Ingen ro, inget lugn.
Jag försöker lyssna ikapp gamla Digweed-shower, hittils går det riktigt bra. Digweed är sån, stundtals spelar han mjuk mysmusik och vissa veckor är det bara ultraprogressiv och hej-nu-blev-det-tråkigt house.
Vad som inte var tråkigt gällande musik var fredagens uppvisning i mitt kvarter. Allt började relativt tidigt på kvällen då min granne (som har någon sorts tvångstanke om att han hela tiden måste hosta och harkla sig) började spela Queens I Want it All på mycket hög volym och gjorde allt han kunde för att överrösta musiken med sin minst sagt värdelösa sångröst.
Senare på kvällen började en granne i huset som ligger till vänster om mig, att ha fest. De bor på bottenvåningen och har under sommaren haft relativt många högljudda fester men det är inget jag störs av, jag brukar tycka att det är ganska intressant att höra deras val av musik, som oftast skiljer sig helt från min musiksmak. Efter någon timme så började ännu en fest med lika hög volym på musiken, denna gången i huset som ligger bakom mig.
Det tog ungefär en halvtimme innan grannen som bor “framför” mig (hans hus vätter mot min balkong) att spela musik, jag fick av någon anledning intrycket av att han var trött på alla högljudda fester. Han spelade högre än alla andra, trots att hans fönster vätte åt fel håll, alltså från husen. Men det kompenserades som sagt med hög volym, riktigt hög volym och bara dåliga 70- och 80-tals hits. Volymen var sån att jag kunde lyssna i min lägenhet utan problem, vilket gjorde mig enormt imponerad.
Här har hela kvarteret fest och (i min värld) en kille gillar det inte, men istället för att ringa Störningsjouren så överröstar han alla. En efter en så tystnade festerna och till slut även grannen med hämndbehovet, det var en sån där underbart bisarr upplevelse som bara studenter kan stå för.