Strunta i tvivlet.
Som vanligt en bild som inte innefattar varesig människor eller något annat levande, ibland känns det som att jag klivit enormt snett i den här världen eftersom jag har så svårt för att se något vackert i marsvin men kan beundra en förfallen byggnad i timmar. Jag menar inte att jag inte kan tycka att marsvin är söta, det gör jag (de är faktiskt bedårande) men jag kan inte uppnå samma känsla av tillfredställelse av att titta på söta djur, fina solnedgångar eller enorma vattenfall.
Så det där då folk tar kort på vattenfall med lång slutartid är inte riktigt för mig, även om jag såklart tycker att det är fint att titta på, men det ger bara ingenting. Däremot verkar det som att min omvärld uppskattar vattenfall och tussilagos mer än övergivna städer eller trasiga fönster, så jag får hålla mitt intresse för mig själv.
Det här har varit en av de bästa dagarna på jobbet på länge, det var längesen jag kom hem och var så glad och trött av att vara glad. Det påminde om hur jag mådde förut, då jag inte hade lika många tankar i huvudet som ville få plats och stal uppmärksamhet.
Den här helgen borde jag försöka vara produktiv, sådär vuxet produktiv. Måla min vardagsrumsvägg som jag tjatat om att jag ska måla så länge, kanske tvätta och eventuellt även sätta upp två hyllor i köket som jag också tjatat om att jag ska skruva upp. Så att jag kan ta kort på lägenhten så att Moa får se hur den ser ut, av någon anledning tror jag att jag inte kan visa upp min lägenhet såvida den inte är “färdig”, vilket den aldrig kommer att bli om jag känner mig själv rätt.
Just ikväll skulle det vara skönt med heltäckande matta i halva lägenheten, gärna med väldigt långt ludd, jag har en känsla av att det är skönare när man fryser om fötterna så mycket som jag gör och eftersom jag inte har några raggsockor eller liknande så är det naturligtsvis en heltäckande matta som känns som den enklaste åtgärden.
Herregud vad jag inte vill gå och lägga mig.
