Om jag får vara din evighet.
Idag vill jag inte prata om någonting. Jag vill slippa berätta och analysera, jag vill vara precis så utmattad och trött som jag känner att jag är. Det vore en dröm att få vara precis så tråkig och nästan meningslös som jag känner att jag är just idag. Slippa underhålla och vara rolig, undkomma att alltid vara glad och ha något att säga. Att bara vara tyst, precis hela eftermiddagen och kvällen. Inte säga ett ord och inte känna att det blev konstigt på grund av det.
Det låter som ett ilandsproblem och det är väl antagligen det, om man nu måste jämföra allt med svält och krig men eftersom det (ännu) är så långt ifrån min verklighet så slipper jag jämföra mot det. Det som är mest aktuellt i mitt liv är inte svält och krig utan relationer och jobb, mat och välmående, framtid och dåtid.
Just idag är jag helt utmattad, jag vet inte vad det är men min kropp har definitivt slut på energi. Jag har ingen ork och det har varit på håret att jag kunnat hålla mig vaken. Jag har ingen lust att säga något men vill så gärna att människor pratar till mig, kring mig, vid mig. Men inte med mig.
