Morgonens irritation går till människor som omöjligt kan acceptera att man har flera åsikter om något, att man tycker något men känner något annat. Ett exempel är morgondagen, jag ska åka till Skellefteå för att göra en MR av min rygg. Jag är naturligtsvis tacksam för att få göra den så pass snabbt (även om slutresultatet oroar mig, men det hör inte hit) men jag vill inte åka till Skellefteå för det.

Jag ville hellre göra den här och inte behöva spendera min lediga dag till det. Det är ungefär där som vissa människor tycker att man är otacksam och att man inte borde klaga. Men det är ju inte det jag klagar på, jag klagar inte på att jag ska göra MR-en utan jag känner bara att det skulle ha varit mycket behändigare att göra det här istället för att åka till en stad jag aldrig varit i med en enorm nervositet att inte hitta dit.

Men det är klart att jag hellre gör den i Skellefteå (vad trött jag blir på det namnet) än inte alls men jag antar att jag inte är född med ett sinne för att alltid vara tacksam, eller så är jag precis som alla andra förutom att jag inte lärt mig att hålla tyst om det. Om man aldrig får säga vad man känner inför något som man bör vara tacksam för, så försvinner ganska mycket, egentligen. Isåfall bör man inte klaga på att maten är kall eller smakar illa eftersom det finns människor som svälter, man bör inte klaga på sitt jobb eftersom folk går arbetslösa osv.

Äsch, huvudpoängen med det här är att jag ska åka iväg imorgon och jag har ingen lust.