Jag antar att det är min kropp som signalerar att den gärna vill ha ett konstgjort lyckorus i form av choklad, jag som brukade vara storkonsument av just choklad. Däremot har inte mitt chokladfondue-set blivit så välanvänt som jag trodde men det kan mycket väl bero på att chokladfondue är minst sagt mäktigt.

Det framhävs som så underbart eftersom man kan dippa allt möjligt (frukt, grönsaker och även godis! wow! who new!?) men ingen berättar hur ILLAMÅENDE MAN BLIR, jisses. Vilket naturligtsvis till viss del beror på att jag är en sådan som inte kan sluta när jag känner att jag börjar bli mätt, vilket också är en anledning till att jag egentligen inte borde äta godis eftersom jag inte slutar.