Jag har ingen bra början på det här inlägget, jag har ingen planerad text heller. Det känns bara svårt, det mesta, just nu. Det är svårt att sätta sig ned och skriva något, jag har svårt att ta mig för att göra saker och jag har svårt för att vara mig själv. Jag har helt enkelt inte lust med att vara mig själv, eller iallafall så har jag ingen lust att vara den som alla andra tror att jag är. Det är ju populärt med generaliseringar och det känns inte som att det finns plats för så många varianter på mig själv.

Vad jag menar är såklart att det just nu är lite jobbigt att vara en skrattig och stojig människa men att jag på något sätt har det kravet på mig själv vilket medför att det känns som att jag gör människor i min närhet besvikna när jag inte är den jag alltid är. Det är inte det att jag inte vill, det går bara inte just nu.

Jag sover antagligen mest oroligt i hela Sverige just nu, jag provade på konceptet att sova i sängen inatt och slutvärderingen av det är väl att jag fortsätter sova på soffan ett tag till. Jag kunde ändå inte somna, allt som cirkulerade i huvudet var tankar som jag absolut inte bett om och dessutom i en sån volym att jag inte hann med plus att jag tre gånger inatt trodde att klockan var 08 och att det var dags att kliva upp.

Som sagt. Det går inte att skriva, heller.