Jag har börjat inse att jag kanske än en gång måste byta adress på min blogg för att kunna skriva i lugn och ro, vilket inte riktigt var vad jag hade hoppats på. Jag tycker om miyato, miyato känns precis som jag är. Jag har identifierat lite med miyato.

Jag känner mig inte pepp för någonting. Jag blir inte peppad av utskällningar som levereras utan anledning, utskällningar som baseras på frustration och en oförmåga att förstå. En oförmåga att planera, fast inte från min sida. Det känns konstigt att veta så starkt för sig själv att man faktiskt inte har gjort så mycket fel, normalt sett så brukar jag känna en stark skuldkänsla så fort något gått fel och jag varit inblandad. Oavsett om jag hade något med det att göra eller inte.

Jag fick erbjudande i sista sekund om att vara ledig idag men jag tog det inte, jag hade redan ställt in mig på att jobba idag och allting som behövde göras så det var lika bra att gå till jobbet. Om det är något jag inte tycker om så är det misskötande av scheman och att tjata på folk om såna saker eftersom jag har halvsvårt att hävda min rättighet till att vara ledig som det är, jag vet det är lag på att man ska få vara ledig en viss tid bla bla bla.

Utbildningen igår gick inte som väntat, det kändes som om tusen missförstånd inträffade samtidigt vilket resulterade i mindre glada miner.