Med tåren längs min kind.
Jag vet inte vilka som läser det här och jag vet inte vilka de är som människor, det gör egentligen ingenting heller. Jag hade tänkt göra om lite, dela upp mitt liv lite. Skriva dåliga saker i en annan blogg så att den här kan bli lite mera “livsren” såsom jag vill. Problemet är att jag nog kommer skriva ganska mycket där och inget här, så det är fortfarande väldigt obestämt.
Löjligt. Beslutsångest om EN BLOGG.
Igår ville jag flytta utomlands, till en stad någonstans där jag inte kände någon eftersom det känns som att jag inte känner någon hur som helst. Eller känslan var nog att det kändes som att det inte fanns någon som inte kände mig och då kan man lika gärna bo i ett annat land, ensamheten där är nog lika stor.
Längst inne, i mig, finns en förhoppning och en dröm om att jag ska kunna sluta känna mig så rädd. Varje gång jag kommer på mig själv med att fundera på hur det skulle vara så fantiserar jag vitt och brett tills jag inser att det bara är egoistiskt och fel.
Det är verkligen en riktigt dålig period just nu. Riktigt dålig och jag gör allt jag kan för att inte visa den. För att försöka ha allt under kontroll. När jag egentligen vill tappa kontrollen.
