Sluta drömma, Per.
Jaha. Jag antar att det här kommer bli en ganska turbulent dag. Dagen började bra med en alldelens för kort åktur och därefter har jag räknat minuterna, på något sätt har tiden gått så långsamt. Jag hade tänkt springa efter jag ätit lunch men insåg att jag isåfall skulle få vänta minst tre timmar och det kändes som rent slöseri på tid. Så jag gav mig iväg och sprang, de första sju kilometrarna gick bra men sen blev det tungt, riktigt tungt.
De sista minutrarna innan jag nådde en mil var så tunga och jag kände hur min kropp liksom försökte stänga av delar av sig som tog onödig energi, jag blev tröttare och mera fumlig, som om jag höll på att somna medans jag sprang. Jag antar att det var lite väl optimistiskt att tro att jag kunde springa nu utan att egentligen ha fått återhämta mig från jourhelgen.
Varför kommer det att bli en turbulent dag? Kanske för att jag har tittat på bilder som egentligen borde göra mig glad men som istället fick mig att känna mig liten, missanpassad och som en drömmare utan en realistisk syn på min vardag. Som de få dagarna då jag känner mig smal, då kommer någon och skämtar om att jag har gått upp i vikt och direkt så anser jag att jag har gått upp i vikt. Ungefär så, saker börjar bra men vänds direkt till något dåligt. Nu när jag skriver om det känns det bara sämre, egentligen borde jag sova bort hel dagen. Sova bort hela jävla veckan. Suck, Per.
Dessutom lyckades jag tappa ner mina glasögon från skrivbordet och den här gången, till skillnad från alla tidigare gånger de hänt, så lossnade ett glas. Så även om jag nu skulle vilja lägga mig i ett hörn och bara vänta ut tiden så kan jag inte för jag vill gärna få glaset fastskruvat innan min huvudvärk blir ändå värre.