Jag fortsätter drömma om min mor.

Jag drömde att allting var som förut. Att vi åkte omkring och pratade litegrann, vi åt mat tillsammans och jag berättade om allting dåligt som hänt under de senaste åren som hon missat. Hon tog det bra och jag försökte inte skydda mig så mycket. På något sätt känns det som att jag försöker göra fred med henne, det gamla henne, utan att hon vet. Som att mitt huvud måste få arbeta igenom det här och på något sätt ville jag egentligen inte vakna imorse.

Det var så skönt att känna att hon fanns där och att vi hade kontakt, att det gick att ha kontakt. Istället så vaknade jag och kände mig ensammen, besviken och tom. Tom för att jag under min dröm hade tagit fram så mycket dåligt och så många jobbiga delar ur mitt liv men utan att det egentligen avhandlades.

Jag hoppas att drömmen inatt blir bättre.