Nu förstår jag varför jag inte är den rätte.
Jag läser texter jag skrev i helgen och känner igen mig medans jag frågande undrar om någon annan skulle känna igen sig. Jag är trött men inte för att jag inte sovit eller för att jag slitit hårt utan trött inuti.
Jag är trött på mediciner och jag vill egentligen sluta med alla imorgon, går det så går det inte. Om jag inte klarar mig så var det ändå inte meningen, eller värt det. Så känns det. Jag vill lägga ner allt och se var jag landar.