Jag vill byta namn, åka bort, åka hem, fira födelsedagar, skrika så högt jag kan, le åt obekanta, krama någon ledsen, hjälpa gamla tanter över gatan, bli kallad snäll, få en puss på kinden utan att vara beredd, krama nycklarna i handen i ett försök att tämja ilska, tända ljus i hela lägenheten, få mobilsvar som inte är från min mor, äta något som gjorts i lergryta, tälja gubbar i trä, springa barfota genom gräs.

Jag vill ha långa sms-sessioner under hela kvällar, prata om drömmar utan att känna mig fånig, förverkliga små drömmar som jag längtat efter, ta åt mig av beröm, äta mer, sova ut, spendera fler dagar till att bara lyssna på musik, måla något, diskutera något där man tar olika sidor bara för att diskutera, återfinna lusten att orka med, sluta gå på rutin, låta mig inspireras av andra.

Det känns som att jag lever och bor i ett stort mellanland av känslor och behov.