Jag hade en helt sinnessjuk dag igår.

När jag var på iksu och sprang så studerade jag tre människor mycket noga och sånt är alltid intressant, när man hittar människor i sin omgivning som man inte vill lära känna men man vill få observera dem och deras handlingar ett tag för att försöka förstå dem.

Den första var en kille, eller en tjej, jag är inte helt säker och det var också där mitt intresse föddes. Det var en man som var extremt androgyn och hans bröstmuskulatur under tröjan liknade mer något som uppkommer av en sportbh istället för träning. Hans kropp och rörelsemönster såg väldigt feminint ut men inte tillgjort feminint utan naturligt och okonstlat. Lägg till ett utseende som var en korsning mellan manlig utseendefixering och kvinnlig fägring så hamnar vågskålen i en extremt bisarr jämnvikt.

De två andra tränade tillsammans och gjorde som så många andra killar i den här världen som tränar på gym, de tränade endast överkropp och naturligtsvis lades mest fokus på armarna. Det som var intressant samtidigt som det var irriterande var att jag stod på löpbandet och de löpbanden vända mot styrketräningshallen med en glasruta mellan, så om man inte vill titta på TV så tittar man rakt fram och då på alla som tränar styrka.

Det är oftast inga problem såvida det inte är lite folk, när det är lite folk i hallen så tror de att man stirrar på dem när man egentligen fokuserat blicken på ett redskap eller på väggen bakom dem, bara för att man ska ha någonstans att fästa blicken medans man springer. En av killarna som styrketränade började stirra på mig (jag hatar när folk _stirrar_) så jag försökte visa att jag inte brydde mig om hans existens genom att fästa blicken en bit till höger om honom, medans jag sneglade på honom i periferin.

HAN KUNDE INTE SLUTA STIRRA PÅ MIG. Desto längre det höll på, desto mer intresserad och irriterad blev jag. Det hjälpte såklart inte att jag efter ett tag började fundera över vad han hade på sig för träningskläder och såg att han hade ett par mjukisbyxor på sig. Urtvättade och rosa till färgen. Med texten “Oh yeah” bakpå. När jag såg det så fick jag allt svårare att hålla mig från att le, alltmer från att skratta.

Så jag hade tänkt få upprepa upplevelsen idag men jag visste redan när jag gick till iksu att jag inte skulle orka, jag har i snitt sovit tre timmar per natt den senaste veckan och jag orkade knappt gå när jag traskade iväg till gymet. Väl där (efter att jag ångrat mig och vänt tillbaka och därefter ångrat mig igen) och ombytt så hann jag bara ställa mig på bandet förräns jag stängde av och bestämde mig för att gå hem medans jag fortfarande orkade.

Jag är helt orkeslös. Anledningen till varför jag bara sovit tre timmar beror på att jag har såna extrema mardrömmar just nu så jag drar mig för att sova, jag är hellre vaken och slö än drömmer en massa mardrömmar som bara gör mig illa till mods.