Blomma blomma blomma, bkomma.
Ibland. Den där känslan, den är så stark ibland. Känslan av att jag verkligen vill och borde vara anonym, som att jag vill gömma mig från allt som spelar någon roll. Gömma mig från alla som känner mig, ibland bara för att se om någon bryr sig men oftast för att bara få en paus. Ett litet utrymme där jag får andas.
Jag gör det såklart inte, gömmer mig, alltså. Det är väl antagligen ett ganska bra tecken på att jag är dålig på att säga ifrån när det är något som verkligen stör mig, jag accepterar och genomför hellre än att säga ifrån och göra som jag antagligen borde.
Jag vet, designen på bloggen är inte så snygg just nu men jag ska byta den sen.
